Ale

Ale, Adils' farbroder (se Adils), svensk konung av Ynglingaätten, omtalas i Beowulfskvädet som »den frejdade fursten och den ypperste av de sjökonungar, som i Svearike utdelade skatter». Segerherre över götarna, blev han själv till slut (vid 500-talets mitt) fördriven från makten av Adils med dessas hjälp. Minnet av A. har i den norsk-isländska traditionen nästan helt förbleknat till förmån för brodern Ottar, enär nämnda tradition beträffande de svenska fornkonungarna vilade på ett i allmänhet ogrenat stamträd, av vilket A. tillhörde en sidolinje. Men Thjodolf kallar i »Ynglingatal» Adils »Ales fiende», och Snorre berättar, att den enligt hans uppfattning norske konungen »Ale den uppländske» föll för Adils i en ryktbar strid på Vänerns is.