Aegidius Matthiæ Upsaliensis Aurelius

Aurelius, Aegidius Matthiæ Upsaliensis (Eggert Matsson), f. i Stockholm, d 1648 (begraven 29 okt. i Storkyrkan). Fadern var guldsmeden Mats Eriksson, vilken ägde hus vid Stortorget i Stockholm; släktnamnet, som bars även av en broder Johannes, är härlett av faderns yrke. A. är sannolikt den Egidius Matthiæ, som 1599 vid Uppsala universitet studerade aritmetik och geometri samt våren 1601 avslutade sina studier där; säkert är, att han i aug. 1601 anträdde en utrikes studieresa, varunder han enligt egen uppgift disputerade pro gradu utan att dock promoveras, och 1613 återkom till Siverige. Rector scholae i Uppsala; stadssyndikus (stadsskrivare) i Stockholm 1618 vid valborgsmässan (tillträdde 11 maj); riksdagsman 1621; rådman med tillträde 12 maj 1633; kämnär för ämbetsåret 1636; kollegant i justitiekollegiet 22 maj 1637. — Ägde (1646) ett hus vid lekamens gränd och ett vid Göran-Hälsingesgränd.

A. var två gånger gift; den första hustrun, vars namn är okänt, begrovs 13 mars 1628, den andra, Klara Salomonsdotter, vid vilken han vigdes 2 nov. 1628, levde ännu 1653. Han hade i båda giftena flera barn, som avledo före honom.

A. var under sina studieår djupt inne på samma äventyrliga bana, som förde en Zakarias Anthelius (se denne) till döden. Efter att till en början ha studerat i Wittenberg och Rostock, begav han sig 1605 till Königsberg och därifrån till Braunsberg. I den beryktade jesuitiska propagandaskolan därstädes, vars »inspektor» var den bekante Laurentius Norvegus, »Klosterlasse», råkade han flera landsmän och lät av dem övertala sig att dröja kvar i staden. Tydligen gick det muntert till i det lilla landsmanslaget, ty Klosterlasse kom, berättar A., en dag till honom i hans härbärge, »sade han hade druckit för myckit och hötte honom med en nöckleknippa, tå tog han nöckleknippan av honom och slog honom i pannan därmed, blev så fången och satt tre veckor i en källare». Varnad av en stallbroder, att det kunde gälla livet, skaffade han sig genom denne krut och sprängde låset till sitt fängelse. Efter irrfärder, varunder han bl. a. »läste för barn» i Danzig, fann han i ett jesuitkollegium i Olmütz nya landsmän, hjälp och uppehälle, till en början som någon sorts föreståndare på en kollegiet tillhörig gård, sedan som studerande. Han blev där i två år och lönade fädernas välvilja med att både konfitera och taga nattvarden. Då det blev kunnigt, att Karl IX befallt de peregrinerande studenterna att vända hem, skrev han sommaren 1607 ett falskt brev, som förmådde jesuiterna att släppa honom och hans landsmän för att ej bringa dem i svårigheter i Sverige. Tillsammans med Zakarias Anthelius, som även kommit till kollegiet i Olmütz, började han nu igen det kringströvande livet; över vintern stannade de i Rhentrakten hos greve Axel Leijonhufvud, som sysselsatte dem med skrivgöromål, men då sommaren kom, drogo de än en gång ut på färdvägar. Sedan skildes de. A. slog sig för flera år (1608–12) till ro som informator hos en tysk adelsman och drog sig sedan så småningom hemåt. I Sverige hade hans underliga färder ej undgått uppmärksamhet. Där väntade honom ett förhör, som han dock lyckligt måtte ha bestått, att döma av hans befordran i skolans och Stockholms stads tjänst. Svårare blev det, då 1624 hans antecedentia klarlades under Georg Bährs och Anthelius' process. Han blev nu liksom flera andra misstänkta insatt i fängelse men synes till slut ha undsluppit med blotta förskräckelsen.

A. har författat en räknebok på svenska, den första från trycket utgivna och flera gånger omtryckt ända till början av 1700-talet. Av första upplagan är, såvitt känt, nu intet exemplar i behåll, men att den utkommit före 1622, framgår därav, att en »på nytt översedd» upplaga utgavs nämnda år. Man har därför ingen anledning betvivla tillförlitligheten av en anteckning från 1600-talet, enligt vilken första upplagan utkom i Uppsala 1614. Den första nu förefintliga upplagan skiljer sig i avseende på innehållet föga från mera kortfattade tyska räkneböcker från 1500-talets senare hälft. Den upptager först läran om de fyra räknesätten i hela tal, såväl med siffror som med räknepenningar, vidare bråkräkning, olika slag av regula de tri samt vissa speciella räknesätt (bolagsräkning, alligationsräkning, räkning med ett eller två försöksvis antagna tal, jungfruregeln, bruket av den stora multiplikationstabellen, parträkning); dessutom behandlas aritmetiska och geometriska serier samt kvadratrotsutdragning (vars nytta i »krigssaker» särskilt framhålles). Till slut bifogas enligt tidens sed sju »lustiga frågor», däribland problemet om 15 kristna och 15 judar, som under en färd på havet utsattes för en svår storm, så att 15 män måste kastas över bord. — A. har även översatt en del teologiska arbeten, de flesta efter tyska, ett efter danskt original. Ett av dessa, »Then tydska theologia», torde ha funnit läsare inom samma kretsar, som sedermera begärligt mottogo Johar Arndts »Sanna kristendom» (på svenska 1642); utom Luthers företal innehåller den jämväl ett annat, förmodligen från den tyska upplaga, A. följt, vilket polemiserar mot dem, som glömma ett kristligt leverne för den rena läran. Ett annat arbete, »Matthæus Judex' Corpusculum Idoctrinæ», ådrager sig uppmärksamhet där igenom, att jämlöpande med latinsk, tysk och svensk parallelltext även gives en finsk.