Jarl Ludvig Ernberg

3. Jarl Ludvig Ernberg, f. 20 aug. 1863 i Karlskrona, d. 30 april 1947 i Stockholm (Hedv. EL). Föräldrar: rådmannen och magistratssekreteraren Eugène Ludvig Oscar Peterson och Mathilda Christina Humble. Mogenhetsex. vid Karlskrona högre allm. läroverk 3 juni 1882; student vid Uppsala univ. 19 sept. s. å.; jur. fil. ex. där 29 jan. 1884; jur. utr. kand. där 20 nov. 1889; e. o. notarie i Svea hovrätt 26 nov. s. å.; auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge 10 dec. s. å.; tf. domhavande åren 1890–92 sammanlagt omkr. 2 1/2 mån.; vice häradshövding 31 maj 1892; sekreterare hos bevillningsutskottet vid 1893 års riksdag; sekreterare hos arvsskattekommittén 1893; tjänstgjorde i Svea hovrätt med förordnanden som fiskal omkr. 1 år och 11 månader och som adjungerad led. omkr. 4 år och 4 1/2 mån. 1893–1900; fiskal där 26 febr. 1898; assessor där 26 jan. 1900; sakkunnig för revision av bestämmelser angående arvsskatten s. å.; biträdde 1901 i Finansdepartementet med utarbetande av förslag till ändring i stämpelförordningen; sekr. hos särskilda utskottet vid 1901 års riksdag för behandling av frågor om förändrad härorganisation och ny värnpliktslag; sekr. hos kommittén för revision av strafflagen för krigsmakten och den militära rättegångsordningen 1 april 1901; utsedd till justitieombudsmannens efterträdare 10 juli 1902 samt omvald därtill av 1903 och 1904 års riksdagar; tf. revisionssekr. omkr. 3 1/2 mån. 1902; expeditionschef i Finansdepartementet 14 okt. 1904; hovrättsråd i Svea hovrätt (med bibehållen tjänstgöring som expeditionschef) 6 sept. 1907; regeringsråd 26 maj 1909–15 aug. 1933; inspektor för Brummerska skolan 1910–34; led. av lagrådet 1911–12 och 1921–22. RNO 1904; KNO2kl 1907; KNO1kl 1911; KmstkNO 1918; innehade även utländsk orden.

G. 5 nov. 1898 i Stockholm (Ad. Fredr.) m. Wilhelmina Maria Eleonore Riben, f. 22 dec. 1870 där (ibid.), d. 24 aug. 1942 där (Hedv. EL), dotter av statskommissarien Ludvig Wilhelm Riben och Josefina Wilhelmina Leijonflycht.

Jarl E. anlitades redan tidigt i offentlig tjänst, där hans stora arbetsförmåga och kunnighet togos i anspråk bl. a. för åtskilliga viktiga utredningsuppdrag. E:s huvudsakliga gärning blev dock förlagd till Regeringsrätten. Vid dennas tillkomst 1909 inträdde E. i den första uppsättningen regeringsråd, bland vilka för övrigt märktes sådana framstående män som sedermera överståthållaren J. O. Ramstedt och. presidenten A. Lindstedt. I Regeringsrätten, vilken E. tillhörde under nära ett kvarts sekel, kommo hans utmärkta domaregenskaper och mångsidiga erfarenhet från skilda grenar av förvaltningen till sin fulla rätt. Omutligt redbar, skrupulöst noggrann och begåvad med en. mindre vanlig skarpsynthet, var han en god representant för en ämbetsmannatyp, som sedan gammalt verksamt bidragit till den stadga, vilken utmärker svenskt samhällsliv. En lång följd av år var E. Regeringsrättens äldste ledamot och satte därunder i mångt och mycket sin prägel på dess arbete. Hans insats, då det gällde att närmare utforma och regelbinda denna domstols, på förvaltningens olika områden djupt ingripande verksamhet, har varit av stort och bestående värde.

Sedan E. dragit sig tillbaka till privatlivet, ägnade han sig åt forskningar i filosofi och historia, så länge hans syn, som under de sista levnadsåren var betydligt nedsatt, tillät det. I det personliga umgänget var E. högt skattad för sitt älskvärda och förbindliga väsen. Hans uppträdande präglades av en viss sirlighet och avmätthet, men under den lugna ytan klappade ett hjärta, som – det visste hans många vänner – varmt ömmade för allt mänskligt.