Anders Oscar Bolander

Bolander, Anders Oscar, f. 30 dec. 1840 i Stockholm, d 28 nov. 1914 därstädes. Föräldrar: andre konstapeln Anders Bolander och Maria Margareta Sundström. Studerade pianospelning för J. van Boom och komposition för H. Berens och L. Norman vid musikkonservatoriet i Stockholm 1856−65; avlade organist- och skolkantorsexamen därstädes 31 maj 1865; studerade pianospelning för Louis Plaidy i Leipzig sommaren 1868. Biträdande lärare i pianospelning vid musikkonservatoriet 4 febr. 1867−vt. 1904; erhöll professors namn, heder och värdighet 20 nov. 1903; tf. direktör för ovannämnda läroverk ht. 1904; direktör 27 febr. 1905; erhöll avsked med pension med utgången av år 1910 enligt nådigt brev 8 juli s. å. LMA 1872; RVO 1890; RNO 1910.

Gift 4 juni 1885 med Ester Vilhelmina Henrietta Wavrinsky, f. 18 juli 1860, dotter till bankdirektören Anton Edvard Wavrinsky.

Genom den grundliga utbildning i pianospelning, B. erhöll först av J. van Boom i Stockholm och sedan av den framstående pianopedagogen L. Plaidy i Leipzig, blev han väl skickad till lärare i detta ämne. Anställd vid konservatoriet, fick han på sin lott att utbilda organisteleverna i pianospelning. För dessa elever är pianospelningen visserligen ett biämne, men ett högst viktigt sådant ej blott såsom grundläggande för och i viss mån befordrande tekniken för orgelspelet utan även — och icke minst — därför, att eleverna i orgelklassen sedermera över hela landet gärna komma att ägna sig åt undervisning i musik i större eller mindre utsträckning, och då framför allt i pianospelning. Det blev för B. angeläget att på den jämförelsevis korta studietiden praktiskt bibringa eleverna största möjliga kännedom om litteraturen för instrumentet i fråga samt framför allt en för pianospelet väl genomtänkt och strängt tillämpad metod, som skulle sätta dem i stånd att bygga vidare på sin tekniska och konstnärliga utbildning och göra dem kompetenta för egen lärarverksamhet. Alla de elever, som under B: s mångåriga lärartid utgått från hans pianoklass, kunna vitsorda deri brinnande hängivenhet och den framgång, varmed han meddelade sin undervisning i sådan riktning. — Som tonsättare framträdde B. föga. Det uppgives, att han komponerat kantater, violinkvartett, pianosaker m. m., men bland hans kvarlåtenskap är intet därav bevarat, och all sannolikhet talar för att han på grund av en till ytterlighet gående självkritik själv förintat sina tonsättningar. I tryck finnes blott »Albumblad» i samlingen »Musik för piano af svenska tonsättare» (Stockholm, Abraham Lundquists förlag, [1898]).