Johan Hoorn, von

von Hoorn, Johan, f 6, dp 13 febr 1662 i Sthlm, Ty, begr 12 juni 1724 där, Maria. Föräldrar: köpmannen Johan von Horn o Esther Riegel. Inskr vid UU 24 april 78, studier vid latinska skolan i Dordrecht, Holland, juli 79, inskr vid univ i Leiden 13 sept 81, gynekolog studier i Amsterdam 85–86, i Belgien 86–87, i Paris 87–89 samt i London o Oxford 89–90, disp för med drsgrad vid univ i Leiden 27 juni 90, led av Collegium medicum 27 aug 92, syndikus där 13 sept 04, stadsfysikus i Sthlm 08, brunnsintendent vid Norrmalms surbrunn 09, utarbetade barnmorskereglemente som fastställdes av rådet 22 april 11, ledare av kurser för barnmorskor 12, 17 o 18, assessor i Collegium medicum 15 juni 19, livmedikus hos drottn Ulrika Eleonora 26 nov 19, preses i Collegium medicum o arkiater 13 mars 23.

G 7 jan 94 i Sthlm, Ty, m Catharina Pincier, dp 16 dec 68 där, ibid, begr 27 nov 45 där, Maria, dtr till köpmannen Aegidius Hermansson P o Catharina Isaksdtr Voigt.

Redan som mycket ung fick H närvara vid en förlossning med olycklig utgång, vilket gjorde ett outplånligt intryck på honom och möjligen påverkade hans senare studieinriktning. Hans släkt hade tidigare bott i Holland, och då förlossningskonsten stod högt i detta land i motsats till i Sverige, var det naturligt för honom att förlägga sina studier dit, i första hand till Leiden men även till Amsterdam. Efter ett år i Amsterdam, där han som lärare hade den internationellt kände anatomen Frederik Ruysch, fortsatte H efter några månaders uppehåll i Belgien till Paris, där den egentliga praktiska delen av hans utbildning vidtog efter anvisningar av den franske obstetrikern Paul Portal. För att få praktik i "den naturliga förlossningen" följde H en "förståndig och mycket hurtig" barnmorska vid hennes besök i fattigkvarteren kring en av Paris stadsportar. Hos en av Paris "mästerackuschörer" lärde sig H "den onaturliga förlossningen" med instrument. I april 1689 lämnade han Paris och reste till England, där han i London och Oxford fortsatte de praktiska studierna i sin specialitet. 1690 var han åter i Holland och promoverades till med dr vid univ i Leiden.

I juni 1692 återkom H till Sthlm, där han omedelbart blev medlem av Collegium medicum — den senare medicinalstyrelsen. 1697 utgav han Den swenska väl-öfwade jord-gumman och började med stöd av denna bok meddela enskild kostnadsfri undervisning för barnmorskor. 1704 föreslog han att ersättning av statsmedel skulle beviljas för sådan undervisning för att öka antalet barnmorskor i landet, men förslaget föranledde inte någon K M:ts åtgärd. H förtröttades emellertid inte och 1706 insände han en ny framställning, denna gång med löfte att utarbeta ett reglemente för barnmorskorna och deras undervisning. Det dröjde dock ända till i april 1711, innan ett sådant, grundat på H:s förslag, blev fastställt, och i maj 1712 avlade den första kursen barnmorskor, sammanlagt 18 elever, sin ämbetsed på Sthlms rådhus. På grund av brist på medel kom H:s verksamhet efter 1712 att bli mindre omfattande. 1717 och 1718 utbildade han dock ett antal barnmorskor, de sista under sin personliga ledning. Under den kraftigt grasserande pestepidemin i Sthlm 1710 stannade H, som 1708 utnämnts till stadsläkare i Sthlms stad, kvar på sin post.

Utom Den swenska jord-gumman publicerade H med särskild tanke på den praktiska barnmorskeutbildningen en förkortad version av denna bok, kallad The twenne gudfruchtige, i sitt kall trogne, och therföre af Gudi wäl belönte jordegummor Siphra och Pua (1715). Den var utarbetad i form av frågor och svar och uppskattades långt utanför läkarnas och barnmorskornas krets. Sophia Elisabeth Brenner tillägnade denna bok ett skaldestycke.

På uppmaning av ett antal riksdagsmän inlämnade H till 1723 års riksdag förslag om barnmorskeundervisningens ordnande. Enligt detta skulle två kurser på 4–6 veckor anordnas varje år i Sthlm. H föreslog också att han skulle utbilda två manliga elever i förlossningskonst särskilt beträffande användningen av instrument, för vilket ändamål ett belopp av sammanlagt 500 dlr smt borde ställas till förfogande. Förslaget antogs och fick 1723 även k stadfästelse. H hade därmed nått sitt mål att få barnmorskeundervisningen betraktad som en statens angelägenhet. Då han i juni 1724 avled av "hetsig feber" sattes punkt för en märklig läkarbana, även internationellt uppmärksammad.

H begravdes på kung Fredriks bekostnad och jordfästes i sin egen grav i Maria kyrka i Sthlm. Vid sin bortgång ägde han ett stenhus vid Stortorget i hörnet av Svartmangatan, ett stenhus på Kindstugatan samt en malmgård på Wollmar Yxkullsgatan. 1721 var han och familjen bosatt i huset vid Kindstugatan.