Jonas Brag

2. Jonas Brag, den föregåendes kusins son, f. 8 maj 1781 i Göteborg, d 5 mars 1857 därstädes. Föräldrar: konsistorienotarien i Göteborg, sekreteraren vid ostindiska kompaniet Arvid Andreas Brag och Anna Beata Öhrwall. Intogs efter enskild undervisning och skolstudier i Varberg och Uddevalla i Göteborgs gymnasium 1795; student i Lund 24 okt. 1797; disp. 19 dec 1798 (De cura Hebræorum mortuos sepeliendi ad illustranda verba Christi Matth. VIII. 22. Luc. IX. 60; pres. S. J. Cavallin); filol. kand. 20 dec. 1800; fil. kand. 21 dec. 1801; disp. 15 maj 1802 (De causis convenientiæ inter linguam persicam et gothicam, P. 1*; pres. J. Lundblad); fil. magister 23 juni 1802. Docent i romersk vältalighet vid Lunds universitet 25 jan. 1805; studerade astronomi i Köpenhamn under ledning av T. Bugge 1807; astronomiae observatör i Lund 30 juni s. å.; professor i astronomi och fysik därstädes 22 sept. 1813 och sedermera (från 1833) endast i astronomi; universitetets rektor 1821—22; erhöll avsked som professor emeritus 20 nov. 1846. LFS 1815; LVVS 1823; RNO 1843; HedLVVS 1845.

Gift 14 maj 1816 med Eva Charlotta Rodhe, f. 3 sept. 1795, f 21 maj 1865, dotter till prosten Kristian Vilhelm Rodhe i Valinge.

B. ägnade sig till en början främst åt latinet. Han var lärjunge till den framstående latinaren J. Lundblad och kallades på dennes förslag till docent i romersk vältalighet. Men redan vid gymnasiet hade han med särskilt intresse följt lektor Olof Westmans undervisning och experiment i fysik, och sedan han snart nog riktat sin håg åt astronomien, vann han på denna väg sin akademiska befordran. Han var känd för sina rika kunskaper och en mångsidig begåvning, som även tog sig uttryck i poetiskt författarskap. Den mest bekanta bland hans dikter är den av Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle 1811 prisbelönta »Stjernhimlen», som med gängse platonska motiv ger uttryck åt evighetsstämningen inför naturens oändlighet. B. räknades till »härbergisterna», ehuru han icke kom att spela någon framträdande roll bland dem. På grund av sin allvarliga läggning kände han sig icke rätt hemmastadd i denna krets med dess uppsluppna munterhet och frivola ton. Någon tid före utnämningen till professor slog han sig på affärsverksamhet som delägare i firman Agardh & comp. (sedermera Svanborg & comp.), vilken idkade boktryckeri och bokförlagsrörelse. Företaget, som hade att kämpa mot mångahanda svårigheter, slog mindre väl ut, och inom kort överläts både tryckeri och förlag åt Karl Fredrik Berling (Wrangel, s. 99).

Som professor föreläste B. omväxlande i de båda till hans lärostol hörande läroämnena astronomi och fysik ända till år 1833, då fysiken övertogs av en särskilt tillförordnad lärare för att några år senare utbrytas till en särskild professur. Efter denna förändring kunde B. odelat ägna sina föreläsningar åt astronomien, men han fortfor dock att meddela enskild undervisning i optik och mekanik. B:s föreläsningar voro föga besökta, enär de talrika studenter, som togo ämnet blott för att erhålla ett obligatoriskt betyg i graden, sällan i de matematiska vetenskaperna hade den nödiga underbyggnaden för att kunna tillgodogöra sig deras innehåll. Men det var en stor börda att tentera alla dessa illa underbyggda lärjungar, som icke rimligtvis kunde hejdas i sin studiegång genom rigorösa fordringar i ett bildningsämne, och, samvetsgrann som B. var, offrade han mycken tid på dessa förhör. Han var emellertid även utrustad med en stor portion humor, och mångfaldiga äro de historier, som berättas från hans tentamina med okunniga humanister. Personligen var han anspråkslös och försynt, och han åtnjöt sina lärjungars stora tillgivenhet och aktning. I B:s betungande undervisnings-och examinationsplikt ligger måhända till en del förklaringen till att hans vetenskapliga produktion, kvantitativt sett, är ganska knapp. Han har författat avhandlingar i matematik, fysik och astronomi, bland vilka särskilt märkas dissertationer om bestämning av kometers och planeters banor ur tre observationer. — Sedan B. erhållit avsked från sin professur, bosatte han sig först i Ängelholm, i vilken idylliska småstad han njöt sitt otium och där han då och då mottog besök av gamla vänner från universitetstiden, och sedan i sin födelsestad Göteborg.