Kijll, släkter

Kijll, släkt, härstammande från Severin (Seffuerin) Kiill (d 1552 el 53), som enligt en rapport till Lübeck 1523 (Hanserecesse) var född på Själland o av borgarsläkt; den först på 1700-talet (Åkerstein) belagda ättartavleuppgiften, att han skulle ha varit son till en Hemming K i Holstein, torde alltså vara oriktig. Kiill gifte tidigt in sig i den västgötska frälsesläkten Ribbing. Han vittnade 1546 om vad han kände till om Gustav Trolles talan mot Kristina Nilsdtr (Gyllenstierna) inför Kristian II på Sthlms slott hösten 1520. I övrigt uppträder Kiill tidigast på våren 1521 i en rapport från Ture Jönsson (Tre rosor) till Kristian II. Enligt denna hade han o Mats Kafle (bd 20) genom förhandlingar lyckats lugna den upproriska allmogen i Vista o Tveta hd i nordvästra Småland. Jämte Lars Siggesson (Sparre) hade de även skrivit till upprorsledarna o föreslagit förlikning med kungen. Några veckor senare nämner Ture Jönsson Kiill som sin tjänare, vilken han gjort till hövitsman för sitt krigsfolk under kampen mot upprorsmännen. Liksom denne övergick han emellertid kort därpå till dessa. Av en rapport från Varberg till den danska drottningen framgår, att Kiill med ryttare o allmogeuppbåd i början av sept gjorde ett anfall mot Älvsborg, vilket dock misslyckades. I den ovannämnda rapporten till Lübeck, som härrör från 11 febr 1523, uppges, att han fått befallningen över Ture Jönssons gods o län, o att han med 500 ryttare tågat in i Norge, där han med våld uppbar skatt o fodring men ej kunnat intaga Bohus o Akershus. I maj s å befann sig Kiill i Halland, tydligen i spetsen för en sv ockupationsarmé, enligt ett par brev från Gustav Eriksson (Vasa) till Ture Jönsson om avfärdande av krigsfolk dit till hans understöd. 1525 fick han Kinds hd, Älvsb, i förläning, som han innehade ännu 1528 o sannolikt (Hammarström) ännu 1531. 1529 innehade han som slottsloven Älvsborgs slott o län, som han 1532—40 hade i förläning, o där han lät bygga ett av tornen (Munthe).

Kiill vägrade ansluta sig till västgötaherrarnas uppror 1529, deltog i uppbådet mot Kristian II vintern 1531—32 o var 1535 en av de sv befälhavarna i Skåne under Grevefejden, varvid han även tillsammans med Erik Fleming (bd 16) användes för underhandlingar med Kristian III. Vid regementsrådens tillkomst 1540 blev han ledamot av (ej sekr; Svalenius) regementsrådet för Västergötl o "ridtmestere" för den "omridande roten", som skulle kontrollera gränshandeln. 1540—47 o sannolikt ända till 1549 hade han Mo hd, Jönk, i förläning. 1542—43 var han en av befälhavarna i Dackefejden, under vilken en av hans gårdar blev bränd av de upproriska. Hans sätesgård var först kronoförläningen Hovsnäs i Länghem, Älvsb, men senare Apelnäs i Roasjö, Älvsb, som kom att ärvas av ättlingar till honom ända till 1741. Båda dessa gårdar ligger i Kinds hd, där Kiill var häradshövding under större delen av sitt liv. Hans son Per Kill (d 1588) fick i början av Nordiska sjuårskriget hösten 1563 order att med knektar hjälpa till med att bygga bråtar vid Nissastigen men var därefter mest verksam vid mönstringar. Han blev 1571 den ene av de båda befälhavarna på Gullberg. Hans gravsten med numera oläslig inskription finns på Sexdrega kyrkogård, Älvsb.

Per Kills son Knut K (d 1602 el 03) till Arnäsholm (RR 1598; jfr Almquist 1960) i Ljushult, Älvsb, blev "varaktig" (vapenför) 29 sept 1588 o tjänade därefter hertig Karl som ryttare bl a 1590 under Anders Lindormssons (Forstenasläkten; bd 16) fana i Livland samt namnes from detta år bland hertigens hovjunkare (RKB). Våren 1593 var han en av dem som hertigen sände till Finland för att skaffa skepp till hemförandet av det genom det senaste stilleståndet med Ryssland överflödiga krigsfolket o underhandla med Klas Fleming därom, ett uppdrag som omöjliggjordes av dennes ovillighet. Våren 1597 sände hertig Karl K o Erik Stake till Älvsborg för att avfordra Erik Gustafsson (Stenbock) förklaring rörande dennes beteende, o då denne några dagar senare flydde till Danmark, gjorde hertigen dem till befälhavare på Älvsborg. Anhängare till Sigismund intog Älvsborg genom en oblodig kupp i slutet av aug 1598, men efter kungens nederlag o Älvsborgs återtagande 2 nov s å insattes K tillsammans med David Danielsson (Hund) som befälhavare där. Våren 1599 fick K befälet över skeppen vid Nya Lödöse, med vilka han skulle söka uppbringa skepp från det polskvänliga Lübeck. Våren 1600 var han bland bisittarna i domstolen i Linköping, o några dagar senare utnämndes han till amiral över skeppen vid Älvsborg, vilka han på sommaren förde till Kalmar. Efter övervintring där sändes K våren 1601 till Runö o vidare uppför Düna för att deltaga i blockaden av Riga. Även följande vinter tillbragte han med skeppen i Kalmar. Våren 1602 beordrades K att åter segla till farvattnen utanför Riga men återvände till Kalmar, sedan tre av hans skepp förlist vid Hoburg på Gotland o han själv måst ingripa för att hindra danskarna där från att lägga beslag på vraken. Hans dotter var g m diplomaten Anders Svensson Ödell.

K:s bror Nils K (t 1636) har i ättartavlorna med orätt identifierats med den riddarson "Nicolaus Kile" (Klas Kyle) som 1581 inskrevs vid Greifswalds univ. I själva verket blev han ej "varaktig" förrän 28 dec 1589, o han namnes som hertig Karls hovjunkare from 1590 (RKB) o som dennes kammarjunkare flera gånger under åren 1593—97 (RR). Då hertigen for till Finland 1597, blev K befälhavare i Dalarna, o 1598—1600 (ej 1594) var han slottsfogde i Sthlm, där han dock för en tid undanträngdes genom Sigismunds ombud Samuel Laskis kupp i aug 1598. 1600—01 deltog han som överste i kriget i Livland. 1602 placerades K i Finland för att övervaka utskrivningarna där, o 1603 deltog han i Arvid Erikssons (Stålarm) resultatlösa tåg mot Dorpat. 1604 blev han ståthållare på Nyslott, där det då uppförda Kiltornet uppkallades efter honom, o s å gifte han in sig i det finländska frälset. 1604 o 1609—12 var K också tf ståthållare på Åbo slott, o 1608— omkr 1613 hade han det nyinrättade ämbetet som skattmästare i Finland med uppgift att övervaka skatteuppbörden o fogdarnas verksamhet. 1614—20 var han häradshövding i Piikis, Åbo o Björneborgs län. De sista decennierna av sitt liv bodde K på sin sätesgård Uussari i Nykyrko, Åbo o Björneborgs län, i vars kyrka hans vackra men illa skadade gravsten finns.

Släkten K utdog i mitten av 1600-talet.