Ehrenborg(h), släkt

Ehrenborg (Ehrenborgh), släkt, urspr. från Jylland. Den där födde Jens Mikkelsen (vars fader uppgives ha varit tingsfogden Mikkel Sorensen) uppges själv ha varit räntmästare hos. Kristian IV. J. M. fick ekonomiska intressen i Skåne, där han först lånade pengar till bröderna Frans och Patrik Dumbar mot pant i Spannarp (Ausås sn, Krist.). I maj 1658 avlade J. M. med tvekan ed till svenska regeringen. Sedan panten i Spannarp inlösts av Jacob Grubbe 1663, fick J. M. tillåtelse att kvarbliva i Skåne, där han småningom tillöste sig godset Hovdala (Brönnestads sn, Krist.) vid Finjasjön av Christofer Gedde och Lave Bille. Sedan Jens Mikkelsen (Jöns Michelsson) blivit kommissarie vid skattläggningen i Skåne 1670, adlades han 1687 med namnet Ehrenborg (f. 1621, d. 1690). Äldste sonen Richard Gjedde E. (f. 1655, d. 1700) blev, efter en tioårig utrikesvistelse i Holland, Frankrike och England 1674–84, e. o. juris professor vid det nyinrättade universitetet, i Lund 1687 och ordinarie 1696 samt dess rektor 1699; hans gren utdog på manssidan 1780. Från J. M. E:s yngre son kyrkoinspektoren Michael E. (f. 1659, d. 1722) härstammar den nuvarande ätten, som alltjämt innehar Hovdala gods som fideikommiss. M. Ers son ryttmästaren Casper E. (f. 1700, d. 1769) är också stamfader för samtliga senare grenar. Casper E. hade på Hovdala ett stuteri av för sin tid hög kvalitet. Av Casper Ers söner, bröderna, majoren Jöns E. (f. 1734, d. 1794) och kaptenen Johan Daniel E. (f. 1744, d. 1815), var den förre fader till justitieombudsmannen Casper Isaac Michael E. (E. 2), medan J.D.E. var fader till presidenten Casper Wilhelm Michael E., som 1817 blev friherre (enligt 37 § RF) med namnet Ehrenborgh (E. 1). Den. friherrliga linjen utgick på manssidan 1930. Justitieombudsmannen Casper I. M. E. var g. m. författarinnan Anna Fredrika E., född Carlqvist (E. 3). Bland deras barn märkas ena dottern, författarinnan friherrinnan Elisabeth (Betty) Catharina Posse, född E. (f. 1818, d. 1880; se Posse), och ena sonen, Richard Michael E. (f. 1821, d. 1887), som blev fil. doktor i Uppsala 1845. Vid inträde i andra kammaren 1870 slöt sig R. E.,. själv godsägare och förut ledamot av fem ståndsriksdagar, till Lantmannapartiet, där han var en välkommen förstärkning, som genast placerades i konstitutionsutskottet. Då striden om försvars- och grundskattefrågorna 1871 flammade upp, visade han sig, liksom åtskilliga andra herremän, vara ur partisynpunkt mindre lämplig. Vid lagtima riksdagen s. å. gick han mot sitt parti, vid den urtima försökte han lansera en slags mellanståndpunkt. Trots detta behöll han sin utskottspost. Men vid en utrensning, som på grund av skärpta partimotsättningar företogs 1874, insattes E. i stället i ett tillfälligt utskott. Han var visserligen 1875 ledamot av lagutskottet, men 1877, då försvarsfrågan åter blivit brännande, ratades han av sitt parti, som han vid de stora frågornas behandling motarbetade. Han och hans hustru Martha Sparre voro båda starkt religiöst intresserade och påverkade av rosenianska väckelsen. R. E. var även översättare av religiösa skrifter. – Den adliga ätten fortlever.