B Julius Lindström

2 Lindström, Bernhard Julius, son till L 1, f 6 maj 1825 i Gbg, Kristine, d 24 dec 1904 där, Domk. Elev vid Gbgs handelsinst 1 april 38-16 juni 40, handelsbetjänt i Gbg 40-46, burskap som minuthandlare 46, deläg i tobaks- o handelsfirman Lindström & Brattberg 47—49, ensam innehavare 49—87, deläg där 87—95, fullm i fabriksfören 49—72, led av borgerskapets äldste 57 — 62, av allm folkskolestyr 58—61, allt i Gbg, led av riksdagens borgarstånd 62—63 o 65 — 66 (led av bankoutsk 62—63 o 65—66, av förstärkta allm besvärs- o ekonomiutsk 62—63, av förstärkta bevillmutsk o förstärkta lagutsk 65 — 66), led av AK 67-72 (led av bankoutsk 67-70), av FK 79—81, av dir för pensionsinrättn för ålderstigna o sjukliga tjänstehjon i Gbg 63—65, av stadsfullm 63—88, av drätselkammaren där 64—67, av styr för Gbgs museum 76 — 89. Godsägare. - LVVS 96.

G 1) 14 maj 1850 i Gbg, Domk, m Amanda Fredrika Wahlgren, f 25 maj 1826 där, ibid, d 14 mars 1870 där, Kristine, dtr till handl Karl Fredrik W o Anna Fredrika Segerdahl; 2) 8 aug 1871 i Släp, Hall, m Christine Zachau, f4 nov 1848 i Halmstad, 124juli 1930 i Gbg, Domk, dtr till handl Carl Kristoffer Z o Gustafva Stenberg.

Efter att vid 15 års ålder ha genomgått Gbgs handelsinstituts tvååriga utbildning, trädde Julius L i sin fars tjänst o blev efter att ha vunnit burskap som minuthandlare i Gbg delägare i tobaks- o snusfabriken o handelsfirman Lindström & Brattberg, som han några år senare övertog som ensam ägare efter fadern. Firman drev vid mitten av 1800-talet den ledande tobaksfabriken i Gbg o hade 1860 ett tillverkningsvärde på c: a 300000 kr o ett 30-tal arbetare. Firman övertogs 1895 av sonen Carl Erik L, delägare sedan 1887, o därefter av en sonson. Företaget uppgick 1913 i ab Sveriges förenade tobaksfabriker, vars verksamhet upphörde i samband med bildandet av Sv tobaksmonopolet 1915. Liksom sin far kom L att spela en stor roll i Gbgs kommunalpolitiska liv. Han invaldes 1857, 32 år gammal, i borgerskapets äldste o blev vid inrättandet av stadsfullmäktigeinstitutionen 1863 ledamot av denna församling, som han sedan tillhörde under 25 år. Hans kommunala uppdrag var i flera fall samtidiga med hans fars engagemang, t ex ledamotskapen av allmänna folkskolestyrelsen o av direktionen för pensionsinrättningen för ålderstigna o sjukliga tjänstehjon. Delvis hade hans intressen dock en annan inriktning än faderns. Han deltog främst i kommittéer o beredningar, som gällde ekonomiska frågor, t ex för inköp av gasverk 1859, för yttrande över budgetförslagen 1865-74 o 1884-89, för upptagande av amorteringslån 1868, för förslag till ny taxa för järnvågen 1869 o 1875 — 79 o för anslag till stående teater 1883 — 84. Vidare verkade han inom kommittéer i byggnads- o tomtfrågor, t ex för stadens utvidgning o indelning 1864, för ombyggnad av Rosenlundsbron 1865, för uppförande av nya folkskolebyggnader 1874, för inköp av Tingstadsvassen 1874—77 o för Landalabergens införlivning 1876. Han var också revisor för ett flertal inrättningar 1852—61. Därutöver bör särskilt nämnas hans långa ledamotskap av styrelsen för Gbgs museum.

I konkurrens med S A Hedlund blev L utsedd till Gbgs representant i borgarståndet 1862—66. Även i riksdagsarbetet kom hans ekonomiska sinnelag att göra sig gällande. Han invaldes i bankoutskottet, en plats som han kom att inneha under flera år. Efter genomförandet av representationsreformen invaldes han för Gbgs stad i AK, o under några år var han ledamot av FK för Örebro län. Vid riksdagarna framstod han som en auktoritet i ekonomiska frågor o samarbetade med A O Wallenberg för förbättrandet av den ekonomiska lagstiftningen samt för utvidgade rättigheter för kvinnan. Även i den viktiga tullfrågan intog han, tillsammans med bla göteborgarna C F Wærn o S A Hedlund, en liberal ståndpunkt som frihandelsvän, trots att han var stor godsägare.

Vid sidan av sina engagemang som kommunal- o rikspolitiker o som affärsman gjorde L bestående insatser som godsägare. Nov 1868 inköpte han egendomen Trystorp i Närke, som då omfattade 650 tunnland under eget bruk samt ytterligare ett par hundra tunnland som arrendejord. Då L 1897 överlämnade gården till sina barn, hade den genom torrläggning o uppodling av sumpmarker o mossar utökats till att omfatta 1 800 tunnland eget bruk o 800 tunnland arrendejord. Han har betraktats som en föregångsman på gårdsdriftens område. Särskilt intresserade honom mejerihanteringen. Hans gårdar — han ägde även Nolhaga o Bolltorp i Västergötland 1887—1904 — beskrivs i den samtida litteraturen som mönstergårdar.

För Gbg var L en välgörare på många sätt. Åtskilliga donationer härrör från honom. Till minne av sin far o av representationsreformens genomförande skänkte han 30000 rdr rmt till uppförandet av gymnastik- o exercishuset på Heden 1867 (arkitekt A Heilborn). Det var avsett dels som lokal för Gbgs folkskoleungdom o för den frivilliga skarpskyttekåren o dels som samlingslokal vid större folkmöten. Vidare gav han ekonomiskt stöd till pensionsinrättningen för ålderstigna o sjukliga tjänstehjon. I likhet med sin far intresserade han sig för bostadssituationen i Gbg. Den av L grundade J L.s stiftelse för fria bostäder åt pauvres honteux uppförde 1876 i hörnet Vasagatan—Haga kyrkogata fem hus: tre tvåvånings- o två envåningshus med sammanlagt 44 lägenheter. Vid sin död testamenterade han 30000 kr till byggnadernas underhåll. Vid sidan av sina donationer förnyade han även staden i andra avseenden. I Örgryte församling lät han på 1860-talet efter ritningar av stadsarkitekt V v Gegerfelt uppföra den slottsliknande villan Wilhelmsberg vid Danska vägen. 1866 sålde han denna o bosatte sig vid Gustaf Adolfs torg, där han i hörnet av Östra o Norra Hamngatorna efter arkitekt J A Åmans ritning låtit uppföra en palatsliknande byggnad. Tio år senare flyttade L till Kungsgatan 41, där han inköpt den Dahlgrenska fastigheten (granne med Kungsgården), som han lät bygga om efter ritningar av Victor Adler o som förvandlades till ett hus i fransk palatsstil.

L har beskrivits som en praktisk o principfast man o som en sanningssökare med filosofisk läggning. På äldre dagar, då han dragit sig tillbaka från sina allmänna värv o från affärslivet, ägnade han sig med iver åt studier av filosofisk litteratur. Särskilt den psykologiska forskningen fängslade honom, o hans samling av facklitteratur blev mycket omfångsrik. Han fyllde sitt hem med ett omfattande bibliotek o vackra konstverk, som han testamenterade till Gbgs museum.