Fitinghoff, släkt

Fitinghoff, svensk namnform för baltiska adelssläkten Vietinghoff, som anges stamma från Westfalen (medlemmar namnes 1230) och förekommer i Livland från 1300-talet. Den svenska adelssläkten består av två alldeles skilda linjer, vilkas inbördes släktskap är okänd.

A Äldre linjen härstammar från den på Ösel födde Johan von Vietinghoff, naturaliserad 1638. Denne F eller von F (d 1685 på Broby i Bettna sn, Söd) blev överstelöjtnant vid Södermanlands reg 1642 och överste 1646. Han medföljde 1642 regementet till Stralsund, var 1645 kommendant i Wollin men återvände till Sverige 1646. I aug 1647 drog han åter ut i tyska kriget, bevistade 1648 Prags belägring och medföljde sitt regemente hem 1649. J F deltog sedan även i Karl X Gustavs polska krig 1655–56. Han återkom till Sverige 1656 och iståndsatte 1656–59 skansen vid Nyköping. År 1674 blev han generalmajor. Hans första maka Kerstin Ryning (d 1656) hade genom lägersmål med borgmästaren i Nyköping Peder Larsson förverkat sina arvegods (Collmar). Efter giftet med Johan F återfick hon bl a Broby gods i Bettna, som under hennes makes tid fick sin framtida utsträckning. Johan F ärvde personligen godset i bakarv efter sina barn i första giftet; han var då själv bosatt på Broby och begrovs i Bettna. Han ägde även andra sörmlandsgårdar, bl a Stora Djulö (Djula) i St Malms sn (Söd), som han fick med sin tredje maka Gertrud von der Linde. Deras son Erik Jöran F (1661–1736, begr i St Malms kyrka) ingick liksom sin fader vid Södermanlands reg, var sedan utrikes i fransk och hannoveransk tjänst, återkom och blev 1703 generaladjutant av flygeln samt 1706 överste för Österbottens reg och 1707 kommendant på Riga slott. E J F blev generalmajor 1714 och fick generallöjtnants avsked 1721. Då han blev friherre 1719 skrev han sig till St Djulö, vars huvudbyggnad han lät uppföra i form av första bokstaven i sitt släktnamn. Han ägde även det bredvid belägna Duveholm. Han dog ogift och slöt sin ätt liksom även äldre linjen F.

B Yngre linjen är av den s k Sandelska ättegrenen, från godset Sandel (senare Töllist) på Ösel. Den stammar från Klaus Vietinghoff, som nämns 1596 och ännu 1626 (Geneal Handbuch, Oesel, s 401). Sonen lantrådet Otto Vietinghoff hade flera söner, av vilka två gick i svensk tjänst, nämligen översten Gerhard v Vietinghoff (var d 1661) och Johan F (d 1707), som blev stamfar för den nuvarande svenska ätten. Han var lantråd på Ösel. Hans son livdrabanten Otto Georg F (d 1721 i Moskva) blev fången vid Poltava och dog som rysk krigsfånge. Från dennes sonson kaptenlöjtnanten Carl Otto F (1730–73) härstammar den levande grenen. Dennes son majoren Otto Magnus F (1772–1829) var även gränstullinspektor vid bevakningen mot Norge i Värmland och Älvsborgs läns 2:a tulldistrikt. Hans ättegren fortlever genom äldste sonen sjökaptenen Otto Per Johan F:s (1799–1885) ättlingar.

Bror till O P J F var Conrad Bleckert F (1804–92), som var e o elev vid bergsskolan i Falun 1828–29, sedan gruvfogde vid Adamsbergs silvergruvor och tf bergsfogde. Han anlade och ägde Konradsfors och Röjdåfors bruk i Värmland. Mest är han känd som ägare av Hammar i Västernorrlands län (se Quist). Han var också flottningschef vid Ångermanälven. I Södermanland ägde G B F i slutet av 1870-talet Ekensholm med Stålboga bruk i Dunkers sn. I sitt andra gifte äktade han 1871 Laura Mathilda Bernhardina Runsten, känd som författarinnan Laura F (F 1). Deras dotter Laura Mathilda Edla Rosa F (F 2) var också författarinna.