Anders Bure

2. Anders Bure, tidigare Andreas Bureus, den föregåendes kusin, f. 14 aug. 1571 i Säbrå socken, d. 4 (enl. påskrift på vapnet i Husby-Långhundra kyrka 24) febr. 1646. Föräldrar: kyrkoherden Engelbertus Laurentii och hans första hustru Elisabet Andersdotter. Var anställd i kansliet 1602 (kallas förvant i kansliet 1606 och senare sekreterare från 1616; erhöll K. brev på 150 tunnor spannmål och 400 dir penningar i lön 4 juli 1613); erhöll mångskiftande uppdrag såsom att rita en karta över Norden (1603), att upprätta Karl IX :s stamträd (s. å.) och att göra ett stort astro-labium; biträdde vid uppsättandet av Norrköpings riksdagsbeslut 1604; sändes på en fredskommission till Ryssland 1605; erhöll tillika allehanda tillfälliga förvaltnings- och domaruppdrag såsom i Stockholm (16 apr. 1606), i Enköping (11 jan. 1609), i Sollentuna (7 sept. 1610), vid Strömsholm (8 mars 1611), i Nyköping (10 apr. s. å.), i Karelen (15 dec. 1614), på Öland (16 maj 1616) och i Viborg (28 sept. 1617); deltog i fredsunderhandlingarna i Sjöryd 1613; sändes till kungen av England med ett brev från Gustav Adolf 1614; erhöll jämte Jonas Bure och Axel Hansson inseendet över den svenska bibelns tryckning 14 sept. 1616; kommissarie vid gränsläggningen mellan Ryssland och Finland 1619 (jmfr K. brev 26 mars s. å.) —3 aug. 1621 (jmfr K. brev 5 mars s. å); sänd till Östergötland, Västergötland och Småland för. att organisera lilla tullen och accisen 13 dec. 1622 (jmfr K. brev 20 febr. 1623); erhöll uppsikt över det offentliga byggnadsväsendet 1623 (instr. i okt.); adlad 10 maj 1624 varvid han i vapnet erhöll en svart krokig arm med stålhandske till likhet med hans föregivna förfäders vapen; kallades jämte »den unge karlen som avritat Småland» och ingenjörerna till Gustav Adolf för att kartlägga Jönköping och Göteborg 17 jan. 1625; generalmatematiker 4 apr. 1628; deltog i en utomordentlig beskickning till Ryssland 1634 (kreditiv 8 mars); erhöll i uppdrag att jämte Herman Fleming på återvägen ransaka i Ingermanland 18 sept. 1634; assessor i krigskollegium 1635; krigsråd 1640.

Gift 21 okt. 1604 i Stockholm med Kerstin Krabbe (levde ännu 1647), dotter till hövitsmannen Knut Andersson Krabbe till Ek.

Egendomligt nog är ingenting känt om B:s studier. Men hans senare verksamhet och insatser röja en gedigen utbildning, och han måste sålunda otvivelaktigt hava studerat vid något universitet, antingen i Uppsala (vars matrikel emellertid för de tidigaste åren efter dess återupprättande är ofullständig för vissa år) eller i utlandet. Det dröjer även sedan ända till år 1602, innan man vet något om B. Han var då vid 31 års ålder tjänsteman i kansliet, när han där anmodades att taga befattning med de s. k. Rasmus Ludvigssons handlingar, dvs. en mängd handlingar av skilda slag, däribland medeltida kyrko- och klosterbrev samt allehanda register över kyrkans och konungahusets egendomar, som sammanbragts av Rasmus under hans trägna forskningar. Trots sin tillfälliga karaktär hölls denna samling även efter Rasmus död tillsammans, men papperen hade under hans senare år råkat i oordning, och uppgiften att taga hand om dem var sålunda säkerligen ej lockande, B:s kusin Johan Bureus hade också avböjt uppdraget, innan del gavs åt B., och handlingarna befunno sig alltjämt i oordning, då denne 1613 lämnade vården därav liksom då de övertogos av det 1618 upprättade riksarkivet. Huru mycken tid B. kunnat ägna åt arkivbeståndets vård, känner man ej, men att han överhuvud var hemmastadd i rikets gamla handlingar synes framgå därutav, att han även användes till utredningsarbete eller med tidens betecknande uttryckssätt till att »uppsöka handlingar» i kansliet. För övrigt vet man vid denna tid om honom, att han erhöll ett astrolabium, ett instrument för bestämmande av himlakropparnas läge, och att han jämte Abraham Lampadius och Johan Bure (se.denne) gjorde en ritning över Stockholm. Hans intressen synas mest ha legat åt genealogi, astronomi och kartografi. I kansliet, där han med åren nådde en alltmer betydande ställning, saknade han ej alldeles tillfälle att följa sin studiehåg. Man vet sålunda, att han varit sysselsatt med genealogisk forskning, och Karl IX lät honom (1608) till svenska översätta Jakob Typotius' »Notas de regno Svecias» eller »Relatio historica», en tolkning, som emellertid ej blev tryckt och av K. G. Warmholtz får betyget, att vara »icke allenast illa skriven utan också på många ställen ganska felaktig». Men han togs naturligtvis framför allt i anspråk för det löpande arbetet och en brokig mångfald av förefallande uppgifter. Bland de mera tillfälliga värv, varom de ovan anförda kungliga breven bära vittne, må särskilt framhållas hans växlande kommissioner i orterna samt ett par diplomatiska uppdrag av betydelse, varigenom han bl. a. inledde sin befattning med de ryska ärendena (1606). Enligt kansliordningarna av 1612 och 1614 skulle B. hava hand om och hålla registratur över de förnämsta akterna i kansliet, såsom gåvobrev, förläningar m. m. dyl. Enligt kansliordningama 1618 och 1620 åter skulle han ombesörja alla korrespondenser och överenskommelser med Ryssland ävensom alla fullmakter för högre civila och militära ämbetsmän. Till sin hjälp fick han en registrator och en kopist.

B. har kallats »den svenska kartografiens fader» (Lönborg) och detta med fog. Hans verksamhet som kartograf härledde sig ytterst från ett uppdrag av Karl IX 1603 — vilken personligen intresserade sig för rikets kartläggning, bl. a. av ett sådant praktiskt skäl som att få gränserna mot grannländerna fastställda — ett uppdrag, som jämte annat innebar, att B. skulle utarbeta en »Tabula cosmographica regnorum septentrionalium». År 1611 utkom i ett av obekant kopparstickare (B. själv?) graverat, nu endast i tvenne exemplar bevarat kopparstick, hans första kartverk, »Lapponise, Bothniae Cajaniseque regni Suecie provinciarum septentrionalium nova delineatio sculpta anno domini 1611». Kartan, som vanligen brukar korte-ligen kallas »Lapponia» (mått 307x247 mm.) omfattar, såsom titeln angiver, rikets nordligaste provinser och var tillägnad kronprinsen Gustav Adolf. Hela gradnätet är uppdraget på kartan, som är utförd i konisk projektion med raka konvergerande meridianer och breddgraderna såsom koncentriska cirkellinjer. Utgångsmeridianen är tagen från Ferro. Bestämmandet av Skandinaviens matematiska läge vilar på en stor mängd noggranna längd- och breddbestämningar. Vad som meddelas i kartan är tydligen byggt på detaljundersökningar, säkerligen ofta gjorda av B. själv på ort och ställe under hans resor i trakten, samt meddelanden från lappfogdar o. a. Vidare är det, såsom av G. Huss framhållits, all anledning att antaga, att B. vid kartans uppgörande haft god hjälp av fogdehandlingar sådana som exempelvis fiskeregistren. Kartan, »vår första egentliga karta», innebär genom sin detaljrikedom och sin korrekthet ett oerhört framsteg för sin tid och var då utan motstycke i Norden. Redan härmed dokumenterade sig B. såsom en geograf och kartograf av hög rang. Att den även uppskattades av över- heten, däxom vittnar en gratifikation om 100 dir, som han härför erhöll 4 jan. 1612.

Senare fortsatte B. sina mätningar och observationer i andra delar av riket. Under den betrodde kanslisekreterarens rörliga tjänst med åtföljande uppdrag i orterna blev han i tillfälle att på platsen verkställa sådana, såsom när han 1619—21 deltog i uppgåendet av de nya gränserna mot Ryssland enligt Stolbovafredens bestämmelser eller vid 1620-talets början biträdde ståthållarena i Götalandskapen i angelägenheter rörande lilla tullen m. m. Säkert är i varje fall, att han vid sistnämnda tid förberedde en stor jkarta över Norden, som var färdig 1626, varför han även åtnjöt understöd av regeringen. Gustav II Adolf överlämnade nämligen 1622 till honom över 1,000 exemplar av 1618 års kyrkobibel för att han genom deras försäljning skulle erhålla medel till. kartans fullbordande. Kartan av år 1626, »Orbis Arctoi, imprimisque amplis-simi regni Suecia i tabula», graverad i sex blad i stort folioformat, och till vår tid bevarad i blott fem exemplar jämte en av plåtarna, är vår första egentliga karta över hela riket (mått: 160x150 cm.). Den är liksom den förut nämnda utförd i konisk projektion, men till begynnelsemeridian har B. här tagit ön Corvo bland Azorerna. Skandinaviens konfiguration har därå förändrats från tidigare kartors fantastiska form till i huvudsak den, som våra nuvarande kartor visa. Även denna karta är synnerligen pålitlig i sina detaljer. Till medhjälpare vid arbetet på kartan hade B. bland andra lärjungen Olov Hansson örnehuvud. Denna karta ligger till grund för bilden av Skandinavien i de allra flesta senare kartarbeten. Kartan över Sverige åtföljdes av en latinsk text, som även ingår i en Elzevirupplaga, H. Soterus arbete över Sverige, tryckt i Leiden 1632. Häri lämnas en vederhäftig redogörelse över Sveriges politiska geografi. Som en kuriositet kan nämnas, att en rad runor är avtryckt däri. Även till 1618 års bibel har B. ritat tvenne kartor, vilka, liksom den nyssnämnda, äro graverade av kopparstickaren Valentin Trauthman.

Det är en följdriktig utveckling, att B., sedan han 1626 publicerat sin karta över Norden, två år senare fick högsta befattningen med lantmäteriet, som härmed inrättade, och vars arbeten skulle resultera i kartor. Kanslitjänsten synes B. på 1620-talet hava lämnat för de mera praktiska förvaltningsuppgifterna. År 1623 hade han fått uppsikten över det offentliga byggnadsväsendet, såsom framgår av ett »Memorial för A. B. att hava uppseende med alla byggnings-sakér m. m.», från okt. månad 1623; dock veta vi tyvärr ingenting om hans insatser den närmast följande tiden för det offentliga byggnadsväsendet, vilket såväl till sin omfattning som sitt estetiska värde måste tillerkännas en ganska betydande plats i vår arkitekturs historia. Mera krävande och omfattande blevo hans ämbets-åligganden, när han 1628 utnämndes till »generalmatematicus», ett enkom för honom inrättat ämbete. Titeln är mycket signifikativ, ty arbetsområdet omfattade en mångfald av ärenden, som snart nog och i synnerhet senare fördelades på ett flertal ämbetsverk. Enligt instruktionen av 4 apr. nyssnämnda år skulle B. nämligen först och främst upplära lantmätare i mätning och med dem avmäta landskapen och hålla jordrevning eller, med andra ord, dels upprätta geografiska kartor över socknarna, dels geometriska över hemmanens ägor. Vidare skulle han undersöka hamnar och kanaler, uppmäta städer och uppgöra stadsplaner, anskaffa och förvara ritningar över utländska befästningsverk, rita gruvkartor och hava myndighet att neka bergmästarna att bryta i fyndigheter, som ej med fördel kunde exploateras, samt fortfarande vara arkitekt för statens byggnader.

Undervisningen i lantmäteri, som enligt räntekammarböckernas upplysningar vidtog under den närmast följande tiden, tyckes B. hava meddelat mest ute i fältet, ty han var då ofta ute på resor med sina elever. År 1633 blevo lantmätarna, självständiga ämbetsmän i olika delar av landet, och B:s befattning med dem tyckes då hava upphört. Till namnet var han aldrig chef för lantmäteriet, ehuru han väl under dess begynnelseår kan anses hava fyllt denna funktion.

Det i yttre avseende kanske mest lysande uppdrag, som tillföll B., var hans deltagande i 1634 års utomordentliga beskickning till Ryssland. Beslutet, härom, som givetvis motiverades av hans tidigare befattning med de ryska ärendena i kansliet och deltagande i gränsläggningen, fattades i rådet 9 okt. 1633. Beskickningens uppgift var att hos storfursten notificera Kristinas trontillträde och ägde därjämte politisk och kommersiell innebörd. Bland annat gällde del att förhandla med storfursten om den persiska handeln. B:s verksamhet under de senaste levnadsåren föll inom krigskollegium. Han var redan en i allmänna värv grånad ämbetsman, när han 1635 såsom assessor inträdde i det då nyinrättade ämbetsverket, vilket utrustats med både judiciell och administrativ myndighet. Här blev han 1640 befordrad till krigsråd, vilken befattning han innehade till sin död 1646. Ehuru även denna hans tjänstgöring synes varit arbetsfylld, medhann han även då liksom förut att sysselsätta sig med vissa angelägenheter av matematiskt-tekniskt intresse, i synnerhet justering och förenhetligande av rikets mått, mål och vikt. Det första förslaget att i Sverige införa decimalräkning i mått och vikt är av hans hand från denna tid. — Det kan till sist tilläggas, att B. förfärdigat instrument och på egen bekostnad anlagt en vattenledning i Staden mellan broarna i Stockholm, vars pumpverk drevs av ett vattenhjul i Norrström.

B:s förmögenhetsvillkor voro åtminstone under hans senaste levnadsår mycket goda. Genom arv, donationer, köp och byten samlade han en ganska betydande jordegendom. Han skrev sig till Randen i Lifland, som donerats till honom 23 febr. 1626, samt till Norrby i Vedbo socken i Seminghundra härad, ett gammalt frälsegods, som han 1627 började bebygga till säteri. Särskilt den sista possessionen synes ha legat honom varmt om hjärtat att döma av den rad av donations-, bytes- och köpebrev (resp. 27 apr. 1627, 29 apr. 1628, 20 juni 1625, 19 apr. 1628, 24 sept. 1631, 29 apr. 1640 och 15 juli 1641), varigenom han förvärvade kronans rätt till 26 gårdar och en rad lägenheter i trakten. I hans likvider till kronan ingick bl. a. en fordran på ej mindre än 2,702 rdr, varmed han på 1620-talet participerat i gamla kopparkompaniet. I den i närheten av sätesgården Norrby belägna Husby-Långhundra kyrka ligger han begraven. Någon bild av B. äga vi ej. En i lantmäteristyrelsen befintlig oljefärgstavla, som anges föreställa B. och även reproducerats som porträtt av honom, är endast en kopia av det ovan (s. 693) återgivna Gripsholmsporträttet av Johan Bure.