C F Otto Nordstedt

Nordstedt, Carl Fredrik Otto, f 20 jan 1838 i Jönköping, d 6 febr 1924 i Lund. Föräldrar: fältläkaren MD Carl Peter Ulrik N o frih Beata Sophia Palmstierna. Elev vid Jönköpings h lärdomsskola 46–56, inskr vid LU 13 sept 56, med fil ex där 31 jan 61, underläk vid Allm garnisonssjukh i Sthlm 1 okt 62–31 mars 63, amanuens vid botan inst vid LU ht 73–ht 75 o 1 okt 78–31 dec 21, konservator där 1 jan 80–31 aug 09, bibliotekarie där från 15 mars 01, prof:s namn 20 nov 03. – LFS 71, fil hedersdr vid LU 30 maj 81, LVA 87, hedersled av Lunds botan fören 95 o av flera uti lärda sällsk, VA:s Wahlbergska GM 21. – Ogift.

Otto N fick sin första botaniska skolning i hemmet i Jönköping. Fadern hade disputerat för Linnélärjungen C P Thunberg i Uppsala på en farmakologisk avhandling om ett växtsläkte. N tillhörde den linneanska släkten genom att hans farfar var gift med en dotter till Carl v Linnés bror Samuel Linnaeus (bd 23, s 700). N behöll ett levande intresse för linnéforskningen, som han berikade med åtskilliga bidrag, särskilt till T M Fries' (bd 16) biografi över Linné (1903).

N:s universitetsstudier inriktades främst på läkarbanan. Efter "medikofilen" och ett kortare förordnande som underläkare i Sthlm tog emellertid hans naturvetenskapliga intressen överhand. Han hade en betydande privatförmögenhet och kunde ägna sig åt ett liv som "Über studiosus" utan bekymmer för den vanliga akademiska karriären.

Den botaniska miljön i Lund var stimulerande, och J Agardh (bd 1) var en ledande algforskare. Intryck från honom gjorde att N blev intresserad av sötvattensalgernas systematik, det område där han senare gjorde sina viktigaste insatser. Hos N och hans jämnårige vän L J Wahlstedt, också han sötvattensalgolog, föddes tanken att bilda en förening för botaniskt intresserade studenter. Den kom till stånd 1858. Till ordförande valdes F Areschoug (bd 2), men N ansvarade under många år för de väsentliga delarna av verksamheten. Föredrag, diskussioner och exkursioner stod på programmet. Föreningen är den äldsta naturvetenskapliga ämnesföreningen i Sverige. Den har i hög grad främjat den botaniska forskningen i Lund, samtidigt som den varit en förmedlande länk mellan fackbotanister och en botaniskt intresserad allmänhet.

N delade länge sin tid mellan forskarverk-samheten i Lund och fädernegården Grimstorp i Sandhem i Västergötland. Där tillbringade han stora delar av somrarna sysselsatt med botaniska insamlingar inte minst av sötvattensalger. N:s första skrifter behandlar skandinaviska alger, främst characéer (kransalger). Snart fick han anseende som en skicklig forskare och erhöll material för bearbetning från olika delar av världen.

Den tyske botanisten Alexander Braun (d 1877) efterlämnade i manuskript en stor världsmonografi över characéer. N fick i uppdrag att komplettera och utgiva detta arbete. Det utkom 1882 med den blygsamma titeln Fragmente einer Monographie der Characeen (211 s). I mer än ett halvsekel var det standardverket över denna vittutbredda växtgrupp. I fortsättningen ägnade N en stor del av sitt intresse åt desmidi-acéerna, en grupp encelliga (mikroskopiska) släkten av ordningen konjugater (okalger). Han utgav revisioner av material från alla världsdelar med beskrivningar av ett stort antal nya arter. I det sammanfattande verket Index Desmidiacearum (1896, suppl 1908) samlade han uppgifter om de släkten, arter, varieteter och former som beskrivits. Dessa båda arbeten (sammanlagt 459 s) var de största N utgav. De visar inte minst hans överblick över den världsomfattande litteraturen. För kännedomen om desmidiacéerna är N:s verk fortfarande grundläggande.

N stod i livlig kontakt med samtidens botanister, främst algforskarna, och han reste ofta i skilda delar av Europa. Han deltog flitigt i skandinaviska naturforskarmöten och i botaniska kongresser. Vid den viktiga kongressen i Wien 1905 valdes N till medlem av nomenklaturkommittén. De svåra frågorna om växternas vetenskapliga namn fångade hans intresse, och hans sakkunskap blev i många fall av vikt för de beslut som fattades.

Ett stort antal växter, främst alger, bär artnamnet Nordstedtii. En italiensk forskare har givit ett släkte inom grönalgerna namnet Nordstedtia. Även om N främst blev känd som algolog, utgav han åtskilliga skrifter om de högre växternas systematik. Han beskrev flera nya varieteter och former av fanerogamer.

N:s utpräglade noggrannhet gjorde honom till en utmärkt museiman. Han var under många år amanuens vid botaniska institutionen, och vid 1870-talets slut inrättades för honom en tjänst som konservator för de botaniska samlingarna, vilken han innehade till sin pensionering. När Agardhs stora bibliotek donerades till institutionen 1901, blev N bibliotekarie där. Universitetet promoverade honom till hedersdoktor, och han fick professors namn.

N övertog 1871 tidskriften Botaniska notiser, som i några år varit nedlagd. Den hade 1839–46 utgivits i Lund av A E Lindblom (bd 23), därefter sporadiskt i Sthlm och Uppsala. Den var Nordens äldsta botaniska tidskrift och en av de två äldsta i världen. N utgav den regelbundet med sex häften om året under mer än ett halvt sekel, tills den 1922 övertogs av Lunds botaniska förening. Den innehöll i början smärre, mest på svenska skrivna uppsatser med lokalt innehåll, men senare ingick även större artiklar på tyska och engelska. Litteraturöversikter och recensioner spelade en stor roll. N anmälde särskilt algologiska skrifter, ofta med personligt färgade kommentarer. Genom att byta med Notiserna erhöll N ett stort antal utländska tidskrifter och annan litteratur, som han ställde till studenternas förfogande. Ekonomin var ofta dålig, men när tidskriften hotades av nedläggning tillsköt N egna medel. Efter 1922 utvecklades Botaniska notiser till en ledande internationell tidskrift; den uppgick 1980 i Nordic Journal of Botany.

Vid 82 års ålder utgav N sitt sista botaniska arbete, Prima loca plantarum Suecicarum. Där redovisas på ett hundratal sidor en förteckning över när och varifrån uppgifter om alla sv växtarter (jämte hybrider och andra former) för första gången publicerats i litteraturen. Listan upptar 2 587 namn. Det är betecknande för N:s grundliga beläsenhet att han så långt möjligt granskat även förlinneanska författare.

N var under mer än sex decennier en förgrundsgestalt vid botaniska institutionen i Lund. I sitt testamente skänkte han dit sina herbarier, sitt rika bibliotek och en stor samling botanistporträtt. En betydande donationsfond med hans namn har främjat institutionens och botaniska föreningens verksamhet.