E Oscar Knorring, von

4 von Knorring, Eric Oscar, f 23 febr 1822 på Mariefors, Leksberg, Skar, d 25 dec 1891 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: översten Berndt Ulrik v K o Elisabet Magdalena Beckman. Sergeant i livbeväringsreg 14 okt 40, inskr vid UU 3 dec 40, officersex 10 maj 42, underlöjtn vid Västerbottens fältjägarkår 23 juli 42, löjtn 21 april 46, deltog i riksdagarna 47-48, 50—51, 53—54, 56—58, 62—63 o 65—66, premiärlöjtn vid 1:a danska jägarkåren 28 mars—26 sept 49, löjtn vid livbeväringsreg 29 sept 53, genomgick skjutskola vid Vincennes, Frankrike, 1 mars—1 juli 55, kurir till S:t Petersburg 25 sept 59, eo adjutant i krigskoll 22 febr 60—4 febr 62, kapten i armén 10 maj 61, konduktör vid sv-norska riksgränsens uppröjning o redressering juli—nov 64, sept 66, juli— okt 71, juni—okt 72 o juli—sept 79, kapten vid reg 15 febr 67, Sthlms Dagbl:s korrespondent vid Suezkanalens invign 69, major i armén 20 nov 72, vid Norrbottens fältjägarkår 23 okt 74, överstelöjtn i armén o avsked från kåren 31 mars 80. — Skriftställare, tonsättare.

G 20 juli 53 i Hudiksvall m Nanny Christina Hallberg, f 11 mars 29 där, d 3 sept 95 i Ål, Kopp, dtr till handl Nils H o Johanna Magdalena Béwe.

Oscar v K har gjort sig känd som författare, journalist o tonsättare, men till yrket var han militär. Han var även verksam som militärskriftställare o författade flera broschyrer o läroböcker i militära ämnen. Under den första delen av sin 40-åriga militära bana tjänstgjorde han även vid topografiska kåren o deltog i flera kartarbeten o rekognosceringar. Han var frivillig i dansktyska kriget 1849 o deltog som premiärlöjtnant i general Ryes brigad bl a i slagen vid Kolding 20 april o Eistrup 23 april. Vid Kolding utmärkte han sig för tapperhet. Han gjorde sig populär hos danskarna för sitt glada lynne, sina lustiga infall o sin musikaliska talang (Schöldström). Under fälttåget skrev han krigsskildringar till kammarjunkaren Constans Pontins tidning Synglaset o utgav 64 det förträffliga arbetet Minnen från fälttåget i Danmark 1849 af En svensk frivillig.

Reseskildringar var K:s specialitet, o hans förnämsta verk inom denna genre är Två månader i Egypten (73) o Genom Lappland, Skåne o Seeland (74). Den egyptiska resan kom till stånd genom att K blivit god vän med Karl XV:s stallmästare, den armenisk-egyptiske äventyraren Ohan Demirgian (bd 11). Denne var en ivrig talesman för ökade handelsförbindelser mellan Egypten o Sverige, o då Suezkanalen 69 skulle invigas, fick han i uppdrag av khediven att förmedla invitationer till festligheterna. Från Sverige inbjöds bl a K o från Norge Henrik Ibsen på förslag av K. De var tidigare bekanta, o på resan uppstod mellan dem en varm vänskap, som ledde till en femårig brevväxling. K:s resebrev till Sthlms Dagblad, betitlade Från Mälaren till Röda Havet, blev mycket uppskattade o avtrycktes i utdrag bl a i norska Morgonbladet. Särskild uppmärksamhet väckte hans berättelse om att Demirgian hade utdelat ett flertal sv o norska ordnar under en audiens hos khediven Ismail Pascha, varvid bl a dennes moder, "en bedagad odalisk med utvecklade former", fått storkorset av Vasaorden. En officiell dementi infördes i Post o Inrikes Tidningar, men det visade sig så småningom, att K sagt sanningen i sitt reportage. Demirgian tvangs för en tid hålla sig undan, o detta medförde, att Ibsen, som fått löfte om en turkisk orden, måste vänta på denna i 1 1/2 år under största otålighet. Under tiden framkastade K ett förslag, att de båda tillsammans skulle skriva en teaterpjäs med egyptiskt motiv. Ibsen accepterade i brev från Dresden 7 mars 70, men längre än så kom inte samarbetet. Angående ordensutmärkelsen kunde Ibsen i brev från Dresden 10 maj 71 belåtet meddela: "I går modtog jeg da kommandørstjernen med diplom! Tak, tak, Du som forte mig til Egyptens land!" Det sista brevet från Ibsen är daterat 12 jan 74; han tackar däri översvallande för K:s skildring Två månader i Egypten, som han säger sig ha läst två gånger o vars "elegante form, også i det ydre utstyr" han berömmer. Från resan avlämnade K en rapport till kommerskollegium om egyptiska handelsförhållanden, Suezkanalens inflytande på världshandeln m m.

På egen bekostnad företog K resor till Italien, Frankrike o Ryssland. Han var mycket språkkunnig o kunde bl a ryska. 67 bevistade han övningslägret i Krasnoje-Selo o blev efter hemkomsten hugnad med en gratifikation på 400 rdr av Karl XV som ersättning för en detaljerad beskrivning av ryska arméns o flottans nya organisation, beväpning m m, alltså en slags spionrapport.

När K 84 var hos August Abrahamson på Nääs för att göra "hemma-hos-reportage", träffade han där dennes systerdotter Sophie Elkan o blev ögonblickligen förtjust i henne. I upprepade brev ger han uttryck för sin beundran, men hon tröttnade snart på uppvaktningen, o då han föreslog henne litterärt samarbete, fick han ett bleklagt nej. När hennes bok I dur o moll kom ut 89, fann K till sin ledsnad, att han i en av novellerna blivit parodierad på ett sätt som han fann oförtjänt o orättvist. Trots detta kom han med ett nytt förslag om litterärt samarbete, men svaret blev på nytt nekande.

K var musikaliskt begåvad, spelade piano gärna o väl bl a på hovbalerna o komponerade även marscher o dansmusik (Hofberg). Karl XV anlitade honom 70 som biträde vid ordnandet av sin konst- o antikvitetssamling (Dardel). Oscar II uppskattade hans sällskap o brukade kalla honom till sig för timslånga samtal i litterära ämnen. När kungen fick höra, att hans högsta önskan var att få fara till Frankrike för att skildra svenskarnas insatser i Normandie, ordnade han så att grosshandlaren J F Dickson skänkte honom ett belopp på 3 500 kr till resan. På våren 86 begav sig K till Paris, full av forskariver. Men någon bok kom aldrig ut. Orsaken var att Emil Hildebrand, som fått manuskriptet till granskning, utsatt detta för en nedgörande kritik. Med hänsyftning på ordspråket "Skomakare bliv vid din läst" skriver K 87 till Hildebrand, att han "efter denna tentamenskuggning, som till en början gick mig djupt till sinnes, beslutat att, med kristlig resignation, avstå från vidare försök".