A Ruben Rausing

Rausing (före 1921 Andersson), Anders Ruben, f 17 juni 1895 i Raus, Malm, d 10 aug 1983 i Blentarp, Malm (bosatt i Lausanne, Schweiz). Föräldrar: målaren o färghandlaren August Andersson o Matilda Fredrika Svensson. Studentex vid H a l i Helsingborg 2 juni 15, inskr vid Handelshögskolan, Sthlm, 29 sept 16, ex där 21 juni 18, Master of Science vid Columbia University, New York, 20, dir:ass i ab Sveriges litografiska tryckerier (Esselte) 20, företagets disponent i Gbg 23, bitr dir vid moderföretaget i Sthlm 27–29, VD o delägare i ab Lito & Kartong (från 33 ab Åkerlund & Rausing), Malmö (från 39 Lund), 29, ensamägare 33, led av styr 30–46, ordf i styr o jourhavande dir där 46–65, led av styr för Stockholms-tidn:s ab 30–33, chef för Statens industrikommissions prisbyrå okt 39–dec 40, led av kommissionen jan 41–maj 43, av Statens priskontrollnämnd april 40, ordf där mars 41–aug 42, ordf i 1944 års trafikutredn april 44–nov 47, led av styr för Allm sv elektriska ab (ASEA) 46–67, ordf i styr för ab Alicante (från 50 ab Tetra Pak, från 69 Tetra Pak International ab) 46–70, led av styr för Sv elektromekaniska industriab (från 50 ab Elektromekano) 49–60. – LFS 49, LIVA 50, LVS 55, LLA 56, med hedersdr vid LU 1 juni 57, ekon hedersdr vid Handelshögskolan i Sthlm 29 maj 59, HedLIVA 60, LHVL 61, LVSL 62, tekn hedersdr vid KTH nov 77.

G 11 febr 1921 i Raus (enl vb för Skurup, Malm) m lärarinnan Amelie Elisabeth Varenius, f 17 dec 1894 i Helsingborg, d 17 febr 1946 i Lund, dtr till postexpeditören Benjamin V o Maria Gustava Erika Stenberg.

Ruben R föddes i det lilla fiskarsamhället Råå strax söder om Helsingborg. Hans förfäder hade brukat en rusthållargård i norra Skåne som farfadern dock måst lämna. Fadern, August Andersson, den yngste av många syskon, hade sökt sig till målaryrket och efter en lärotid i Kristianstad redan vid unga år i Råå satt upp ett litet företag med några gesäller. Han gifte sig där med dottern i en av de gamla fiskarfamiljerna. Sin verkstad hade fadern bakom ett litet boningshus, som också inrymde en färgbutik. Småningom gav han sig även in i manufakturbranschen med en detaljrörelse som dock kom att tära på familjens ekonomi i stället för att förstärka den. Till sin politiska inställning var R:s far liberal: kritisk mot ämbetsmannavälde och slöseri med allmänna medel, kommunalt aktiv i särskilt skol- och fattigvårdsfrågor. Trots att föräldrarna var ivriga missionsförbundare kom de tre barnen att uppfostras i förhållandevis stor frihet. De fick läsa vad de själva ville, och R kunde vid tidig ålder bestämma att söndagsskolan inte var någonting för honom.

Även om man inom familjen tidigt ansåg att barnen skulle "bli någonting", var det folkskolan som i första hand erbjöds dem. R fortsatte därefter i den tvååriga skolform som kallades "högre folkskola", från vilken man efter en särskild feriekurs kunde tentera in i realskolans högsta klass och sedan gå vidare mot studentexamen. Han tog studenten i Helsingborg, och sedan han under värnpliktstiden kommit att läsa några nationalekonomiska böcker beslöt han att ta upp studier vid Handelshögskolan i Sthlm. Sina högskolestudier kunde han finansiera tack vare lån från en ovanligt företagsam moster, som skrapat ihop ett sparkapital genom fiskförsäljning på marknader inåt landet.

Handelshögskolestudierna kom att starkt påverka R:s fortsatta levnadslopp. Han hade före dessa studier levt i en förhållandevis stängd miljö. För begåvade ungdomar med ett uppdämt behov av kunskap om hur samhället är konstruerat och hur det fungerar kan akademiska studier under goda lärare innebära både befrielse och stimulans. Professorerna Eli Heckscher (bd 18) och Gunnar Andersson, av vilka R under handelshögskoleåren kom att ta starka intryck, var just sådana lärare som hos sina elever kunde framkalla en upplevelse av öppna vidder.

Redan före studierna hade R haft en kort bankpraktik i Helsingborg och senare vid Handelshögskolan också skrivit en examensuppsats om sv bankväsende. Han erbjöds därför sin första anställning vid Stockholms enskilda bank. Efter några månader bekräftades emellertid hans tidigare erfarenhet av att inte passa för rutin-betonat arbete. I stället utnyttjade han den möjlighet som de höga examensbetygen givit honom: att med ett resestipendium från högskolan under ett år fortsätta sina studier vid Columbiauniversitetet i New York. Under detta andra skede av starkt stimulerande studier var han elev till ekonomen John B Clark. Men det som framför allt blev av betydelse för hans fortsatta gärning var de intryck av modern marknadsföring och rationell verkstadsorganisation som han fick vid en studieresa inom USA.

Vid återkomsten till Sverige erbjöds R att inträda som närmaste man till chefen för ab Sveriges litografiska tryckerier, senare Esselte. Under de dåliga tider som nu inträtt kom han där att först syssla med en kostnadsreducerande organisationsplan för att efter något år bli chef för företagets Göteborgsrörelse. Den av många tryckerier sammanslagna koncernen var emellertid i sitt första skede en splittrad och tungrodd organisation om vars rätta strategi R hade sin egen mening. Trots erbjudandet att så småningom få efterträda företagschefen slog han sig därför fri genom att i slutet av 1929 utan egna finansiella insatser ingå som direktör och hälftenägare i ett Erik Åkerlund tillhörigt förpackningsföretag i Malmö. Detta blev grunden till det framgångsrika, senare i Lund uppbyggda företaget Åkerlund & Rausing. Redan i början av 1933 övergick det helt i R:s ägo, tack vare en serie finansiella dispositioner som i hög grad var till hans fördel.

Som egen företagare samlade R efter hand omkring sig en krets av unga och begåvade ekonomer rekryterade från Handelshögskolans avgångsklasser: Holger Crafoord, Knut Laurin (bd 22), Börje Svenby, Erik Torudd, Gunnar Brime. Inom denna krets av unga tjänstemän i förtroendeställning, som kom att delta i uppbyggnaden av de rausingska förpackningsföretagen, hade de flesta tagna namn – ett förhållande som är ägnat att styrka tesen att en enkel bakgrund ofta skapar motiv för ett kraftfullt nyföretagande. Med dessa ekonomer och även skickliga teknikers hjälp utvecklades Åkerlund & Rausing till ett av de ledande företagen inom den internationella förpackningsindustrin. Sedan tillväxtkurvan för denna småningom mer konventionella verksamhet började plana ut, såldes 1965 företaget till Svenska tändsticksbolaget.

Några år efter andra världskrigets slut hade R och hans närmaste medarbetare alltmer riktat sin uppmärksamhet och de tillgängliga ekonomiska resurserna åt en affärsidé som innebar väldiga svårigheter men också lockande möjligheter. Den avsåg tillverkning av maskiner för framställning av plastade kartongförpackningar för flytande varor: till att börja med grädde och mjölk, småningom fruktsafter och sedermera också vin. Efter åratal av hårt och tidvis nästan utsiktslöst arbete, i vilket snart även R:s söner kom att delta, lyckades man finna den rätta plastråvaran och även den maskinella teknik som tillät en kontinuerlig formning av förpackningar runt en rörlig vätskepelare. Bland de tekniker som bidrog till de initiala framgångarna kan i första hand nämnas kemisten Erik Wallenberg och mekanisten Harry Järund.

Det nya och på många sätt innovativa företaget Tetra Pak blev en ännu större framgång än Åkerlund & Rausing. Även sedan sonen Hans R (f 1926) vid 1950-talets mitt övertagit det nya företagets ledning deltog R aktivt i de strategiska besluten. Dessa gällde till avsevärd del de finansiella krislägen som framkallats av de väldiga investeringarna. Svåra var också de överväganden och dispositioner som kom att göra Tetra Pak till ett rent familjeföretag; detsamma gällde rörelsens internationalisering liksom företagsledningens utflyttning till främmande land. Dessa åtgärder hade till stor del föranletts av den sedan i slutet av 1960-talet allt tydligare försämringen av industriklimatet i Sverige.

Liksom andra framgångsrika industrigrundare hade R skapat sin framgång genom att i stora enheter sammanföra och dirigera uppslagsrika tekniker, engagerade marknadsförare och riskvilliga kreditgivare. Denna förmåga kom han att utveckla även i några mindre, till huvudverksamheten knutna enheter: pappersbruket i Östanå och vattenreningsfabriken Purac.

På den av R förvärvade herrgården Simontorp i Blentarp utanför Lund kom han på äldre dagar att ta nya initiativ inom den agrara sektorn. Han utvecklade en superhygienisk ladugård, ägnade sig åt artificiell insemination på ett utvalt avelsmaterial av både mjölkkor och tävlingshästar och upptog till slut även ett rationellt vattenbruk för produktion av ädelfisk och kräftor. Även sedan R 1969 utflyttat från Sverige fortsatte han uppbyggandet av Simontorp. Han deltog därjämte i den offentliga debatten med inlägg som vanligen väckte stor uppmärksamhet och någon gång förvåning.

Den engelske ekonomen Walter Bagehot skrev för mer än ett sekel sedan att den nya företagarklassens väldiga framgång främst kunde tillskrivas dess "rough and vulgar structure". I ett liknande perspektiv kan R:s märkliga karriär som industriföretagare i 1900-talets Sverige ses. Genom viljestyrka och envishet skapade R utrymme för sin begåvning, kullkastande de hinder som rests av ett oansenligt ursprung.