K Elisabet (Betty) Posse

9 Posse, Katarina Elisabet (Betty), f 22 juli 1818 i Medelplana, Skar, d 22 juli 1880 i Södertälje (enl db för Uppsala). Föräldrar: justitieombudsmannen Casper Isaac Michael Ehrenborg (bd 12) o författarinnan Anna Fredrika Carlqvist (Fredrika Ehrenborg, bd 12). Guvernant 46–48, elev vid British and foreign school i London 52–53, medarb i tidn Väktaren från 53, var knuten till tidn:s redaktion från 56, seminarielär vid Diakonissanstalten i Sthlm 53, grundade skola vid Bårs bruk, Lindesberg, 55, lär där sept 55–april 56, förestod lärarinneseminarium i Sthlm 56–62. Förf, översättare.

G 19 maj 1856 i Lindesberg m Johan August P (P 8).

Betty P fick en ståndsmässig, intellektuellt orienterad uppfostran. Hon växte upp på familjegodset Råbäck vid Kinnekulle och, sedan detta försålts efter faderns död, på Kråk vid Karlsborg. Fadern avled som nyvald JO när P var fem år. Modern var påtagligt influerad av swedenborgianism och mesmerism vilket avspeglades i hennes uppfostran av P. Under inflytande av filosofen Ernst Kjellander (bd 21, s 168) tog P i 15-årsåldern, jämte sina syskon, avstånd från hennes åskådning och omfattade i stället hävdvunnen lutherdom; relationen till modern var därefter inte komplikationsfri.

När P:s ende bror Richard 1842 blev student i Uppsala beslöt modern och P att flytta med honom dit, och de väckte uppmärksamhet genom att flitigt bevista främst E G Geijers och P D A Atterboms föreläsningar. P deltog också aktivt i stadens lärda och vittra kretsar under uppsalaromantikens gyllene tid. Salongsumgängets läsaftnar alternerade mellan Malla Silverstolpes, Geijers, Atterboms, J H Schröders och P:s hem; hon knöt nu också kontakter med bl a Lotten v Kraemer, Fredrika Bremer och Gunnar Wenner-berg. P skrev även tillfällesvers och uppträdde gärna i lyriska tablåer. Hon läste bl a Schelling, Fichte, Jacobi och även Shakespeare i original. Betydelse för P:s utveckling fick framför allt de nära och livslånga vänskapsbanden med Thekla Knös (bd 21), och P beskriver vänninorna som "leksystrar vid parnassens fot" (brev till Knös 8 jan [1848]). Redan 1841 hade P debuterat som författare med den anonymt utgivna diktsamlingen Små fåglar från Kinnekulle.

P:s kyrkliga sinne stärktes från 1846 genom inflytande från Peter Fjellstedts (bd 16) förkunnelse och genom personer hon träffade under sin tid som guvernant hos familjen Lewenhaupt på Hällefors bruk, Or. När nykterhetssällskapets reseombud N J Cervin-Stéenhoff (bd 8) 1847 vistades i trakten fann P honom tala "nykterhet invävd med den djupaste kristendom ... det rena Guds ord" (till Knös 30 juni 1847) och blev andligt influerad. Påverkade av den C O Rosenius närstående stockholmsprästen Gustaf Janzon fördes 1848 hela familjen Lewenhaupt och även P till en nyevangelisk väckelse; P räknade detta som sitt religiösa genombrott. Med Cervin-Stéenhoff hade hon under något år överenskommelse om äktenskap, vilket modern dock ansåg föga ståndsmässigt, och förbindelsen bröts. 1848–50 vistades P hos sin syster i Lund och träffade där J H Thomander och Fjellstedt. Från 1851 var hon huvudsakligen bosatt i Sthlm och bodde därvid någon tid hos Matilda Foy (bd 16). Med henne hade P därefter nära kontakt, hon fördes in i huvudstadens nyevangeliska kretsar och fick framför allt kontakt med Rosenius; "rosenian" i strikt mening blev hon dock aldrig.

Alltifrån mycket unga år var P road av att skriva vers, och hon och Thekla Knös hade ömsesidigt uppmuntrat varandra till författarskap i romantikens anda. Från 1848 inriktades P:s författarskap helt på det religiösa och pedagogiska området, och hon fann där sin livsuppgift. Bokförläggaren Per Palmqvist (bd 28) anmodade henne att lämna den kringflackande sysslolösheten och tillfällesverserna och istället, som en mera meningsfylld verksamhet, börja översätta engelska barnsånger. Här kom P att göra en bestående insats. I samma syfte uppmanade grevinnan Lewenhaupt henne att ägna sig åt skolverksamhet. I samverkan med Foy grundade då P en skola för fattiga barn, där religiös uppbyggelse och social fostran integrerades med faktaförmedling.

Under vistelsen i Lund blev P bekant med Marie Cederschiöld (bd 8), vilken 1852 som föreståndarinna för den nybildade diakonissanstalten (senare Ersta) i Sthlm anmodade henne att fara till T Fliedners diakonissanstalt Kaiserswerth i Tyskland för pedagogisk utbildning. Hon övertalades dock av sin mor att tillsammans med henne fara till England, där hon studerade vid seminariet British and foreign school i London. Foy vistades samtidigt i England och hon sammanförde P med Fliedner, då denne 1853 tillfälligt befann sig där, och tog med henne på Evangeliska alliansens möten. P kom under denna tid också i kontakt med den romersk-katolska kyrkan och kände sig en tid starkt tilltalad av dess teologi och fromhetsliv (brev till U Bring april 1853); hon fick också rika impulser från den anglikanska pastoral- och socialverksamhet som hon på olika håll studerade.

Återkommen till Sverige engagerades P av diakonissanstalten som lärarinna för såväl blivande skoldiakonissor som vanliga seminarister och elever vid anstaltens övningsskola. Söndagsskolarbetet blev nu en viktig del av hennes verksamhet. Med dess integrering av gudstjänst, undervisning i åldersklasser och lättsamma årsfester räknas P:s verksamhet som embryot till sv kyrklig söndagsskola. Tidigt insåg hon det pedagogiska värdet i utdelandet av tryckta bilder och minneskort. Sina medhjälpare samlade hon regelbundet till textgenomgång under olika prästers ledning. P:s syfte med detta arbete var att föra in barnen i kyrkans gudstjänst- och församlingsliv. Genom att diakonisseleverna deltog i undervisningen spreds P:s tankar över landet.

I umgänget mellan Fredrika Bremer, Thekla Knös och P hade tanken på kvalitetslitteratur för barn vuxit fram. I den tid då den obligatoriska folkskolan höll på att etableras insåg P behovet av sånger för skolbruk, och hon gjorde redan i 1850-talets början ett omfattande översättningsarbete av engelskspråkig, pietistisk väckelsesång. Hon utgav då en rad häften Andeliga sånger för barn, vilka snabbt fick stor spridning. Där återfanns inte bara långa episka berättelsesånger med etisk-moralisk appell (t ex Elins önskan, Sömmerskan Märta, Luthers lilla Lena) utan också sådana sånger som senare intogs i psalmboken, t ex bibelparafrasen Så älskade Gud världen all, och översättningarna Hälen källa rinner och Klippa du som brast för mig, liksom den friare översättningen av Morgon mellan fjällen. P:s andliga sånger, stundom influerade av en herrnhutiskt präglad blodsrealism, blev omtyckta inom de olika väckelsekretsarna. Översättningen av den amerikanska solosången Jag är främling, jag är en pilgrim trycktes i Pietisten redan 1852 och populariserades snabbt som väckelsesångaren O Ahnfelts (bd 1) bravurnummer. Genom sina översättningar bidrog P på ett avgörande sätt till den anglosachsiska väckelsesångens etablering i Sverige.

Från England inspirerades P också till att arbeta med "undervisande, lättfattliga och lekande" sånger med profant innehåll. Bland dem fick inte bara översättningen Blinka lilla stjärna där stort genomslag. Hon insåg rörelsesångens pedagogiska värde, och Här är vårt öra, vi fått för att höra, liksom strofer ur en längre mnemoteknisk sång, Januari börjar året, februari kommer näst, mars, april har knopp i hårethar använts långt fram på 1900-talet.

Som elev vid sitt seminarium hade P bl a tagit in Näs Anna Persdotter från Orsa, som sökt sig dit i avsikt att bli lärarinna inom den från Sv kyrkan separatistiska väckelsen i hembygden. P kom på så sätt att intressera sig för det baptistiskt orienterade orsaläseriet. Näs Anna anställdes som "tjänarinna" hos P. Våren 1855 besökte P Orsa, grundade skola bland läsarna i olika byar och engagerades i konflikten mellan dem och kyrkan. Hon hade 1854 vänt sig till ecklesiastikministern med vädjanden om religionsfrihet för dessa läsare (brev till H Reuterdahl 24 nov 1854). Själv omfattade hon inte baptistiska ståndpunkter utan utgav skriften Bref till en christelig vän af de baptistiska åsigterna (1855) för att vederlägga dem.

Under P:s frånvaro 1855 beslöt diakonissanstaltens ledning, att lärarinneutbildning inom anstalten endast skulle ges åt blivande diakonissor. En spänning mellan P och Marie Cederschiöld kom då i dagen. P:s ambitioner var en bredare rekrytering, och förändringen ledde till att hon beslöt att lämna sin befattning. Hon slog sig istället ner på den i väckelsen engagerade broderns bruksegendom Bår vid Lindesberg och öppnade 1855 skola där. Genom denne kom hon också i kontakt med väckelseledaren O G Hedengren (bd 18) och grundade 1856 såväl söndags- som vardagsskola på dennes gods Riseberga i Närke. När hon s å gifte sig med J A Posse (P 8), vilken var den ende i diakonissanstaltens styrelse som gått på hennes linje, skedde det under hans uttryckliga önskan att hon skulle fortsätta med skolarbetet i Sthlm. Hon återupptog där också sin söndagsskola för barn och vuxna. Hon hade i makens tidning Väktaren från dess början 1853 haft ett forum bl a för sina tankar om söndagsskola och religionsfrihet. Efter hans död fortsatte P som medarbetare vid F P Hiertas (bd 19) sida, varvid hon i stor utsträckning skötte den kyrkliga avdelningen. Det sista decenniet av P:s liv begränsades hennes verksamhet av sjukdom, och hon företog 1876–78 en längre rekreationsresa till Korsika. Sina sista år bodde hon i Uppsala.

Som författare, översättare och pedagogisk förnyare har P spelat en integrerad roll i den pastorala förändringsprocess som präglade det senare 1800-talets sv kyrkoliv. Hennes sångsamlingar spreds i mycket stora upplagor. Hon tillhör portalgestalterna bland de kristna sv kvinnor under 1800-talet som medvetet och yrkesmässigt ställde sig till kyrkans förfogande för en offentlig insats. – I litteraturen omnäms P ofta med dubbelnamnet Ehrenborg-Posse. Detta är dock en sentida konstruktion, som hon ej själv använt. Som författare blev P känd framför allt under signaturen B. E-g; efter giftermålet skrev hon sig blott "B Posse".