Nils Lilja

Lilja, Nils, f 17 okt 1808 på Blinkarp, Röstånga, Malm, d 19 dec 1870 i Lund (enl db för Billinge, Malm). Föräldrar: lantbrukaren Hans Nilsson L o Bengta Persdtr. Inskr vid LU 6 febr 29, klockare i Billinge 43—47 o från 55. — Botanist, skriftställare, tidningsutgivare.

G 1) 30 dec 35 i Örtofta, Malm, m Maria Catharina Eek, f 5 april 08 i Höja, Krist, d 2 juni 54 i Lund (enl db för Billinge), dtr till kvartermästaren Anders E o Greta Sibilla Malmros; 2) 22 jan 55 i Malmö, S:t Petri, m Gustafva Maria Björnberg, f 13 okt 21 i Böne, Älvsb, d 27 febr 57 i Billinge, dtr till löjtn Carl Johan B o Catharina Borg; 3) 18 sept 58 i Billinge m Helena Maria Neumann, f 3 sept 33 i Lund, d 17 juni 14 i Billinge, dtr till färgaren Gustaf N o Botilla Lundbom.

L:s mångsidige far var jordbrukare, utlärd skomakare, murare o timmerman o ansågs även vara en kunnig naturläkare. Han bekostade äldste sonens skolgång i Malmö (1824—28) o sände honom sedan till Lund, i hopp om att han skulle bli präst. För systematiska studier tycks L inte ha varit lämpad, o när han gått igenom en obligatorisk preliminärexamen, slog han planerna på den andliga banan ur hågen o studerade i fortsättningen på egen hand botanik, geologi, kemi, vitterhet, filosofi o statskunskap. I sjuklighet o fattigdom såg han själv orsakerna till att 14 års studier vid akademin inte resulterade i någon magisterexamen. Han berättar i brev om en ögonsjukdom som 32 gjort honom nästan blind, o 38 klagar han över svaga ögon, nervretlighet o spasmer i hjärtat. Några professorer ville skilja honom från universitetet som onyttig överliggare, men han hade stöd av kraftfulla män som C G Brunius o S Nilsson o tilldelades under flera år mindre stipendier.

29 gav L på eget förlag ut en diktsamling, o i fortsättningen flöt ur hans penna en mängd lyriska stycken, hyllningsdikter o begravningskväden med mönster från Runeberg, Stagnelius o Tegnér, av vilka många betänkligt närmar sig pekoralet. P A Wallmark återgav en av hans dikter i sin tidning Journalen o förmåddes senare att publicera en hjärtskärande böneskrift, i vilken L vädjar till vänner av poesin att bistå en lidande broder. Den insamling som följde gav 229 rdr o gjorde det möjligt för L att gifta sig. I summan ingick 100 rdr från kronprinsen, o fram till 68 erhöll L årligt kontantunderstöd från hovet. B v Beskow förmedlade pengarna, o på dennes inrådan tävlade L 36 i SA. Han tilldelades en medalj för ett poem som enligt Tegnér utmärktes av älskvärdhet o naiv sorglöshet. 40 redigerade L en poetisk kalender, o till den hade han som bidragsgivare lyckats värva Atterbom, Geijer o Tegnér.

Av vetenskaperna höll L fast vid botaniken. 38 gav han ut Skånes flora, som enligt förordet främst ville ge en för alla tillgänglig redogörelse för landskapets växter. Floran beskriver drygt 1 000 arter som namnges på latin, svenska o i flera fall skånska. För fyndplatser redogörs mycket utförligt. Professorn vid VA J E Wikström berömmer i sin Årsberättelse författaren för hans flit, men i övrigt tycks boken, som fick god avsättning, ha förbigåtts med tystnad. Trots brist på uppmuntran gav L följande år ut Flora öfver Sveriges odlade vexter. Han gjorde där av sakkunskapen strängt kritiserade försök som systematiker genom att nyskapa släktena Oscaria o Tegneria.

För att klara familjens försörjning drev L någon tid en kommissionsaffär, senare en handelsträdgård o gav på 40-talet ut Tidning för trädgårdsskötsel och allmän wextkultur. Tidningen hade ett blandat innehåll, o kritiker menade att den borde handla mer om växter o mindre om utgivaren. En ny stor botanisk handbok "i de odlade vexternas flora och deras kultur" avsedd för "åkerbrukare, trädgårdsodlare och blomstervänner" utkom 42—43. L sökte under dessa år flera tjänster: hos professor Berzelius någon lämplig anställning vid VA eller LA, hos hovmarskalken v Beskow trädgårdsmästarebefattning vid något k slott, hos professor Zetterstedt amanuenstjänst vid Lunds botaniska trädgård — allt förgäves. 43 valdes han emellertid i konkurrens med en präst o en skollärare till klockare i sitt födelsepastorat o flyttade till Billinge. Vid klockargården anlade han en trädgård med växthus o sålde växter o fröer.

L, som hade ett eldigt temperament, var ostadig i sina äktenskap. I ett sådant sammanhang lämnade han 47 Billinge o familjen o bodde fram till 55 under långa perioder i Malmö o Lund. Under 4 år hade han tjänstledighet o drog sig hjälpligt fram som trädgårdsmästare o journalist. Han skrev för bl a Friskytten o Snällposten o var några år på 50-talet redaktör för Malmö tidning o Malmö nya allehanda. Omedelbart efter C J L Almqvists flykt infördes i Friskytten 21 o 28 juni 51 en "nekrolog", som L uppges ha författat. Han var då en av de få som tog Almqvist i försvar.

När L 55 återvänt till klockarbefattningen, fortsatte han att sända bidrag till olika tidningar, nu framförallt Nyare Öresundsposten. Den inte alltför krävande tjänsten gav honom tid att samla o bearbeta tidningsartiklar o föreläsningsmanuskript till ett större verk nämligen Menniskan, hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse. Ur naturhistorisk synpunkt betraktad (58). I boken behandlas inte bara biologiska, astronomiska o kulturhistoriska frågor utan även religiösa o sedliga. L lade fram tankar o åsikter rakt motsatta de officiellt rådande. Den väckte i pressen inte det uppseende han hade hoppats, men den blev en folkbok o han fick uppleva att den kom ut i fyra upplagor; en femte kom efter hans död.

Under 60-talet gav L bl a ut en serie skrifter i religiösa o sociala spörsmål som befäste hans rykte som rabulist. De präglas av hat mot präster, kyrka o läsare men L var inte ateist. Påverkad av den tyska bibelkritiken o av amerikanaren Theodor Parker skrev han Den fria församlingens kateches, som var en appell till bildandet av ett samfund på unitarisk grund, o i Malmö tidning publicerade han — möjligen under intryck av en koleraepidemi — dikter med religiös tendens. Han hade avancerade åsikter om äktenskapet, det skulle inte omgärdas av några lagar utan bygga uteslutande på ömsesidig överenskommelse, allt tal om brottslig kärlek o oäkta barn var prästerliga påfund. Han krävde medborgerliga o sociala rättigheter för båda könen o ivrade för gift kvinnas äganderätt, kvinnliga riksdagsmän o statsråd. Han tar avstånd från kommunismen men pekar på sociala missförhållanden o skriver indignerat om det samhälle som tolererar att det finns en underordnad klass som förnekas allt utom en lumpen arbetsförtjänst o som slutligen hamnar på fattighuset med ett sämre underhåll än husdjuren. Med sina åsikter om äktenskapet väckte L den uppmärksamhet han länge önskat o klandrades nu även av liberaler som han i andra frågor räknade som meningsfränder. I Vår tid och dess sträfvanden, Populära föredrag för folket (1—4, 64—66) stormar L mot präster o äktenskap men behandlar även biologiska frågor o tycks i dessa häften ha varit en föregångsman för den typ av upplysning som senare odlades av framförallt lundensare som Bengt Lidforss o Robert Larsson. När Darwins bok om arternas uppkomst översatts till svenska, fängslades L av hans läror o bidrog verksamt genom lättfattliga sammandrag till att de blev kända långt utanför kretsen av fackmän. En av akademiadjunkten Areschoug 66 utgiven Skåne-flora, där L:s insatser på området förbigicks, drev honom att ge ut en ny upplaga av sin egen. Den, kom våren 70 o hade svällt ut till mer än 1 000 sidor, o för den av botanister genomkorsade provinsen kunde han uppge omkring 50 nya arter.

Redan 50 hade kyrkoherden i Billinge anmärkt på L:s moral, men tvisten hade då bilagts. I början av 60-talet gick en religiös väckelse genom pastoratet. En ny präst fann många orsaker att klandra klockaren o förmådde 63 kyrkostämman att avsätta honom. Som främsta skäl angavs det som i en nekrolog kallades L:s "österländska natur" men av stämman osedligt leverne. Han var en tid avstängd från tjänsten men återfick den efter överklagande. Under avstängningen hade L bott i Helsingborg, där tidningsutgivaren F Borg berett honom plats vid Öresundsposten. L, som ogärna ville tituleras klockare, kallades 65 efter agerande av Borg o en annan helsingborgsvän för sina förtjänster som botanist till hedersdoktor vid universitetet i Göttingen. Efter att ha återfått sin befattning överlät L långa perioder klockarsysslorna åt en medhjälpare, medan han själv bodde på annan ort, verksam som författare o tidningsman. Han medarbetade i den radikala Malmö handels- och sjöfartstidning o många år i Folkets tidning i Lund. Hans ekonomi var usel, o i upprop o tidningsinsändare togs initiativ — någon gång av L själv — till insamlingar. Bäst lyckades den som företogs efter hans död, o 72 restes en granitpyramid på hans grav i Billinge.