Frölich, släkt, adlig

Frölich (uttalas med slutljudet -k), ursprungligen österrikisk adlig, i Sverige delvis grevlig ätt. Ättartavleuppgiften (tidigast hos N W Marcks von Würtemberg) om dess österrikiska ursprung styrkes av att samma vapen förekommer i ett bekräftelsebrev 1702 på adelskap för en österrikisk ätt Frölich von Fröhlichsburg, ehuru belagt med en hjärtsköld av annat innehåll (Kneschke).

Den sv grenen härstammar från Hans Christoffer F (f enl uppg 1602, d 1658 vid belägringen av Köpenhamn), som kom i sv tjänst under trettioåriga kriget och avancerade till överste.

Bland dennes barn var Eva Margareta F (d 1692), g senast 1670 m överstelöjtnant Johann Neumeijer i Riga, senare i påvlig tjänst. Hon övergav 1683 sin make och for till Sthlm, där hon väckte uppseende genom sina religiöst grundade spådomar om att Karl XI skulle bli härskare över hela kristenheten. F:s uttalanden innehöll angrepp mot det ortodoxa prästerskapet, varför hon 1685 landsförvistes. Hon fortsatte då sin förkunnelse i Dresden, Hamburg och Amsterdam och lyckades i sistnämnda stad få en rad skrifter publicerade 1685–91. År 1692 återvände hon till Sverige och sattes då i fängelse, där hon kort därpå dog.

Av hennes bröder naturaliserades sedermera presidenten Carl Gustaf F (F 1) och sedermera översten Hans Fredrik F (skrev sig v F; d 1715) som sv adelsmän 1682 resp 1693. Den senares adliga gren, till vilken bl a hörde hans sonsons sonsons son generallöjtnanten Fredrik August F (F 5), utgick på manssidan 1940.

Carl Gustaf F blev greve 1706 och stamfar för en ännu fortlevande ättegren. Hans dotter Charlotta F (1698–1770), g m landshövding Johan Funck, publicerade »Svea och Götha christna konungars sagor» (1759) och »Enslighets nöje, eller Gudeliga tanckar yttrade i rim» (1763) samt har efterlämnat otryckta skaldestycken (LSB). Hennes bror David F (1682–1748) var fånge i Ryssland 1709–18 och avancerade slutligen till överste 1743. Han var 1726 en av de fyra adelsmän som genom memorial gav uttryck åt pietismens religiösa reformprogram och föranledde riksdagsbeslutet om tillsättande av en ecklesiastik deputation. Vid 1738 års riksdag framlade han förslag om inrättande av ett järnkontor, en idé, som förut lancerats av den i bruksfrågor ävenledes intresserade brodern Carl (se nedan). År 1743 satt F i den ständerkommission som dömde generalerna Lewenhaupt och Buddenbrock till döden.

Bröder till Charlotta och David F var presidenten Carl F (F 2) och överstelöjtnanten Bengt F (F 3). En av den senares söner blev farfar till häradshövding David Fredrik F (F 4). En annan son, Bengt Gustaf F (1715–83), var ordförande i expeditionsutskottet i den stora deputation som efter mössornas övertagande av makten 1765 skulle granska växelkontorens verksamhet. År 1772 blev han genom s k successivt ackord befordrad från överste till landshövding i Malmöhus län efter den av mössorna gynnade R J v Lingen, vilken tjänst han 1776 på samma sätt avstod till Tage Thott. En son till B G F blev i äktenskap med en dotter till Gustav III:s gunstling E Ruuth far till Gustaf Erik F (1792–1860), landshövding i Södermanlands län 1833–58.