Adils

‎

Adils, Ottars son och Angantyrs sonson, svensk konung av ynglingaätten, omtalas dels av norrmannen Tjodolf (i Ynglingatal från slutet av 800-talet) och av Snorre m. fl. islänningar, dels i det fornengelska Beowulfskvädet (från omkr. år 700). Enligt sistnämnda källa, vars uppgifter om de svenska fornkonungarna ofta, ehuru gärna i förvanskad form, återfinnas i den isländska traditionen, tog A. med hjälp av en götisk här väldet i Svealand efter en långvarig fiendskap med sin farbroder Ale. A. dog under senare hälften av 500-talet. Snorre uppger, att han, och tidigare hans farfar och dennes fader (Aun) höglagts i Gamla Uppsala. Också ha de tre därvarande »kungshögarna» kunnat på arkeologiska grunder dateras till ungefärligen samma tidpunkter, varunder nämnda konungar dött, liksom den likartade »Ottars-högen» i Vendel befunnits vara uppkastad ungefärligen när A:s fader Ottar Vendelkråka dog. Med största sannolikhet kan man fördenskull såsom A:s grav utpeka den västligaste av de tre mäktiga Uppsalahögarna.