Mårten Helsing

Mårten Helsing (Martinus Olai Helsingus), d 7 april 1568 i Sthlm. Inskr vid univ i Königsberg aug 46, vid univ i Wittenberg 22 febr 48, mag där 14 aug 50, inskr vid univ i Rostock 29 juli 52, hemkallad av Gustav I o anställd som sekr i kansliet 54, deltog i beskickmar till Ostfriesland o England 56—57, till England 61 o till Skottland 62 o 63 — 64, företog en resa till Schweiz o Frankrike 58—59.

G jan 1566 m Anna Blasiusdtr, d 1624 i Danzig, dtr till stadsskrivaren i Sthlm Blasius Olsson o Olof Svenssons änka Barbara samt omg m preceptorn Arnold Grothusen (bd 17).

Efter studier i Uppsala (ej vid Gävle skola) inskrevs M och skolkamraten Martinus Olai Gestritius (bd 25) vid universitetet i Königsberg. När efter schmalkaldiska kriget undervisningen återupptagits i Wittenberg, överflyttade de dit, blev där samtidigt magistrar och följde sommaren 1552 sin avhållne lärare David Chytræus till Rostock. På kungens kallelse återvände de båda till hemlandet, där M, försedd med ett vackert rekommendationsbrev från Melanchthon, omedelbart anställdes i kansliet. De tidigare ledande männen där G Norman och V v Lüttich var nu döda och måste ersättas.

M:s första utrikesbeskickning gick till Ostfriesland och England tillsammans med den tyske sekreteraren Arnold Rosenberger. De nådde fram till ett fördrag om fri handel och tillgång på viktiga varor för det sv-ryska kriget, samtidigt som de förberedde det giftermål som 1559 ägde rum mellan Gustav I:s äldsta dotter och greven av Ostfriesland. I England lyckades M ej stoppa dess handel med Ryssland men väl krigsmaterielleveranser österut.

1558—59 företog M en kombinerad underrättelse- och studieresa till Schweiz och Frankrike, där han studerade juridik i Bourges och till den sv ärkebiskopen hemsände vår första kända utförliga rapport om kalvinismen (Kjöllerström). Han visar sig däri vaken, välunderrättad och utan sympatier för den nya läran.

I kung Eriks engelska giftermålsunderhandlingar kom M att vid sidan av kanslern N Gyllenstierna flitigt anlitas. Sålunda vistades de en stor del av 1561 i London, varifrån de hemsände utförliga rapporter både gemensamt och enskilt. M deltog även i beskickningar till Skottland, som i realiteten var avsedda att sätta press på Elisabet. Överhuvudtaget ägde han dessa år kungens stora förtroende. Han erhöll som donation en tomt i huvudstaden; andra halvåret 1562 vistades han ständigt vid kungens sida och var enligt sitt bevarade diarium den foredragande i viktiga ärenden. Diariet slutar dec 1562 (ej 1561), då han — såsom varande "scriptor historiarum" — fick i uppdrag att revidera Peder Swarts krönika om Gustav I. Denna bearbetning går endast fram till färden till Dalarna. Allt talar för att den var tänkt som ett led i politiken västerut och ytterst avsedd för den engelska opinionen.

Återresan från Skottland sommaren 1563 gick över Nordtyskland, men det nordiska kriget tvang M att — nog ej så ovälkommet — dröja ett helt år i Rostock hos sin forne lärare Chytræus. Ett resultat av vistelsen blev hans från tyskan översatta, mycket uppskattade bönbok. Samtidigt kunde han notera de sv studenternas svåra situation och de hinder för utländska studier kriget medförde (1560—64 nyinskrevs i Rostock 34 svenskar, i Wittenberg 18, 1565—69 6 resp 4). Måhända är det dessa M:s erfarenheter — vilka han delade med vännen Laurentius Petri Gothus (bd 22) — som ligger bakom det sv universitetets återupprättande efter M:s hemkomst; den förste professorn blev just Laurentius Petri Gothus.

I maj 1566 förelåg M:s skildring av krigshändelserna vid Varberg och Axtorna hösten 1565 under titeln Vera et brevis eorum narratio ..., som trycktes följande sommar. För den främst till utlandet riktade propagandaskriften har han kunnat utnyttja förstahandsrapporter; han har själv följt hovet till krigsskådeplatsen. Uppgiften att han vid denna tid, med flera nu förlorade skrifter, även aktivt skulle ha deltagit i kampen mot kalvinismen (Anjou, Estborn) är felaktig och beror på en förväxling med kamraten Martinus Olai Gestritius (Kjöllerström).

M tillhörde den grupp sekreterare som kring den främste av dessa, Olof Larsson, stod i opposition till Jöran Persson och hans män. Den under hösten 1567 tillförordnade rådsregeringen titulerade M och Olof Larsson "rådsförvanter" och diskuterade med dem vid jultiden en omläggning av politiken efter hertig Johans linjer, innebärande fred med Danmark och Polen; faran för en polskrysk uppgörelse och det finansiella nödläget gjorde detta ofrånkomligt. Med Eriks tillfrisknande och Jorans frigivning och återgång till makten våren 1568 blev krisen akut och medförde katastrof för M. Enligt trovärdig uppgift skall han i fältlägret av kungen själv blivit misshandlad till döds under ett gräl om hertig Johan och prokuratorn (Messenius; M:s änka blev Messenius' svärmor). — Den Mårten Helsing som 1570—73 som gammal och vanför uppbar en knapp pension är ej identisk med sekreteraren.