G Otto Rosenberg

2 Rosenberg, Gustaf Otto, sonson till R 1, f 9 juni 1872 i Gbg, Domk, d 30 nov 1948 i Sthlm, Gust Vasa. Föräldrar: professorn Johan Olof R o Maria Holmberg. Mogenhetsex vid Beskowska skolan, Sthlm, 20 maj 91, inskr vid UU 14 sept 91, FK där 30 maj 95, inskr vid StH 19 sept 95, elev hos prof E Strasburger, univ i Bonn, Tyskland, 98–99, Dr phil där 20 juli 99, doc i botanik vid StH 20 dec 99, laborator där 5 dec 04, sekr i Sv botaniska fören 07, ordf där 31–42, red o medred för Sv botanisk tidskr 07–12, innehavare av personlig professur i växtanatomi o cellära vid StH 11 dec (K M:ts fullm 30 dec) 11, prof i botanik där 18 juni (KM:ts fullm 26 juli) 26–9 juni 40, ordf i Botaniska sällsk i Sthlm 27–33. – LVA 17 (preses 32–33), fil hedersdr vid UU 16 sept 27, LVS 31, LFS 31, led av flera utl akad:er o lärda sällsk.

G 1 febr 1900 i Uppsala m Ottonie Maria Benedicks, f 9 febr 1874 i Sthlm, Jak o Joh, d 7 maj 1951 där, Gust Vasa, dtr till bruksägaren Edvard Otto B (bd 3, s 155) o Sophia Elisabeth Tholander.

Fram till sekelskiftet 1900 var sv botanisk forskning, med sitt linneanska arv, en övervägande deskriptiv vetenskap. Utrustning och metodik för att bedriva morfologiska och funktionella undersökningar var därför mycket enkla. När Otto R studerade botanik vid UU på 1890-talet framställdes där fortfarande de växtanatomiska preparaten med hjälp av handsnittning, och växtfysiologi var ett rent föreläsningsämne utan praktiska övningar. R var tidigt intresserad av samband mellan struktur och funktion hos växternas organ, och sin fortsatta akademiska utbildning vid StH inriktade han på sådana områden av botaniken som han under studieåren i Uppsala funnit vara de mest försummade. Redan i början av sin vetenskapliga bana publicerade R några mindre fysiologisk-anatomiska arbeten och denna experimentella intresseinriktning återfanns också i hans doktorsavhandling om animala näringsämnens inverkan på cellkärnor hos sileshår. Avhandlingen påbörjades i Sthlm, men han lade fram den i Bonn eftersom StH vid denna tid ännu ej fått examinationsrätt.

Under sina studier i Bonn hade R förmånen att som lärare ha tidens främste botaniska cellforskare, Eduard Strasburger, och några av dennes medarbetare. Tack vare de kunskaper R vann under vistelsen i Tyskland blev han Sveriges kanske främste specialist på blomväxternas cytologi, embryologi och anatomi. Efter hemkomsten introducerade han de nya vetenskapliga upptäckterna och metoderna inom dessa ämnen på Botaniska institutet vid StH. Där blev han sedan kvar under resten av sin karriär. R var en mycket skicklig mikroskopist både vad gällde observationsförmåga och kunskaper i preparationsmetodik. Dessutom var han en god tecknare, en värdefull egenskap innan tekniken för mikrofotografering utvecklats.

R intresserade sig även för andra delar av botaniken, bl a ekologi och mykologi, men gjorde sina främsta vetenskapliga insatser inom de två närliggande ämnena karyologi (kromosomlära) och cytogenetik. Dessa områden erbjöd i R:s ungdom nya och verkligt tacksamma forskningsuppgifter. Karyologin var i början av seklet och fram till introduktionen av elektronmikroskop på 1950-talet den helt dominerande inriktningen inom cytologin – inte sällan betraktades dessa ämnen som mer eller mindre identiska. Cytogenetiken blev ett nytt forskningsområde sedan man återupptäckt de Mendelska ärftlighetslagarna och funnit att arvsanlagen var lokaliserade till kromosomerna. R kunde bl a genom studier av en spontan Drosera-hybrid, vars föräldraarter hade skilda kromosomtal, bevisa kromosomernas individualitet och kontinuitet. Han intresserade sig även för samband mellan artbildning och polyploidi (ökning av antalet kromosomuppsättningar) och tog gärna upp detta tema till behandling i kongressföredrag och översiktsartiklar. Han gjorde den viktiga upptäckten att kromosomtalet kan fördubblas hos arthybrider genom bildning av s k restitutionskärnor. Den sv kromosomforskningen, till vilken R gav viktiga bidrag, inspirerade 1931 till grundandet av kromosomlaboratoriet vid Sveriges utsädesförening i Svalöv, där R medverkade som rådgivare.

Inom växtembryologin gjorde R viktiga insatser vid klarläggandet av hur fröbildning kunde äga rum hos s k apogama växter, vilka sätter frö utan föregående befruktning. Detta fenomen studerade han under en följd av år hos olika släkten. I detta sammanhang lyckades han finna orsaken till det märkliga fenomenet hos en Hieracium-art att samma individ kunde ha både blommor som bildade frön asexuellt och blommor vilkas frösättning var resultatet av befruktning. Att befruktning hade ägt rum bevisades av att hybrider förekom inom en del av avkomman. Faderplantan måste således ha tillhört en annan art.

R gjorde betydande insatser inom den akademiska undervisningen. Han var inte bara en utomordentlig pedagog utan lade även ned mycken omsorg på att innehållet i kurserna skulle avspegla de vetenskapliga framstegen. Han tillverkade själv erforderliga mikroskopiska preparat till kursföreläsningarna och skapade därvid en för sv förhållanden unik preparatsamling, överspännande så gott som hela växtriket. R:s många framstående lärjungar bildade en för tiden radikal grupp av experimentella botanister (anatomer, fysiologer och ekologer), den s k Stockholmsskolan. Även utländska forskare sökte sig till StH för att arbeta hos R, och själv företog han resor till flera europeiska länder och till USA, där han gästföreläste i Berkeley. De många utmärkta doktorsavhandlingar som lades fram av R:s lärjungar vittnade om en modern handledning som länkade in doktoranderna på aktuella problem. Denna aktivitet verkade i hög grad sporrande också på statsuniversiteten (Svedelius).

R:s stora intresse vid sidan av forskningen var segling. R har beskrivits som en på många sätt lycklig person. Han växte upp i en stimulerande akademisk och kulturell miljö, och själv bildade han med sin hustru ett hem som blev en samlingspunkt för kolleger från när och fjärran.