Wulf Gyler

Gyler, Wulf, d omkr 1562. Kom till Sverige senast 23, mönstringsskrivare vid sv hären på Gotland 24, anställdes i k tyska kansliet 1 nov 24, kallas sekr första gången febr 26, innehade ett prebende i Uppsala från 28 o Grödinge sn på Södertörn (Söd) som förläning från 33, flydde ur sv tjänst juli 34, i tjänst hos greve Kristofer av Oldenburg från okt 34, hos hertig Albrekt av Preussen från 38, bl a som räntmästare o från 47 som amtman i Waldau öster om Königsberg.

G 29 eller 30 m Margareta Gire, dtr till rådmannen Henning G i Sthlm.

I aug 1523 beviljades »Wolf Schryuer von Santerfor» mot en lösensumma nåd för ett i Kalmar begånget dråp. Detta är den äldsta bevarade underrättelsen om G, vilken bestyrkes av att Berend v Melen säger sig ha räddat honom undan skarprättaren i Kalmar. Möjligen var han från Sachsen liksom Melen själv och dennes andre skyddsling Nicolaus Stecker, som 1523 var verksam i Gustav I:s kansli (»Santerfor» är måhända = »Stadt Erfurt»). Efter tjänstgöring under Melen vid sv hären på Gotland 1524 inträdde G på hösten s å i kansliet) samtidigt som Nicolaus Stecker utnämndes till kyrkoherde i Sthlm. G blev snart en av konungens förnämsta politiska rådgivare. Han sändes 1526 i febr till Bremen som kunskapare, i juni till Danmark för förhandlingar om operationerna mot Sören Norby, i juli till Mecklenburg och i okt till Krakow i giftermålsförhandlingar. Vid Västeråsriksdagen juni 1527 hade han som konungens och riksrådets talesman vunnit insikt i den svårlösta lybska skuldfrågan. Aug—sept 1528 stärkte. G sin ställning hos konungen genom att han förmådde magistraten i Rostock att arrestera och avrätta den från Sverige flyktade Daljunkern. Det var naturligt att det blev han som förde de segslitna lybska förhandlingarna fram till ett avgörande; i mars 1529 åstadkom nämligen G och greve Johan av Hoya den viktiga regleringen av Sveriges skuld till hansestaden. Uppgörelsen innebar betydande eftergifter från sv sida, men G hade med skäl inför den motsträvige konungen anfört faran att driva de stridbara handelsfraktionerna i Lybeck till ytterligheter, dubbelt farliga mot bakgrund av den hotande orosstämningen inom Sverige. På hemresan tillfångatogs G i Jönköping 4 april 1529 av deltagare i det s k Västgötaherrarnas uppror och hans dokument föll i upprorsmännens händer. Dessa fick på så sätt kännedom om uppgörelsen med Lybeck, som för dem innebar en första allvarlig motgång. Med konungens bibehållna förtroende deltog G i de förhandlingar som 1531 ledde fram till Gustav I:s förmälning med Katarina av Sachsen-Lauenburg. Den sv-lybska krisen 1533—34, då G förordade ett fullföljande av 1529 års försonliga politik mot Lybeck, medförde emellertid hans fall. Misstänkt för illojala förbindelser med staden och tydligen hotad till livet, flydde han i juli—aug 1534 och sällade sig — enligt egen trovärdig utsago motvilligt — till Lybecks fältherre greve Kristofer av Oldenburg. Från 1538 tjänade han hertig Albrekt av Preussen på högt uppsatta poster och gjorde allt för att motarbeta sin hatade forne herre, bl a genom en utförlig anklagelseskrift.