Sophie C M Bolander

Bolander, Sophie Christina Mathilda, f. 28 jan. 1807 i Göteborg, d 2 juni 1869 därstädes. Föräldrar: färgerifabrikören Gustav Erik Bolander och Johanna Kristina Carlström. Författarinna.

S. B. började sin skriftställarbana med berättelser för ungdom, »Tante Agnetas aftonberättelser», men redan här skymtar det drag, som skulle den närmaste tiden mest prägla hennes författarskap, intresset för den unga flickans uppfostran och den därmed sammanhängande frågan om kvinnans livsuppgift. Fredrika Bremers inflytande i detta fall är lätt att konstatera i angreppen på den konstlade »educationen», i den varma tron på utvecklingen, i den religiöst filantropiska medkänslan, men tydligt märkes också, var gränsen dem emellan går. För kvinnans utbildning till offentlig verksamhet ivrar icke S. B.: kvinnans anlag och förmögenheter skola utvecklas för hennes personlighets skull, för att hennes insats i hem och familj skola bli välsignelserikare. Slutmålet för hennes hjältinnor blir därför alltid äktenskapet, och deras duglighet för kallet som maka och moder avhandlas framför allt. Fredrika Bremer markerade också i brev till S. B. skillnaden, påpekade, att denna följde henne blott på halva vägen, och reserverade sig mot att kvinnans befrielse skulle ske endast inifrån. S. B:s ställning till kvinnofrågan och uppfostran framträder bäst i hennes lilla roman »Qvinnan med förmyndare» (titeln polemisk mot K. v. Strussenfelts »Qvinnan utan förmyndare»), i hennes skrift »Modern i hemmet» och i den inledande artikeln till tidskriften Götha 1849.

S. B:s första större roman, »Trolldomstecknet» (1845) förtjänar beaktande, icke på grund av något litterärt värde men såsom en av våra första utpräglade tendensromaner. Den delvis starkt antiaristokratiska andan sammanhänger med tidsdiskussionen och litterära förebilder. Men någon konsekvent genomförd tankegång existerar icke och det romaneska inslaget (»trolldomstecknet») och förvecklingarna förstöra än mer än tendensen ansatserna till miljöskildring.

Från 1850-talet övergick författarinnan alltmer till historisk romanskildring, där visserligen källstudiet gör sig märkbart, men där dock intrigspelet — ett trevande försök i Sue's och Dumas' stil — jämte kärlekshistorien helt dominerar och skymmer tidsbilden.

En hel rad noveller i kalendrar och tidskrifter fortsätta de tidigare försöken inom familjeromanens genre. Flera större berättelser och historiska noveller ingingo från 1850-talet som följetonger i Göteborgs handels- och sjöfartstidning, Post- och inrikes tidningar, Aftonbladet m. fl.