Ottar "vendelkråka"

Ottar "vendelkråka", levde möjligen på 500-talet. Fader: en sveakonung vid namn Angantyr (bd 1; enl Beowulfskvädet) eller Egil (enl isländska uppgifter). Sveakonung.

O uppträder under namnformen "Ohtere" tidigast i det fornengelska Beowulfskvädet, som daterats till omkr 900. I kvädet är han endast i korthet omnämnd som tillhörande skilvingarnas ätt och far till sönerna Eanmund och Eadgils, vilka efter hans död sökte hjälp hos "geaterna" mot sin farbror Onela. "Geaterna" har identifierats med götar (Stjerna; Schück; Nerman; Chambers; Wessén), jutar (Fahlbeck; Weibull) eller gutar (Rausing; Ganghoim; Gräslund).

O förekommer också i det sannolikt dock först på 1100-talet (Krag) diktade genealogiska skaldekvädet Ynglingatal, enligt vilket O skall ha stupat mot danskarna i Vendel. Denna ort har i Snorre Sturlassons Heimskringla identifierats med Jyllands nordligaste del. Enligt Heimskringla skall danskarna ha gjort en träkråka, som de efter O:s död sände till Svitiod med hälsning, att mer var inte O värd, och han skall därefter ha fått öknamnet "vendelkråka".

I Historia Norvegiae och Heimskringla uppges O som far till sveakonungen Adils (bd 1), vilken i Ynglingatal kallas Ales fiende. Namnen Adils och Ale (bd 1) är de nordiska motsvarigheterna till Beowulfskvädets Eadgils och Onela. Dessa överenstämmelser har ansetts bevisa, att O och hans anhöriga existerat, ehuru Beowulfskvädet och de isländska källorna har olika uppgifter om hans fars namn.

I Vendels sn i norra Uppland finns en åtta meter hög gravhög, som i källor från 1670-talet kallas Uttershögen och Ottershögen. Tre liknande högar i Gamla Uppsala har ansetts härröra från O:s far och farfar samt hans son Adils, vilka enligt Heimskringla höglagts i Uppsala. Man har därför gjort bedömningen, att Heimskringla felidentifierat orten Vendel i Ynglingatal, och att den stora högen i Vendel är O:s grav, särskilt som kråkor i äldre tid var ett gängse öknamn på invånarna i det uppländska Vendel.

Datering av O:s liv har gjorts med anledning av ett bysantinskt mynt från 476 eller 477 i Ottarshögen i Vendel och Beowulfskvädets omnämnande av O:s fars baneman geaterkonungen Hygelacs fall på ett härnadståg till Frisland, som identifierats med ett i frankiska källor nämnt tåg av en dansk konung Chlochilaichus omkring 516.

Det har emellertid hävdats (Lukman), att överensstämmelserna mellan Beowulfskvädet och Ynglingatal inte bevisar, att uppgifterna där är riktiga, utan att båda återger vandringssägner, som ursprungligen gällt hunnerkonungarna Octar och Attila, vilka sålunda skulle ligga bakom uppgifterna om O och Adils. Denna uppfattning har tidigare ej vunnit tilltro (Berendsohn 1944; Boberg; Jansson 1944–45), men nyligen har starka indicier framlagts för att den är riktig (Krag).