Eugen P A Hemberg

Hemberg, Eugen Peter Alexander, f 9 nov 1845 i Ystad, d 14 mars 1946 i Växjö. Föräldrar: godsägaren Fritz Eliza H o Clara Åkerblom. Elev vid skogsinst 1 juni 68, utex därifrån 31 maj 69, studieresa till Danmark o Tyskland 69, e överjägare i Arjeplogs revir 1 nov 69, e jägmästare där 3 mars 70, tf jägmästare där 26 juli 71, tf jägmästare i Kalix revir 25 okt 72, tjänstg i skogsstyr 74, skoglig verksamhet i Ryssland, Finland o Polen 74—78, skogliga studieresor i Riesengebirge, Nordtyskland, Holland, Belgien, England o Danmark 79, skogsförvaltare vid de Silfverschiöldska egendomarna i Västergötland o Halland 80—88, led av Konungens jaktklubb 81, e jägmästare i Hunnebergs revir 14 nov 81, ägare av Smedstorps säteri 88 —95, ledde flygsandsplanteringarna vid Sandhammaren (Krist) 89—95, ordf i Ingelstads distr av Kristianstads läns hushålln:sällsk, skoglig verksamhet i Ryssland 97, e jägmästare i södra distr 23 febr 99, tf statens skogsingenjör i Ystad 12 okt 99, ord 11 dec 00, sekr hos skogsvårdsstyr i Kronobergs län o länsjägmästare där 04—20, bataljonschef i landstormen 16—23, landstormsomr:befälhav 18—23.

G. 13 okt 80 i St Herrestad (Malm) m Agnes Mathilda Lundgren, f 28 sept 56 där, d 23 nov 02 i Ystad, dtr till konsul John Robert L o Carolin Jenny Wusthoff.

Eugen H:s huvudsakliga intresse var naturen, och hans val av levnadsbana var ganska självklart — »jag valde spontant skogsmannens fria, härdande liv ute i naturens sköte», säger han själv i sina nedtecknade minnen. Det är också betecknande, att han sökte sitt första förordnande i Arjeplogs revir, vid denna tid omfattande ett område av ungefär Smålands ytvidd, så gott som helt väglöst och till största delen orörd vildmark.

H:s verksamhet var till stor del förlagd utomlands, huvudsakligen till Ryssland, och rörde där mest exploatering av förut orörda skogsmarker. Vid sidan av det ordinarie arbetet gjorde han en hel del undersökningar angående skogliga förhållanden och fick en större uppsats på franska, Forets d'Oural, publicerad i ryska kejserliga domäninstitutets annaler. Under sina resor i Ryssland och annorstädes samlade H stoff till flera historiska skildringar, bland vilka kan nämnas Stenåldershorden (1923) o vikingatidsromanen Varjagerna (1924).

Ett av H:s största intressen var jakten, och så som hans liv gestaltade sig fick han också rikliga tillfällen att jaga — under de mest skiftande förhållanden och på många platser i världen. Redan vid 36 års ålder blev han ledamot av Konungens jaktklubb genom ett spontant beslut av konung Oscar vid ett sammanträffande och utan den ballotering som annars var regel vid sådana inval. Han var under sin vistelse i Ryssland även gäst i den kejserliga ryska jaktklubben. Bland H:s jaktböcker är det i synnerhet en, som blivit ett standardverk på sitt område och ännu åberopas. Det är den 1897 utgivna jaktvetenskapliga handboken Jagtbara däggdjurs gångarter och spår, som utkommit i flera upplagor.

Sina största insatser i hemlandet utförde H under sin tid som flygsandsplanterare och som skogsingenjör och länsjägmästare. Som skogsman var han praktisk, framsynt och initiativrik och en flitig skribent. H hade en synnerligen god fysik och behöll såväl kroppslig som själslig vitalitet upp till mycket hög ålder. Då han fyllt 90 år, utkom En nittioårings minnen, vars undertitel, Vandringar i kulturens och naturens tempelhallar, ger en karaktäristik av H:s levnadslopp.