Conrad M Pineus

Pineus, Conrad Martin, f 3 aug 1872 i Gbg, Mosaiska, d 8 dec 1945 där, Vasa. Föräldrar: grosshandlaren Arvid Ludvig P o Thérése Amalia Levisson. Studentex vid H latinlärov i Gbg juni 91, inskr vid UU sept 91, jur fil ex 28 maj 93, jur utr kand 15 sept 97, auskultant i Svea hovrätt 97, dispaschör i Gbg nov 04–dec 35, sekr i komm ang revision av skeppsmätningsförfattn:arna i anledn av ev övergång till den engelska regeln 09–sept 11, sekr i (nya) komm ang revision av skeppsmätningsförfattn:arna juni 13–dec 17, led av styr för ab Gbgs teater 18, ordf i styr där från 36, ordf i styr för ab Göta Källare o Grand Hotel Haglund i Gbg. – HedLFrKA 44.

G 18 dec 1899 i Kristiania m Dagny Arbo, f 19 okt 1869 där, d 28 febr 1950 i Gbg, Vasa, dtr till militärläkaren o antropologen Carl Oscar Eugen A o Jenny Mathilde Pram Kaurin.

Efter studentexamen i Gbg läste Conrad P juridik i Uppsala där han också anslöt sig till den frisinnade studentföreningen Verdandi. Därpå följde auskultanttjänstgöring i Svea hovrätt och efter studier utomlands, framför allt i sjörätt, blev han dispaschör i Gbg. Det var emellertid inte genom sitt yrke som P blev känd och uppmärksammad i hemstaden utan genom sitt starka konstintresse och därmed sammanhängande mecenatskap. Hans tavelsamling blev med tiden imponerande, men under den ekonomiska krisen i början av 1920-talet tvingades han sälja sin franska impressionist- och fauvistkonst. Sina nordiska verk behöll P, och det var som understödjare av den samtida konsten han gjorde en bestående insats. Tyngdpunkten i samlarverksamheten låg hos "göteborgarna" inom den modernistiska genombrottsgenerationen och hos deras norska kolleger och bland de sistnämnda främst Henrik Sörensen. Andra konstnärer som var representerade i det hus P lät uppföra – stort anlagt i avsikt att kunna rymma mycket konst – var Gösta Sandels, Birger Simonsson, Sigfrid Ullman, J F Willumsen, Nils Dardel, Carl Ryd och Ragnar Sandberg. Det har sagts, att P för många samtida konstnärer betydde "något av detsamma som P Fürstenberg för 80-talets radikala genombrottsgeneration" (G Johansson).

P var även genuint intresserad av teater och var en av initiativtagarna och finansiärerna bakom Stadsteaterns tillkomst. Som ledamot av styrelsen och senare som ordförande där visade han ett aktivt intresse för repertoarvalet. Särskilt tydligt visade sig detta under 1930- och 1940-talen. Som jude och tidigt anglosaxiskt orienterad tog P kraftfullt avstånd från nazismen. I sin egenskap av intressent i GHT hade han varit drivande när det gällde att utse T Segerstedt till chefredaktör.

P samarbetade nära med teaterchefen T Hammarén (bd 18) och av styrelseprotokollen framgår att hans starka engagemang slog igenom i repertoaren. En serie dramer om makt och moral och om vikten av att försvara människovärdet och den personliga friheten sattes upp, från Pär Lagerkvists Bödeln (1935) till Franz Werfels Jacobowsky och översten (1944).

P fullföljde i sin samlargärning och sitt mecenatskap en göteborgsk kulturtradition. Han var också känd och kanske även fruktad för sin snabba och träffande replikkonst, uppskattad av t ex vännen Karl Gerhard (bd 17). Kanske blev det ibland lite för mycket av det goda eller lättvunna; P:s dotter menade att P:s konstintresse även tjänade som en tillflykt från "den kvickheternas tvångströja som han var fången i" (v Rosen).

P:s son Kaj Ludvig Arbo P (1905–86) efterträdde fadern som dispaschör 1936 och tillhörde 1949-86 kommunfullmäktige i Gbg. Kaj P var också ordförande i Sv föreningen för internationell sjörätt och ledamot av styrelsen för Sv skeppshypotekskassan. Han publicerade artiklar i svenska och utländska tidskrifter om bl a gemensamt haveri och i sjöförsäkringsfrågor. Kaj P blev 1973 fil hedersdoktor vid GU. Hans hustru Eva Hilda Cecilia P, f Palme (1905–85), dotter till Henrik Palmes son Lennart (bd 28, s 602 f), var nämndeman i Gbg 1948–67 och ordförande i Fredrika Bremer förbundets göteborgskrets 1947–52. Eva P var en av grundarna av Kvinnohistoriskt arkiv i Gbg och 1961–72 ordförande i Röhsska museets vänner.