Pontus Fürstenberg

Fürstenberg, Pontus, f 5 okt 1827 i Gbg (Mosaiska), d 10 april 1902 där (ibid). Föräldrar: grosshandl Levy F o Rosa Warburg. Delägare i firman L Fürstenberg & Co, Gbg, 1853–81, burskap som handlande där 26 okt 1860, fullm i fabriksfören 1860–63 o 1868–73, led av handels- o sjöfartsnämnden 1873–84, av stadsfullm 1869–90, led av styr för Gbgs mus 1883–1902, led av ett flertal stynr o kommittéer i Gbg. Konstsamlare, donator. – RNO 1883, HedLFrKA 1885, KVO2kl 1891, LVVS 1898, KVO1kl 1900, fil hedersdr i Lund 31 maj s å.

G 31 maj 1880 i Gbg (Mosaiska) m Göthilda Charlotta Magnus, f 1 nov 1837 där (ibid), d 7 dec 1901 där (ibid), dtr till grosshandl Eduard M o Rachel Jacobsson.

Sitt konstintresse hade F röjt redan tidigare, men först efter giftermålet 1880 med Göthilda Magnus, som förde flera miljoner med sig i boet, kunde han utveckla ett mecenatskap i stor stil. Framförallt intresserade sig F och hans hustru för den konstnärsgeneration, som under beteckningen Opponenterna gick till storms mot den konservativa Konstakademin. F förvärvade många av epokens förnämsta verk för sin samling, vilken i mitten av 1880-talet växt sig så stor att han måste bygga ett särskilt galleri för att förvara den. Per Hasselberg svarade för den påkostade skulpturala infattningen, som symboliserande tidens framstegstro. År 1885 öppnades F:ska galleriet för allmänheten.

Uppriktigheten i F:s beundran för Opponenternas konst var utan tvivel äkta, men i konstpolitiska frågor följde han ofta en annan och mera konciliant väg än sina radikala konstnärsvänner, vilket bl a visade sig, då han 1885 till deras förtrytelse accepterade ett erbjudande om hedersledamotskap i Konstakademin.

Sina kulturella intressen dokumenterade F inte bara genom de förvärv och beställningar han gjorde till sitt galleri. Han deltog även aktivt i Gbgs museums verksamhet bl a som ledamot av inköpsnämnden vid museets konstavdelning och var under flera år ordförande i stadens konstförening. Han medverkade även vid tillkomsten av byggnaden Valand (1886), varigenom Gbgs musei rit- och målarskola erhöll tidsenliga lokaler.

Till lärare vid denna institution, vilken i dagligt tal kom att kallas Valand, utsågs 1886 på F:s initiativ Carl Larsson, som här fick ett tillfälle att i praktiken omsätta de fria skolprinciper, för vilka Opponenterna gått till strids. F synes f ö ha känt ansvar för Valandslärarnas försörjning. Såväl Carl Larsson som Georg Pauli och Carl Wilhelmson erhöll beställningar av honom på muralmålningar för offentliga lokaler i Gbg, vilket innebar en återupplivning av den dekorativa konsten i Sverige.

Vid sin bortgång testamenterade F en avsevärd del av sin förmögenhet, som översteg fyra miljoner kr, till det allmänna. Gbgs museum, som han redan tidigare understött genom donationer, erhöll hans konstgalleri som gåva. Sitt palatsliknande hus vid Brunnsparken, nuvarande Palace hotell, skänkte han till Gbgs stad, som begagnade sig av rätten att sälja det. Detta väckte kritik, då man på sina håll ansåg, att konstsamlingen borde ha bevarats intakt i sin ursprungliga miljö.

Av köpeskillingen för huset, som var värderat till mer än en halv miljon kr, skulle enligt testators önskan en tredjedel utgöra bidrag till uppförandet av ett konstmuseum i Gbg eller till utvidgning och förbättring av de lokaler, inom vilka stadens konstsamlingar förvarades. Återstående två tredjedelar skulle gå till en efter svärfadern Eduard Magnus uppkallad musikfond för att främja musiklivet i Gbg. I övrigt testamenterade F stora belopp till olika välgörande ändamål. De F:ska donationerna möjliggjorde stiftandet av Gbgs orkesterförening, tillkomsten av konserthuset på Heden och konstmuseet vid Götaplatsen. När Valand 1922 såldes, bidrog F:ska donationsmedel också till att ge Gbg en ny konsthall. F:ska galleriet, som vid F:s död omfattade omkring 260 nummer sv och utländsk konst, överfördes först till museibyggnaden i Ostindiska kompaniets gamla hus, varifrån det flyttades till det 1922 invigda Gbgs konstmuseum. I de salar, där galleriet inrymts, ger den skulpturala infattningen och enstaka praktmöbler från Pontus och Göthilda F:s hem en antydan om den patriciermiljö, i vilken konstverken en gång haft sin plats.