Laura M B Fitinghoff

1 Fitinghoff, Laura Mathilda Bernhardina, f 14 mars 1848 i Sollefteå, d17 aug 1908 i Stocksund, Danderyds sn (Sth). Föräldrar: kontraktsprosten, kyrkoh, fil mag Jonas Bernhard Runsten o Ottilia Mathilda Catharina Löfvander. Studier i hemmet, elev vid Mus. akad, bosatt på (Väst-)Hammar, Torsåkers. sn (Vnorrl), 1871–75, på Ekensholm, Dunkers sn (Söd), 1875–80, på Sofielund, Rödeby sn (Blek), 1880–84, sedan, med avbrott för bl a utländska resor, i Sthlm, från 1903 i villa Furuliden, Stocksund. Författarinna.

G 6 juli 1871 i Sollefteå m bruks- o godsägaren Conrad Bleckert Fitinghoff, f 24 juli 1804 i Rölanda sn (Älvsb), d 20 jan 1892 i Edsele sn (Vnorrl), förut g 1847–54 m Anna Maria Arfvidsson.

Laura F:s liv har skildrats av hennes dotter och förtrogna vän Rosa F (F 2) i memoarboken »Minnenas kavalkad» (1948). Under sin uppväxttid i den stora prostgården i Sollefteå fick Laura F tillsammans, med fyra systrar studera framför allt franska och latin men även engelska och tyska. I hennes uppfostran ingick också en grundlig huslig utbildning. Hela familjen var mycket musikalisk, och döttrarna studerade vid. Musikaliska akademien. Rosa F har skildrat, hur hennes far bruksägaren Conrad F, då redan en man mellan 60 och 70, från dåv Hotell Rydberg i Sthlm vid Gustav Adolfs torg råkade få se Laura Runsten på. promenad. Han lyckades få reda på hennes namn, gjorde ett besök i Sollefteå prostgård, friade och fick nej. Vid sjunde frieriet gav Laura emellertid upp sitt motstånd och vigdes vid 23 års ålder vid den 44 år äldre Conrad F. Som flottningschef på Ångermanälven och ägare till Hammars stora herrgård var han en mycket förmögen man. Laura fick som bröllopsgåva den stora egendomen Adamsberg i Uppland, men förbjöds av fadern att mottaga gåvan. Med löv- och blomstersmyckad hjulångare for brudparet nerför Ångermanälven till Hammar.

Efter dottern Rosas födelse hade Laura F några missfall och blev klen. Conrad F trodde ej Hammarluften var bra för henne och köpte 1874 för 950 000 kr Ekensholms gods och förnämliga herrgård i Dunkers sn i Södermanland. Köpet av Ekensholm visade sig snart ha varit ett ekonomiskt misstag; jorden var vanskött, kreatursbesättningen undermålig. Efter några år gick Conrad F i konkurs. Värdefulla antika möbler gick på auktion till vrakpriser och avflyttningen från Ekensholm till den lilla egendomen Sofielund i Blekinge skedde under pinsamma former. Två små döttrar rycktes bort i späd ålder. Efter några år inköpte hennes rastlöse make ett hus i Sthlm nära Liljeholmsbron, efter en tid utbytt mot egendomen Starrmossen, Norrsunda sn (Sth). Snart var de åter bosatta i Sthlm. Deras ekonomiska ställning var dålig; Conrad F tillbringade en stor del av året på resor och hade starka intressen kvar i Ådalen. Här avled han nyåret 1892.

Laura F vann med tiden en omfattande och kulturellt givande bekantskapskrets i Sthlm, t ex Louise Rinman, Karl Wåhlins, Snoilskys, Nils Ekholms m fl. Till ungdomsvännerna hörde Artur Hazelius, vars osjälviska stöd hon var åren innan Skansen kom till. Hon engagerades efter hand i föreningsarbete, framför allt i djurskyddsföreningen. Under sina senare år återfick fru F en viss om ock begränsad ekonomisk rörelsefrihet. Hon lät tillsammans med vännen, författarinnan Mathilda Roos bygga en villa i Stocksund. I sällskap med dottern gjorde hon besök och fotvandringar i Norrland, de företog långvariga resor till Frankrike, Tyskland, Schweiz och Italien.

Om ej Laura F:s ekonomiska ställning efter en tids äktenskap undergrävts, hade hon antagligen ej yrkesmässigt kommit att ägna sig åt författarskap. Hon skrev knappast av inre nödtvång. Genom sitt växlingsrika liv, sin barndom i en starkt särspräglad naturskön landsända med ännu primitiva förhållanden och närhet till den lapska vildmarken hade Laura F fått ett rikt stoff till sitt förfogande. I sina böcker har hon också, som vid en jämförelse med dotterns levnadsskildring kan påvisas, ofta i detalj återberättat egna upplevelser och autentiska miljöer. Början till sitt författarskap gjorde hon, när hon vid dotterns sjukbädd berättade barndomsminnen från fjällvärlden och sedan på kvällen upptecknade dessa berättelser. Flera år senare inlämnade hon dem till Hökerbergs förlag och fick antagen »En liten verld bland fjällen» (1885), med teckningar av Jenny Nyström. Det var en för tiden frisk barnbok med stoff från Laura F:s egen syskonskara. Hon fick välvilliga recensioner, skrev nu en hel del noveller i tidningar, i Svensk damtidning, i Barnavännen, senare i Idun. Den egna kretsen av systrar har också varit förebilden för romanen »I fjälluft» (1899), där man kan våga påstå, att Ingegerd närmast är Laura själv. I omväxlande, äkta bilder från en fotvandring i fjällen liksom i karakteristiken av systrakretsen har hon bitvis lyckats väl. Hennes svaghet här liksom eljest är språklig osäkerhet och en viss idealisering och sentimentalitet i skildringen av huvudpersonerna. En särställning i hennes produktion intager genom ämnesvalet romanen »Vid gränsen» med underrubriken »Ur hvita slafveriets historia» (1906), utgiven under pseudonymen Eli Heiki. Försöket kan ej betraktas som lyckat. Någon förmåga att beskriva lastens nästen hade Laura F ingalunda och hennes kunskap om själva problemet var kanske ej heller så stor.

Med en svår operation just överstånden och något år innan hon dog, skrev Laura F efter en nattlig »uppenbarelse» och under sju veckors intensivt skapande sitt främsta verk »Barnen ifrån Frostmofjället» (1907). Denna klassiska barnbok om de sju små föräldralösa barnen på vintervandring i fjällbyar under ledning av den karske 14-årige brodern Ante och med geten Gullspira som enda egendom har fått uppleva många upplagor, översatts till åtta språk och gjorts till föremål för en lyckad filminspelning (1946). I en intervju inför 60-årsdagen, f ö på det högtidligaste firad på Skansens Högloft av Laura F:s med tiden stora vänkrets, har Elin Wägner med det kämpande »pennskaftets» känslighet sagt bl a: Fru F »saknar yrkesprägeln och yrkeslidelsen». Hon ville hellre bli fotograferad vid spinnrocken än vid skrivbordet. »Icke formens elegans har varit hennes vapen, icke heller tankeskärpa eller de gnistrande infallen, men hennes hjärtas värme och hennes rösts patos.» För Laura F hade »paradiset en tydligt ångermanländsk prägel, en fjällbacke, en stuga och några getter».