L Olof (Olle) Nordberg

Nordberg, Lars Olof (Olle), f 9 juni 1905 i Sthlm, Ad Fredr, d 28 mars 1986 i Munsö, Sth. Föräldrar: direktören Lars Gustaf N o Anna Maria Malmqvist. Aspirant vid FrKA 20, elev där 21–25, bedrev konststudier i bl a Italien, Spanien o Frankrike. Målare, tecknare, skulptör. – FrKA:s k medalj 26.

G 4 maj 1935 i Munsö m Märta Viktoria Andersson, f 30 juni 1909 i Valbo, Gävl, dtr till maskinisten Einar Walfrid A o Ida Wiktoria Klang.

Olle N:s morfar var sadelmakarmästare vid Trebackarlånggatan (senare Tegnérgatan) i Sthlm. Hos honom gick fadern i lära innan han startade egen verksamhet som kaross- och sadelmakare. Morfadern fick också stor betydelse för N genom att han var konstintresserad och hade en rad konstnärskontakter. I sitt hus inrättade han sex målarateljéer som han hyrde ut. N tillbringade största delen av sin barn- och ungdomstid i huset och kom därmed i kontakt med bl a Jenny Nyström, Axel Wallenberg, Arvid Källström, Bror Marklund, Ninnan Santesson, Bertel Nordström, Siri Derkert och Axel Fridell. I denna miljö föddes och växte N:s intresse för konstnärlig verksamhet.

Som elev vid FrKA undervisades N bl a av Olle Hjortzberg, Oscar Björck, Wilhelm Smith och Carl Wilhelmson. Under N:s sista år vid akademin var Albert Engström (bd 13) hans lärare i teckning. Av honom lärde sig N både berättarteknik och ett förtroligt sätt att umgås med modellerna. 1929 hade N sin första separatutställning – på Gummesons konsthall vid Strandvägen i Sthlm. Den blev en avgjord framgång; de flesta tavlorna såldes och kritikerna var välvilliga.

Efter akademitiden flyttade N till Munsö där han var bosatt till sin död. Motiven i N:s konst hämtades i första hand på Munsö. Han målade knotiga och krumma torpare och plirande gubbar med en drastisk och varm humor. Han skildrade vardagliga situationer – kaffedrickning, besök i stugorna. "Med N stiger vi in i en värld av ombonad värme och trivsel, av kaffedoft, flugsurr och trasmattor – och så alla dessa människor, det gamla trygga paret, de unga, blygt ny-förälskade. Allt känns så våldsamt svenskt, inte minst i de situationer där det burleska och diverse folklig situationskomik radas upp på löpande band..." (Johansson). I N:s konst fanns också en poetisk dimension och han kunde förvandla sina gestalter till högre väsen; hans drömflickor lånade ofta drag från hans hustru.

N höll fast vid sin motivkrets hela livet. Han målade det mälarsvenska landskapet och de tunga jordbundna människorna på ett humoristiskt och fantasifullt sätt. Hans bulliga krumelurartade teknik, hans expressiva penselföring och drastiska karakteristik var hans kännetecken. N har kallats för en måleriets döderhultare och en mälaröarnas Chagall. Han experimenterade även med andra tekniker och utförde glas- och sten-mosaiker, träskulptur och emaljarbeten, allt med slösande fantasi och uppfinningsrikedom.

N gjorde flera studieresor på 1920- och 1930-talen. Senare resor gick bl a till Polen och Jugoslavien där han fängslades av den naiva folkkonsten.

N var en av sv konsts stora, levande berättare i klass med Sven Erixson, Olle Olsson Hagalund och Eric Hallström. "Där de lockade fram skönheten i en skräpig förort, fann N den ute på Mälaröarna. Där kunde hans pensel väcka till liv de gamla torpen och deras innevånare i vad som blev en fantastisk blandning av saga och kärv verklighet" (Johansson).