Ulla E C Lidman-Frostenson

2 Lidman-Frostenson, Ulla Ebba Catharina, dtr till L 1 i hans första g, f 20 nov 1910 i Sthlm, Osc, d 10 juli 1962 i Lovö, Sth. Normalskolekompetens från Ateneum för flickor i Sthlm 28, elev vid Bar-Locks handelsinst 28—29, kontorist hos Bonniers bokförlag 29—32, missionär o lärare i Kina o Mongoliet 32—36 o 38—40, led av AK från 57. — Förf.

G 26 okt 41 i Hammarby, Sth, m slottspredikanten kh Anders Frostenson, f 23 april 06 i Loshult, Krist, son till lantbrukaren John F o Alma Sofia Ekström samt 70 omg m spec:lär Sigrid Löfberg-Hansel.

Ulla L:s första litterära framträdande inför offentligheten ägde rum på tillskyndan av fadern. Han gav nämligen 1935 ut hennes brev från resan till missionsfälten i Fjärran Östern, dit hon medföljt som lärarinna åt missionärers barn. I förmågan att med pregnanta formuleringar spontant förmedla reaktioner o reflektioner inför de mångskiftande upplevelserna är fadersarvet omisskännligt, men hennes stil har ändå en personlig accent. Hennes brev från Kina o Mongoliet samlades i ytterligare två böcker. Samtidigt som hon ger en livfull reseskildring med många pittoreska inslag är det fråga om engagerade uppbyggelseskrifter, som ofta breddas till nyanserade essäistiska betraktelser över missionärernas o deras barns villkor. Den känslomässiga kluvenheten mellan längtan till hemvana förhållanden o kallelsetroheten mot uppdraget i den främmande miljön betonas klart som ett ofrånkomligt dilemma. Framställningen står det talade ordet nära, o som talare skulle L efter återkomsten till Sverige flitigt framträda o gärna avlyssnas i predikningar o föredrag, varvid hon i åtbörder o val av åskådliga bilder ur liv o läsning också liknade fadern.

Rent skönlitterärt producerade L sig först vid mogen ålder o då i lätt självbiografisk form. Mor och dotter (52) ger i betagande snabbskisser mot prästgårdsbakgrund med den äldre dottern som centralfigur psykologiskt skarpögda iakttagelser av en liten flickas brådmogna funderingar inför de vuxnas beteenden. Den postumt utgivna Tidigt kallad (63) skildrar episoder ur ett ungdomsliv, där tvekampen stod het mellan två vitt skilda världar: faderns sedestränga väckelse-fromhet o moderns tolerantare inställning. För den uppväxande flickan gäller det att hålla båda i balans o om möjligt bevara medborgarskap i dem bägge. Pendeln svänger snabbt mellan frihetskrävande självhävdelse o troshängiven, syndamedveten underkastelse under gudomlig ledning. Interiörerna från pingstväckelsens inre kretsar målas i ljusare färgskala än motsvarande skildringar hos andra medlemmar av familjen L. Berättelserna i Fågeln (64) blandar tidlös naiv, dubbelbottnad symbolisk sagostämning med välberäknad satirisk samtidsskildring i det mindre formatet.

Erfarenheterna från ungdomsårens resor visade sig fruktbärande för L:s livssyn o politiska engagemang. Hon valdes 57 in i AK o kvarstod som riksdagsman (h) till 62. Det var en hjärtesak för henne att i riksdagen ställa upp till förmån för de vanlottade i samhället o söka förbättra deras sociala o ekonomiska villkor, att slå vakt om de kristna livsvärdena i skola o samhälle o ivra för ungdomens moraliska fostran.