Grothusen, Arnold, f omkr 1525, d juni 1599 i Warszawa. Inskr vid Rostocks univ juni 60, hertig Sigismunds »tuktomästare» 75—trol 84.
G trol 70 i Reval m Anna Blasiusdtr, d 1624 i Danzig, dtr till stadsskrivaren o borgmästaren i Sthlm Blasius Olsson o hans hustru Barbara samt förut g m k sekr Mårten Helsing (d 1568).
Den 29 okt 1574 riktade Johan III ett brev till G i Reval med uppmaning att med det snaraste infinna sig hos honom, eftersom »vi för någre synnerlige orsaker skull behöve din närvarelse». Brevets formulering tyder på tidigare bekantskap. G var kvar i Reval 22 dec s å, då hans uppdragsgivare och beskyddare Pontus De la Gardie skrev ett handbrev till k sekreteraren Johannes Henriksson, vilket G skulle medföra, samtidigt som han skulle meddela muntliga upplysningar om den fångne livländaren Otto Widenstruch. I slutet av jan 1575 utkvitterade G »tärepenningar» i Sthlm och benämnes då »secretarius i Livland».
Genom sitt äktenskap med k sekreteraren Nils Rasks syster, som var änka efter k sekreteraren Mårten Helsing, hade G blivit nära förbunden med sekreterarkretsen och det sthlmska borgerskapet, Anledningen till att han kallades till Sverige var säkerligen från början det viktiga uppdrag som snart skulle anförtros honom, nämligen att som preceptor eller »tuktomästare» leda tronföljaren hertig Sigismunds uppfostran. Han har uppenbarligen rekommenderats av sin svåger Nils Rask, som vid denna tid innehade befattningen. G:s s k lönebeställning, som upptog löneförmåner nära motsvarande de främsta k sekreterarnas, kan enligt en marginalanteckning (beställn:reg 1578) dateras till 15 juni 1575.
Om G:s kvalifikationer för uppdraget är intet annat känt än att han studerat i Rostock och att Sigismund ansetts ha fått en gedigen uppfostran. Ett särskilt intresse knyter sig till frågan om G var protestant eller katolik och i vad mån hans inställning kan ha påverkat Sigismund. Meningarna härom var redan några årtionden efter hans död delade. Av naturliga skäl har G:s måg Johannes Messenius framhållit hans protestantism, medan dennes antagonist Erik Jöransson Tegel ansåg G »vållande», att Sigismund »är bleven uppfödd i den villfarande påveske lära». G tillhörde emellertid i Sthlm den protestantiska tyska församlingen och betalade där under flera år i följd avgift till dess verksamhet. Enligt påteckning skall han personligen 1594 ha överlämnat till konung Sigismund en supplik angående församlingens kyrkobyggnad. Han namnes inte heller bland de av A Possevino uppräknade katolikerna i Sthlm.
G:s handledning av hertig Sigismund från nio till aderton års ålder uppskattades synbarligen av kungafamiljen. Han erhöll ett flertal hemman och tomter i förläning och skrev sig till det av honom inköpta Långbro (Brännkyrka, Sth), som tidigare tillhört Mårten Helsing. Vid sin kröning skall Sigismund (enl Messenius) haft för avsikt att dubba G men ingen annan till riddare. Denne, som skulle tillhört en gammal livländsk adelsätt, hade dock undanbett sig äran för att undvika avundsjuka.
G besökte Sigismund i Polen nyåret 1588 och har troligen också bevistat dennes kröning i dec 1587 i Krakow men var åter i Sthlm 1589. Även efter slutad tjänst erhöll han underhåll, och Sigismund vände sig ett par gånger till sin far för att utbedja sig förmåner för G. Enligt uppgift hos Werwing skall G 1594 ha sökt medla mellan Sigismund och hertig Karl. Hans ställning i Sverige måste efterhand ha blivit allt ohållbarare. Den 9 jan 1599 erhöll han pass av hertig Karl med tillstånd att lämna Sverige för att besöka Sigismund, och 15 jan s å pantsatte han sin gård Långbro till änkedrottning Katarina Stenbock med rätt för hustrun att bo kvar där. G avled emellertid kort efter framkomsten till Warszawa och begrovs i Danzig, delvis på Sigismunds bekostnad. Hustrun och barnen lämnade hösten s å Sverige och begav sig till Polen. Hans kvarlåtenskap i Sverige, Långbro gård, hans bibliotek och värdefulla bohag togs i beslag, eftersom G ansågs ha flytt från landet. Svärsonen Johan Messenius och hans ättlingar skulle komma att föra vidlyftiga processer om arvet.
Birgitta Lager