S E Patrik Haglund

Haglund, Sims Emil Parrik, f 27 maj 1870 i Norrköping, d 8 dec 1937 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: prakt läk Carl Johan Emil H o Hedvig Charlotta Margaretha Schröder. Mogenhetsex vid Norrköpings h a l 13 juni 88, inskr vid UU 17 sept 88, FK 12 dec 91, MK 31 maj 95, ML 14 sept 99, allt vid UU, prakt läk i Sthlm från 02, marin-läk 17 april 03—25, disp vid Karol inst 26 okt 03, MD vid UU 31 maj 04, doc i ortopedisk kirurgi vid Karol inst 25 febr 04, med gymnastikdirektörsex vid GCI 8 juni 04, konsult kirurg vid barnsjukhuset Samariten 06—09, innehavare av privatklinik för ortopedi o fysikalisk terapi i Sthlm från 07, ordf (stiftare) i styr för Sv vanföreanstalternas centralkommitté från 11, prof i ortopedi vid Karol inst 18 juli 13, överläk vid Sthlms vanföreanstalt 15—16 o från 1 jan 21, led av Sveriges läkareförb:s specialistråd från 15, medl av Arméförvaltn:s sjukvårdsstyr:s vetensk råd från 12 april 18, föreståndare för gymnastikavd vid Serafimerlas från 6 dec 24, ordf i Sv läkaresällsk 28— 29, led av Sthlms stads hälsovårdsnämnd från 1 jan 30. — Alvarengapriset 14.

G 28 okt 99 i Skövde m gymnastikdirektören MK Signe Mathilda Knoch, f 2 mars 72 där, d 14 maj 59 i Danderyd (Sth), dtr till grosshandl Robert K o Hulda Boström.

Patrik H:s far Emil H var en läkarpatriark av den gamla stammen med stark allmän naturvetenskaplig bildning. Han var botanist och entomolog, och H växte upp i en miljö, där den biologiska observationen i naturen gick honom i blodet. Han framhöll ofta i sina resonemang med sina assistenter, att den direkta naturiakttagelsen var grunden till all forskning, därmed anknytande till gammal linnéansk tradition.

H hade fått sin grundläggande kirurgiska utbildning hos K Lennander i Uppsala och arbetade ett halvt år 1902 hos Hoffa i Berlin, den ledande tyske ortopeden. Vid denna tid fanns praktiskt taget inga »ortopedsängar» vid sv sjukhus, och då H 1902 öppnade privatklinik i Sthlm blev verksamheten snart mycket omfattande; klientelet dominerades av medfödda missbildningar, rygghållningsfrågor samt poliosviter.

Inom vanförevården blev H en föregångsman. Han var den ursprunglige initiativtagaren till vanföreanstalternas centralkommitté som så småningom skulle få stor social betydelse. Vanförevården byggdes upp med klinik och yrkesskolor under en och samma organisation. Det ortopediska sjukhuset blev klinik samt yrkesskola. H föregrep redan för mer än 50 år sedan den utveckling som ledde till samhällets engagemang i rehabilitering. Man kan säga, att under första tredjedelen av detta sekel var de ortopediska klinikerna de enda institutioner som sysslade med social rehabilitering. På detta område ägde ett effektivt samarbete rum med Pensionsstyrelsen.

H var starkt engagerad i diskussionen om sjukgymnastutbildningen och var bland de första som krävde två utbildningslinjer: sjukgymnaster och friskgymnaster. Han kämpade länge och ofta under otrevliga personliga strider för en skilsmässa mellan dessa bägge kategorier. En sjukgymnastutbildning helt inom sjukvårdens huvudmannaskap ansåg han vara nödvändig i modern sjukvård. Han fick till slut uppleva, att detta förverkligades i början av 1930-talet.

1930 tog H och några skandinaviska kolleger initiativet till Acta orthopaedica Scandinavica. Han var tidskriftens utgivare till sin död. Bland H:s många vetenskapliga skrifter kan nämnas Radiografiska studier över spongiosans funktionella struktur i calcaneus (1903), Barnförlamningens följder och deras behandling (1913) och Die Prinzipien der Orthopädie (1923).

H var personligen mycket lättillgänglig och umgicks som en kamrat med sina underläkare. Han tillhörde den gamla Verdandikretsen i Uppsala på 90-talet och höll fast vid sina akademiska vänner från studieåren. Han tyckte om diskussioner, ville gärna bli sakligt emotsagd och var alltid tolerant mot andras åsikter. En gång i månaden hölls regelbundet öppen taffel i hans hem för musikaftnar, där vänner ur Sthlms musikvärld alltid förekom. Han var god sångare och gammal OD-ist. Hans andra intresse var segling, helst långfärd, och hans stora ketch var välkänd för ostkustens seglare.