Carl A H Norlander

1 Norlander, Carl Anders Henrik, f 11 juli 1846 i Annerstad, Kron, d 10 nov 1916 i Malmö (enl db för Lund). Föräldrar: fabrikören Samuel N o Julia Mortana Helena Hyltén-Cavallius. Inskr vid UU 7 sept 63, kadett vid Karlberg 18 jan 64–10 nov 65, underlöjtn vid Norra skånska infanterireg 14 nov 65, ex i pedagogisk, militärisk o medicinsk gymnastik från GCI april–maj 70, tf bitr gymnastiklär vid h elementarlärov i Lund o Lunds folkskollärarsem sept 70–jan 80, gymnastiklär vid Lunds privata elementarskola vt 72–vt 80, inneh av sjukgymnastinstit i Lund 72–86, tf fäktmästare o gymnastiklär vid LU 15 mars–3 maj 73 o vt 74 o 10 okt 82–31 maj 83, ord 18 maj 83, ex från arméns skjutskola 14 sept 73, löjtn vid Norra skånska infanterireg 20 febr 74, gymnastiklär vid h a l i Lund 12 juni 80–30 sept 83, vid Lunds folkskollärarsem 26 juni 80, kapten vid Norra skånska infanterireg 6 aug 81, gymnastiklär vid Lunds fullst lärov för flickor vt 86–02, förest för sjukgymnastiska avd vid badorten Heiligendamm vid Rostock somrarna 86 o 87, major vid Södra skånska infanterireg 15 april 98, överstelöjtn där 7 mars 02–4 aug 04, överste i armén 25 aug 05, folkskolegymnastikinsp i Lunds stift från 06.

G 17 april 1876 i Lund m Julia Ernestine v Porat, f 1 april 1855 i Asarum, Blek, d 6 juni 1936 i Sthlm, Osc, dtr till översten Axel Isak v P o Nathalia Christina Fredrika Meyer.

Carl N genomgick Karlberg och tillhörde den första kadettomgången efter krigsakademins omorganisation till krigsskola. Han tjänstgjorde därefter som officer, i första hand vid Norra skånska infanteriregementet, till 1904, då han med överstelöjtnants grad lämnade den aktiva tjänsten. I flera artiklar pläderade han för allmän värnplikt och fick från första början genom trupptjänsten praktiska exempel på gymnastikens betydelse som utbildningsmedel för alla. Det tidigt väckta gymnastikintresset stärktes i högsta grad, då han 1868–70 genomgick fullständig kurs vid GCI. Omedelbart därefter kombinerade han som många kolleger militärtjänsten med anställningar som gymnastiklärare. N inriktade sig alltmer på den civilpedagogiska gärningen som gymnastiklärare, och det är övervägande denna verksamhet som gjort honom känd.

Med Lund som fast punkt verkade N som gymnastiklärare i närmare ett halvsekel. Han engagerade sig på samtliga aktuella huvudområden: universitetet, läroverket och folkundervisningen. Sina största insatser gjorde han på sistnämnda område som lärare vid folkskollärarseminariet, som inspektör av folkskolegymnastiken i Skåne och som ledare av repetitionskurser för folkskollärare. Outtröttligt predikade han värdet av fysisk fostran för till en början ofta oförstående företrädare för landsbygdens folkskolor. I skrift och på lärarmöten kompletterade han sin oavbrutna propagandaoffensiv. Med tiden blev han mycket välkänd och uppskattad i vida folkskolekretsar och lyckades i sin del av landet väcka ett gymnastikintresse som hade få eller inga motsvarigheter på andra håll.

Som fäktmästare och gymnastiklärare vid universitetet hade N det svårare att lyckas. Visserligen började det bra; den 1879 stiftade Lunds universitets förening för gymnastik och fäktning var med N i spetsen aktiv, hade visst internationellt utbyte och bedrev sannolikt välbesökta övningar till vardags. Men snart sjönk intresset, delvis som ett utslag av N:s ovilja att tillgodose inslag av frihet och attraktiva moderniteter. När den lundensiska studentidrotten började samla sig till en ändamålsenlig organisering, förhöll sig N tämligen passiv. Den 1912 stiftade Lunds universitets förening för gymnastik och idrott (LUGI) tillkom med huvudsakligen olympisk och i övrigt tävlings-idrottslig inspiration.

N:s goda insatser för folkundervisningen och svårigheter med det moderna idrottslivet hade djupa ideologiska rötter. Under studieåren vid GCI påverkades han starkt av H Ling (bd 23) och dennes främste elev L M Törngren. N förblev livet ut en svuren anhängare av deras med hänvisning till P H Ling (bd 23) utvecklade grundsyn på den fysiska fostran och deras därifrån utformade system för pedagogisk gymnastik. Denna riktning inom kroppskulturen, lingianismen, dominerade inom den offentliga undervisningen åtminstone fram till 1900-talets mitt och var präglad av ett antal dogmatiskt omfattade grundsatser. Hit hörde de fysiologiska värdenas prononcerade primat, vakthållning kring det lingska arvet, övertygelsen att det sv gymnastiksystemet var det överlägsna universalmedlet inom all fysisk fostran och strävan att sprida detta medel till alla. N blev den kanske mest stridbare förkämpen för den lingianska ideologin. I tal, tidningsartiklar och småskrifter slog han fast både grundsatserna och mer konkreta principer: noggrannhet i rörelseformen, liksidighet (symmetri/harmoniidealet), enkelhet, försiktighet vid stegring av svårighetsgraden etc.

Som andra lingianer hade N ett levande intresse för kroppsövningarnas medicinska aspekter. Det manifesterades i hans fall bl a i det sjukgymnastiska institut han drev i Lund ett tiotal år.

Genom sin lingianska grunduppfattning och stridbara läggning kom N i fullständig konflikt med den anglosaxiskt influerade idrottsrörelsen, som i Sverige började ta form under 1800-talets slut. Han framstår jämte vapenbrodern Törngren som "sportens" mest konsekventa och betydelsefulla kritiker. Han varnade – på sikt förgäves – för kosmopolitiska tendenser, fysiska skadeverkningar, moraliska vådor ("det individu- ellt egoistiska avlandet"), ensidighet, specialisering, offentlighetsmani, elitism, rekordtänkande etc: "På den sportmässiga förkonstlade vägen skall man aldrig nå vårt folk". I inspektionsberättelser och genom andra kanaler varnade N för tävlingsidrotten i skolan. Härigenom bidrog han till att i synnerhet skolidrotten men även idrottsrörelsen (idrotten som folkrörelse) länge utvecklades trögt.

Det sv gymnastiksystemet spred sig tillsammans med "lingsk" sjukgymnastik till en rad andra länder. N:s bidrag i spridningsprocessen kom framför allt Danmark till godo. I mitten av 1880-talet etablerades kontakt mellan honom och danska folkhögskolekretsar. I de senare sökte man i profilerande syfte ett alternativ till stadsborgerlighetens livsformer. På kroppskulturens område blev främst genom N:s förmedling linggymnastiken (sannolikt i praktiken åtskilligt uppblandad med andra ingredienser) ett sådant alternativ. Berömd i dansk gymnastikhistoria är den s k Norlander-tylvten, dvs ett dussin danska pedagoger som i Lund 1886 fick inhämta den lingianska lärans elementa. Tillsammans med S Högström (bd 19) bidrog N härigenom till en långvarig gymnastisk systemstrid i Danmark, kring sekelskiftet ändad med seger för linggymnastiken. N medverkade till ling-gymnastikens utbredning även till Belgien och andra länder. Han tog på hemmaplan emot utländska gymnaster som ville se praktiska prov på det sv systemet.

N blev något av lingiansk enmansinstitution i Sydsverige med stort inflytande särskilt i skolvärlden men även i den allmänna opinionsbildningen. Hans kompromisslösa hållning bidrog till att befästa linggymnastikens ställning som den jämte tysk Turnen och engelsk sport ledande kroppskulturella riktningen men motverkade förnyelse. Kritiken av idrottsrörelsen byggde delvis på felbedömningar, delvis på konstruktiva principer av ständig aktualitet.