Johannes A Kolmodin

5 Kolmodin, Johannes Axel, son till K 4, f 22 febr 1884 i Sthlm, Bromma, d 9 okt 1933 i Addis Abeba, Etiopien. Mogenhetsex vid Strängnäs h a l vt 01, inskr vid UU 16 sept 01, FK där 31 jan 05, FL där 15 sept 08, arkivstudier i Konstantinopel våren 10 o 17— 19, lär i historia vid Uppsala privatgymn ht 11—21, disp vid UU 29 maj 14, FD där 30 maj 14, doc i semitiska språk där 6 juni 14—21, studier i turkiska vid Orientalisches-Seminar i Berlin 17, honorärattaché vid sv beskickn i Konstantinopel 3 nov 17, tf dragoman där 17 sept 20, sakk bitr hos Sveriges ombud vid konferensen i Lausanne rör kapitulationerna i Turkiet 4 jan 23, tf legationssekr vid sv beskickn i Konstantinopel 17 maj 23, tf chargé d'affaires vid olika tillfällen där 20 aug 24—4 okt 30, ombud för Sverige i kommissionen för likvidering av Internat sundhetsrådet i Konstantinopel sept 24—jan 26, förste legationssekr över stat vid sv beskickningen där 29 juni 28—13 mars 31, rådgivare i utrikesministeriet i Addis Abeba från 25 nov 31, i disponibilitet med legationsråds namn 11 dec 31.

G 6 jan 25 i Uppsala-Näs, Upps, m Eva Amalia Katharina Forsslöf, f 14 febr 87 i Österåker, Sth, dtr till komminister Erik Herman F o Anna Maria Blomberg.

Johannes K var redan från sin tidiga studietid både historiker o orientalist o blev fil lic i såväl historia som semitiska språk. Under sina Uppsala-år hann K också spela en aktiv roll i Juvenalorden, där han gjorde sig kände för stor formell färdighet. Som filolog o semitist ligger K:s stora insats inom det etiopiska området. Den karakteriseras i hög grad av fältarbete, utfört under ett besök i Etiopien 1908—10. Inspirationen till K:s etiopiska studier får säkerligen till en del tillskrivas hans fader som ungefär samtidigt besökte Etiopien i missionsuppdrag. K:s etiopiska studier ägnades framför allt tigrinja, med särskild inriktning på etnologiskt o folkloristiskt material.

Redan tidigt hade K, jämsides med sina studier i semitiska språk, börjat intressera sig för turkiska, bl a tog han lektioner däri under studietiden i Etiopien. Han vidareutbildade sig i Berlin 17 o avreste s å till Konstantinopel, närmast för fortsatta studier i turkiska med huvudinriktning på Karl XII-tiden; i nov knöts han till sv beskickningen i Konstantinopel som honorärattaché.

K var då sedan länge i kontakt med Arthur Stille i Lund o Karolinska förbundet angående sina turkiska historiska studier, men det var Sven Hedin, som genom sina förbindelser med ledande turkiska statsmän lyckades utverka tillstånd för K till turkiska arkivforskningar. Dessa som till stor del kom att utföras i samarbete med den turkiske historikern Ahmet Refik resulterade framför allt i materialinsamling o översättningar av turkisk historisk litteratur, som berörde tidsskedet i fråga, varav större delen hittills inte har publicerats. Genom det alltmer krävande diplomatarbetet o senare uppgifter i Etiopien hann K aldrig genomföra sitt stort upplagda turkiska historiska forskningsprogram. Till dem som kraftfullt understödde hans forskningsverksamhet hörde Nathan Söderblom, som även var verksam för hans anställning vid beskickningen i Konstantinopel.

K:s ursprungliga stora vetenskapliga intresse hade varit förbindelserna mellan Skandinavien o Främre Orienten, såsom de skildrats i de medeltida arabiska källorna, o så sent som 27 behandlade han i ett av sina största verk det antika Främre Asien (i Lindblads världshistoria). Hans förutsättningar för historiska studier inom ett område, där den grekisk-hellenistiska kulturen möter islam, var unika genom hans gedigna kunskaper i grekiska, arabiska o turkiska.

Som historiker var K Harald Hjärnes lärjunge. Hans stora intresse för Karl XII-forskningen får säkert tillskrivas inte endast dennes inflytande utan även hans eget starka politiska engagemang. Han stod Sven Hedin nära o samarbetade likaledes med Sven Lidman i dennes aktivistiska organ Svensk Lösen. Han medarbetade även i Adrian Molins Det nya Sverige. Bland hans meningsfränder från denna tid, med vilka han stod i livlig korrespondens, märkes även Torvald Höjer, Erland Hjärne o Hjalmar Haralds. K:s intresse för sv politik fortsatte under de tidigare Konstantinopel-åren men avtog efter hand.

K:s inlevelse i turkiska språket, litteraturen o historien var stor o djup. Under den första tiden i Konstantinopel, då han var ogift, hyrde han en "konak" i den rent turkiska stadsdelen o hade som hushållerska en gammal turkinna, "from och tillgiven", som inte kunde tala annat än turkiska. I denna rent turkiska omgivning byggde han upp en vänkrets av litterärt o kulturellt intresserade turkar, vilken under årens lopp utvidgades till att omfatta de ledande turkiska personligheterna inom kultur, vetenskap o politik.

Som diplomat hade K med sin grekiskorientaliska bildning förutsättningar som ingen annan för en bedömning o beskrivning av det både allmänhistoriskt o lokalt intressanta skedet 17—31. Som ett helhetsomdöme kan sägas, att rapporteringen från beskickningen i Konstantinopel under denna brytningstid så gott som helt bär K:s prägel. Den är av en art som kunde ha anstått en dåtida stormaktsbeskickning, initierad o med djup inlevelse i tidens problem, i stora stycken humanistisk till sin karaktär. Den behandlar inte endast politiska utan även religiösa, etnografiska o samhälleliga frågor som exempelvis grekisk-ortodoxa kyrkliga problem, vilka K kunde belysa genom nära personliga kontakter med det grekiska patriarkatet i Konstantinopel. I dessa "ekumeniska" frågor höll han f ö nära kontakt med Nathan Söderblom.

När dåv etiopiske regenten Ras Taffari besökte Uppsala i juni 24, förde Söderblom K på tal. Regenten blev entusiastisk, begärde att få se K:s porträtt o yttrade enligt Söderblom: "Han måste bli min conseiller politique. Jag betraktar det som en gåva av Gud att ni har nämnt om denne man." Genom Söderbloms förmedling erhöll K 26 jan 25 ett kontraktsförslag, men det är först 31, efter en provtjänstgöring som började i mars, som han 25 nov officiellt inträdde i tjänst hos kejsar Haile Selassie I som rådgivare i etiopiska utrikesministeriet, bl a även med uppgiften att yttra sig om övriga europeiska rådgivares förslag, innan de förelades kejsaren. Den första stora uppgiften för K var att organisera den etiopiska utrikestjänsten, vilken han avsåg att bygga upp efter sv modell. Som gammal historiker glömde han inte bort en organisation för etiopiska UD:s arkiv. K:s verksamhet i Etiopien avbröts emellertid 33 genom hans plötsliga död.