Herman J B Juhlin Dannfelt

2 Juhlin Dannfelt, Herman Julius Brorson, son till J 1, f 2 febr 1852 på Edeby, Lovö, Sth, d 25 juli 1937 i Danderyd, Sth. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm vt 71, inskr vid UU ht 71, lär vid elementarlärov för flickor i Uppsala 73—77, vid Uppsala lyceum 75—77, FK vid UU 27 jan 76, FL där 28 maj 81, ord elev vid Ultuna lantbruksinst 1 nov 81, disp vid UU 27 maj 82, FD där 31 maj 82, avgångsex från Ultuna 22 okt 82, extra lär vid Oregårds lantbruksskola, Malm, 82—83, vik lär i geologi o organisk, teknisk o agrikulturkemi vid Ultuna 1 april 83—31 okt 85, ord lär i mejerikemi vid h mejeriskolan där 1 nov 83—31 okt 85, lär o förest vid Vassbo lantbruksskola, Kopp, 1 nov 85—92, sekr i Kopparbergs läns hushålln:sällsk 1 april 88— 92, led av Sv utsädesfören:s större styr 88— 04, av dess mindre styr 14—25, frökontrollant i Kopparbergs län 1 nov 90, lektor i jordbrukslära vid Ultuna 27 maj 92—02, rektor vid inst o led av dess styr 27 maj (tilltr 1 nov) 92—02, led av Uppsala läns hushålln:sällsk:s förvaltniutsk 95—02, ordf i redskapsprovn:anstalten vid Ultuna 97—02, sekr i styr för Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 07—19, led av folkhushålln:kommissionen 07—-20 (ordf i jordbruksavd 17—19), av internat lantbruks-inst:s i Rom generalförs 07—20 o 29—30, av dess permanenta komm 29, av FK 08—09 (led av tillf utsk 09), av lantbrukshögskole-sakk febr 11—april 13, av lantbruksrådet 18 --27. — LLA 95 (sekr 02—19, tf sekr 26— 28), prof:s n h o v 8 okt 97, HedLLA 19, LA:s stora GM 19.

G 3 nov 92 i Falun m Signe Maria Nordin, f 28 okt 70 där, d 13 jan 35 i Danderyd, dtr till bokhandlaren Carl Leopold N o Augusta Beata Gellerstedt.

Herman J hade redan som gymnasist föresatt sig att ägna sin framtid åt lantbruk och arbetade flera år under ferierna på Ex-perimentalfältet. Efter mogenhetsexamen ville han direkt ut i praktiskt arbete men förmåddes av sin far att först rusta sig med en grundlig teoretisk utbildning. Sina studier i Uppsala bekostade han själv genom att ge privatlektioner i kemi och tjänstgöra som lärare vid två skolor. Under tre somrar var han extra geolog vid Sveriges geologiska undersökning och under två assisterade han sin far vid världsutställningarna i Wien och Philadelphia. Hans huvudämnen i fil kand var kemi, geologi och botanik, och i sin doktorsavhandling ledde han i bevis, att man genom att artbestämma kiselalger kan få viktiga upplysningar om de yttre omständigheter under vilka ett jordlager har bildats. Redan läsåret 1872—73 hade han varit laboratorieassistent åt Hampus von Post på Ultuna, och senare genomgick han på ett år institutets tvååriga kurs och avlade agronom-ex s å som han blev fil dr. Följande läsår tjänstgjorde han vid en lantbruksskola i Skåne, men 1883 återvände han till Ultuna för att under två år uppehålla von Posts undervisning i kemi och geologi. 1884 företog han med statligt stipendium en studieresa till kontinenten och vid hemkomsten kallades han till föreståndare för Vassbo lantbruksskola i Dalarna, där han under sju år verkade med stor kraft och framgång. Skolan fick gott anseende och Kopparbergs läns hushållningssällskap, som utsett J till sekreterare, ökade tack vare hans agitation under föreläsningsturnéer och lantbrukskurser sitt medlemsantal från 500 till närmare 3 000.

I ett långt brev till dåvarande ledamoten i styrelsen för Ultuna prof Th Fries hade J 1882 lagt fram sin syn på institutet och föreslagit reformer i dess organisation och undervisningsplaner. Till väsentlig del genomfördes dessa, sedan J 1892 blivit lektor i jordbrukslära vid Ultuna och utsedd till rektor där. Han var en skicklig pedagog och administratör och kom i hög grad att sätta sin prägel på undervisning, lärare och elever. Under hans år som rektor ökades snabbt institutets anseende och antalet utexaminerade agronomer.

1902 kallades J till sekreterare i Lantbruksakademin och fick under de följande åren fullt utlopp för sin verksamhetslust. Han organiserade och styrde den från 1907 till LA knutna Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, och vid utländska lantbrukskongresser utsågs han merendels till akademins representant. Han ivrade för nordiskt samarbete på jordbruksområdet, var Sveriges ombud vid det internationella lantbruksinstitutet i Rom och anlitades ofta som prisdomare vid utställningar.

J:s insatser som vetenskaplig forskare var blygsamma, men han läste flitigt och hade förmåga att klart och kritiskt referera tidens vetande på lantbrukets område. Hans författarverksamhet bidrog till att hans namn under nära 50 år var ett av den sv lanthushållningens mest kända. Under sin tid i Vassbo gav han ut en jordbrukstidning och det vitt spridda Jordbrukarens hand-lexikon. Den 1894—1901 av honom och W Flach redigerade tidskriften Landtmannen blev mellersta Sveriges i sitt slag främsta. Under samma tid planerade J Landtbrukets bok, som kom att omfatta tio band, av vilka han själv författade tre. I sin egenskap av sekreterare ledde han utgivningen av LA:s handlingar och var själv en trägen medarbetare i skilda ämnen. Han skriver om yngelröta hos bin, odling av sojabönor, användning av kaninskinn och om hur hagelväder kan avvärjas genom skjutning. Under sekreterarti-den forskade han också i LA:s arkiv och resultatet blev bl a LA:s historia 1813—1912, som kom ut till hundraårsjubileet, och längre fram en matrikel över medlemmarna från 1813 (otryckt). Till detta kan läggas medarbetarskap i samlingsverk av skilda slag samt i NF och Bonniers konversationslexikon.

I febr 1908 valdes J som ersättare för den avlidne F Bremberg med stor majoritet till representant för Västerbotten i FK. Valmännen hade inte närmare tagit reda på hans politiska åsikter och trodde att han var frihandlare. Då han visade sig vara en moderat protektionist, blev de besvikna, och han blev inte omvald. 1909 lade han tillsammans med Th Odelberg fram en motion angående centralisering av den högre lantbruksundervisningen till Sthlm. Den bifölls, men motionärernas planer omintetgjordes så småningom av den kommitté, som skulle utreda frågan. Även i andra sammanhang var J politiskt verksam och anlitades som ledamot i utredningar och kommittéer. Under första världskriget innehade han den otacksamma uppgiften att vara ordf i folkhushåll-ningskommissionens jordbruksavdelning och i dennas priskommitté.

J behöll sin arbetsförmåga in i hög ålder. Han kunde vara kärv och kantig och segt envis men hade förmåga att entusiasmera ach var allmänt uppskattad för energi, kunskaper och pålitlighet. Vid sin avgång från sekreterarämbetet belönades han med LA:s guldmedalj. Han skänkte sin stora samling av lantbrukslitteratur till akademin.