Lantingshausen (von L), släkt, enligt uppgift härstammande från en Albrecht Lanting, som skulle ha flytt från Nederländerna till Reval på grund av Filip II :s religionsförföljelser (Nottbeck 1875). Köpmannen Heinrich Lanting (d 1603) i Reval var farfars far till borgmästaren där Jean Lanting (d 1720), som medverkade vid stadens kapitulation 1710, o dennes bror rådmannen i samma stad Heinrich Lanting (d 1715). Deras farfars bror, rådmannen i Reval Heinrich Lanting (d 1643), var far till sedermera ryttmästaren Simon Lanting (d 1658) o sedermera löjtnanten Albrecht Lanting (d 1673), vilka 1651 adlades med namnet Landtingshusen. Den senares son kapten Magnus Jacob L (d 1706), som dödligt sårades i en strid vid Kleck i nuv Vitryssland (jfr bd 9, s 123), blev stamfar för en estländsk gren, som utdog på svärdssidan 1828 o på spinnsidan 1873.
Dennes bror, generaladjutanten Gotthard Heinrich L (d 1704), som stupade vid Punitz (Poniec) i Polen, var i äktenskap med en dtr till generalmajoren Jacob Staël von Holstein far till generallöjtnanten o överståthållaren Jacob Albrecht v L (se nedan), som blev friherre 1760. Dennes son Albrecht L (1751—1820) medverkade som ung fänrik vid livgardet vid arresteringen av riksrådet under 1772 års statskupp, befordrades kort därpå till kapten i armén o fick 1785 överstes n h o v. Liksom sin morbror Axel Fersen d ä tillhörde han oppositionen mot Gustav III vid riksdagarna 1778—79 o 1786 "men med den moderation som tillhörde hans lynne" (Skjöldebrand). L blev 1788 överste i armén o generaladjutant. S å sändes han jämte B F J Stackelberg av konungen till Anjala för att erbjuda de upproriska officerarna nåd, om de skriftligen anhöll därom, vilket de vägrade. Senare s å följde L Gustav på dennes resa till Åmål o förde protokollet vid de i Gbg hållna krigsråden. Vid riksdagen 1789 satt han i hemliga utskottet, där han var den som först föreslog, att ständerna skulle från konungen övertaga all statsskuld o förvalta den genom ett riksgäldskontor. Gustavs framfart mot adeln på denna riksdag föranledde L att s å ta avsked ur krigstjänsten. Vid 1792 års riksdag var han också ledamot av hemliga utskottet o därtill av statsutskottet. Franska revolutionens excesser uppges ha gjort L till rojalist (Elinder), "men även det med moderation" (Skjöldebrand), o vid riksdagen 1800 var han en av regeringspartiets främsta företrädare. S å blev han greve med succession på äldste sonen. Vid krigsutbrottet 1808 erbjöd sig L att uppsätta o anföra Upplandsbrigaden av lantvärnet, vilket beviljades, varefter han utnämndes till generalmajor. S å förde han befälet vid södra finska arméns andra fördelnings misslyckade landstigningsförsök vid Lokalaks i Åbo o Björneborgs län, varför han avskedades, ehuru misslyckandet berodde på de deltagande truppernas ringa antal o dåliga utrustning, framför allt i fråga om ammunition. Från 1806 hade L varit förste stallmästare hos hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta, o sedan hon blivit drottning, blev han överstallmästare hos henne 1809, tf överhovjägmästare 1815 o överkammarherre kort före hennes död 1818. Han var även verksam som landskapstecknare o gravör o blev 1798 hedersled av FrKA. Arbeten av L finns i NM, FrKA, KB o UUB. Anonymt publicerade han en sv prosaöversättning av den engelske skalden E Youngs The complaint, or nightthoughts (3 uppl:or 1787—99). L innehade de av hans far instiftade fideikommissen Sundbyvik i Tumbo, Söd, o Tibble i Sthlms-Näs (nu Kungsängen), Sth, o instiftade själv 1787 fideikommisset Österby i Tumbo. Från mödernet ärvde han säteriet Granhammar i Västra Ryd, Sth, o morbrodern Axel Fersen gav honom godset Bogesund i Östra Ryd, Sth. Genom sitt äktenskap med en dtr till riksrådet Erik v Stockenström fick L ekonomiska intressen även i Bergslagen, o 1788—99 var han en av Jernkontorets fem fullmäktige. Han har karakteriserats som "en ädling av ganska aktningsvärd karaktär o med ett måhända alltför allvarsamt lynne" (Risteli).
Släkten L utdog med hans son kapten Erik Albrecht L (1781—1856), men namnet fortlevde genom att dennes systerson Nils Albrecht v Höpken 1860 fick tillstånd att i enlighet med fideikommissbrevet för Sundbyvik kalla sig v L v Höpken (bd 19, s 713). Sedan denna släkt utdött på manssidan 1952, ärvdes fideikommisskapitalet av Nils Albrecht v L v Höpkens systersons dtrsons son Stephan Wachtmeister, som sedan dess heter v L Wachtmeister.