Nils Bese

2. Nils Bese, den föregåendes systerson och son till väpnaren Nils Olsson och Anna Stensdotter Bese. Nämnes första gången 7 sept. 1495; var konung Hans' fogde å Västerås' slott 1499 och innehade denna befattning till omkring 11 nov. 1501; slottsfogde i Stockholm sept. 1505–okt. 1506; levde ännu 23 nov. 1518, men synes ha dött ej långt därefter.

Gift i juli 1507 med Kerstin Gotskalksdotter, dotter till väpnaren Gotskalk Arendsson (av Ulvsläkten) och Elin Nilsdotter (sparre).

Ehuru B. aldrig blev vare sig riddare eller riksråd, spelade han en viss politisk roll under 1500-talets första decennium. Han började sin bana som konung Hans' troman och försvarade under revolutionsåret 1501 för dennes räkning Västerås' slott mot Sten Stures trupper, som belägrade Västerås från mormässan (8 sept.) till omkring 11 nov., då B. äntligen måste kapitulera. På förbön av den mäktige Erik Turesson Bielke, som var gift med hans kusin (se B. 1), togs han emellertid till nåder av det segrande Sturepartiet och inträdde senast i början av år 1505 i riksföreståndaren Svante Nilssons personliga tjänst. Om herr Svantes förtroende för honom vittnar den omständigheten, att han från hösten s. å. ungefär ett års tid beklädde den viktiga befattningen som slottsfogde i Stockholm. De rapporter, han i denna egenskap sände riksföreståndaren, äro av icke ringa intresse, enär de lämna underrättelser om den tillförsel, som Stockholm under våren 1506 trots konung Hans' förbud erhöll från hansestäderna vid Östersjön, främst Danzig. Vid tiden för sitt giftermål bosatte sig B. på gården Ekhult i Bankekinds härad, Östergötland. Här gjorde han sig till en början förtjänt om riksföreståndaren genom att till förmån för denne och hans nationella politik påverka östgötabönderna, och ännu på hösten 1509 var det goda förhållandet mellan honom och herr Svante till synes orubbat. I samband med den år 1510 inträffade brytningen mellan Svante Nilsson och hans beskyddare och vän Erik Turesson Bielke råkade emellertid B. i onåd hos riksföreståndaren, som tog ifrån honom hans förläningar och »hans eget fasta jordagods, som han lagligen köpt haver» (Ekhult?). Från denna tid omtalas B. sällan; han bodde under sina sista år på Bogestad i Hanekinds härad. — B., som endast efterlämnade döttrar, testamenterade tillsammans med sin hustru en del gods till Askeby kloster, vilket varit föremål jämväl för den egentliga Beseättens speciella omvårdnad.