Jonas Henric Gistrén

Gistrén, Jonas Henric, f 7 juni 1767 i Karlshamn, d 21 maj 1847 i Sthlm (Klara). Föräldrar: stadsfysicus Lars G o Catharina Klintorph. Inskr vid LU 11 febr 84, studerade i Sthlm från 87, vik adjunkt vid Allm barnbördshuset där 88–91, ML vid LU dec 91, disp pro gradu febr 92, ord adjunkt vid Allm barnbördshuset i Sthlm aug 93–05, MD vid LU 13 juni 94, prof:s titel 11 juli 97, en av stiftarna av Sv läkare-sällsk 07 (led 08), led av kommittén för undersökn av animala magnetismen o dess verkningar 17. – LVA 04, HedL av Sundhetskoll 16.

G 29 mars 08 i Sthlm m Brita Christina Hambræus, f 8 juli 89 i Enånger (Gävl), d 27 dec 14 i Sthlm (Klara), dtr till prosten Lars H o Catharina Elisabeth Kjellman.

Redan vid 14 års ålder blev G faderlös, modern var redan långt tidigare död, och han omhändertogs av anförvanter samt sändes 1784 till Lunds universitet. 1787 reste han till Sthlm bl a för att studera förlossningskonst. Han var där verksam som fattigläkare på Norrmalm, och tjänstgjorde även vid Allmänna barnbördshuset och Serafimerlasarettet. Återkommen till Lund för att avsluta sina studier råkade han i konflikt med professorn i obstetrik Kilian Stobæus d y. G anhöll nämligen att få slippa examination i detta ämne på grund av sin långa tjänstgöring på detta arbetsfält i Sthlm, men Stobæus vägrade. Fakulteten tog dock G:s parti. Efter nio månaders frånvaro återvände G till Sthlm och blev sensommaren 1793 ord adjunkt vid Barnbördshuset.

På tillskyndan av sin gynnare Olof af Acrel blev G anlitad vid hertiginnan Charlottas barnsäng 1797 och fick som erkänsla härför professors titel. Han tillkallades också vid hertiginnans barnsäng 1798.

Vad som gjort G:s namn särskilt känt är hans vänskap och brevväxling med Christoffer Carlander (bd 7), som hade varit G:s företrädare vid Barnbördshuset. Carlander och G stiftade 25 juli 1792 tillsammans med J C Haartman och O C Ekman ett läkaresällskap, Societeten (Malmsten, s 10). Följande år flyttade Carlander till Gbg. Liksom denne besjälades G av stor humanitet och var särskilt tillmötesgående mot fattiga sjuka. Breven mellan vännerna har ofta ren tidskriftskaraktär, och de redogör för olika sjukdomsfall och deras behandling. Även rent personliga frågor som t ex G:s giftermålsplaner och ibland vacklande hälsa avhandlades. Flera somrar företog G långa landsvägsresor i Sverige tillsammans med sin kusin, kemisten och mineralogen P J Hjelm, som skildrat dem i Cousinernas resor 1805, 1806, 1807. Utdrag härur har publicerats av W Karlsson och Th Tufvesson.

G var en av Sv läkaresällskapets sju stiftare. Utom åt kvinnosjukdomar ägnade han sig mycket åt barnsjukdomar. Hans läkaruppfattning var liksom Carlanders av praktisk-empirisk art, mera grundad på att lära av naturen än av böcker. Trots sin sjuklighet, som han ansåg bero på »försvagat bröst», blev G nära 80 år gammal.