Carl Johan (Charles John) Andersson

Andersson, Carl Johan (Charles John), f. 5; mars 1828 i Norra Råda, d 6 juli 1867. Föräldrar: den engelske björnjägaren Llewellyn Lloyd (se denne) och Kajsa Andersdotter. Genomgick Vänersborgs läroverk; student i Lund 2 okt. 1847; utbildade sig till samlare av naturföremål och skicklig konservator; begav sig 1849 till England för att genom försäljning av samlingar få medel att tillfredsställa sin lust för forskningsresor och inledde därmed den bana, på vilken han inom några år skulle bliva bemärkt och vinna anseende såsom en av Afrikaforskningens pioniärer och märkesmän.

Gift med en miss Ainchinson från Kapstaden.

Sedan A. i Hull sammanträffat med några ishavsfarare och fångstmän, tänkte han först företaga en färd till Island, men av en bland sin faders jaktkamrater, sir Hyde Parker, blev han i London föreställd för mr Francis Galton, som just stod i begrepp att företaga en expedition till Sydafrika, och antog med glädje dennes anbud att följa med. Avresan från England skedde på våren 1850 och ankomsten till Kapstaden 7 aug. s. å., varefter expeditionen i slutet av samma månad från Walfish bay bröt upp norrut för att genom Damaralandet och via Ovambo söka framtränga till den kort förut av Livingstone upptäckta sjön Ngami. Efter ett par års förlopp återvände Galton från Ovambo, men A. fortsatte under många äventyr och svårigheter och lyckades 1854 uppnå norra sidan av nämnda sjö. Han anträdde därpå återfärden till Kapstaden och begav sig till Europa, där han utgav den första av sina resebeskrivningar, som väckte stort uppseende. Jämte spännande jaktskildringar innehöll den nämligen värdefulla upplysningar om land och folk, till fullständigande av Livingstone's meddelanden. Redan på hösten 1856 återvände A. till Afrika för att från Kapstaden i sällskap med mr F. Green företaga en jakt- och upptäcktsfärd till det avlägsna okända inre, men då han efter ankomsten till Kapstaden erfor, att Green redan begivit sig av, och hans tillgångar voro otillräckliga för bekostandet av en egen forskningsfärd, antog han ett anbud att taga inseendet över några gruvor på gränsen mellan Stora Namaqua- och Damaralanden. Han trivdes emellertid ej med denna verksamhet utan lämnade den, då kontraktstiden var slut. Sedan han erfarit, att Green, som nu återkommit, förgäves försökt att framtränga till Kunenefloden, utrustade han en expedition med syfte att uppsöka denna flod samt utföra omfattande undersökningar av Damara- och Ovambolanden och därigenom söka fullständiga Livingstone's forskningar under hans märkvärdiga färd mellan Sesheke och San Paolo de Loanda. Den från mars 1857 till apr. 1860 pågående resan blev rik både på spännande äventyr med fientliga infödingar och vilda djur och på intressanta geografiska upptäckter, vilka A. skildrat i sin andra resebeskrivning. Efter återkomsten till Kapstaden gifte han sig och bosatte sig därpå vid Otjimbingue i Damaralandet men ådrog sig i det snart efteråt mellan damarerna och namaquaerna uppkomna kriget de senares fiendskap, därför att han bidragit till damarernas seger, och flyttade 1866 "längre norrut och uppslog sina bopålar vid Kunenefloden. Här hoppades han genom handelsförbindelser mellan portugiserna norr om floden och de vita elefantjägarna söder därom vinna sitt uppehälle men bortrycktes på en av sina färder, vid Ondonga, en dagsresa från konung Najumas residens, av döden och begrovs i öknen av sin följeslagare, svensken Axel Eriksson. A. har efterlämnat miunet av en oförskräckt, oegennyttig och anspråkslös man, med sällsynta förutsättningar för upptäcktsresandens mångsidiga och farliga värv.