Sally Högström

Högström, Sally, f 10 aug 1863 i Sthlm, Jak o Joh, d 7 juni 1939 där, S:t Göran, fosterdtr till rektor Lars August Wadner. Elev vid GCI 81, utex 15 maj 83, assistent i sjukgymnastik där 83—86, gymnastikinstruktris vid folkhögskolorna Vallekilde o Askov i Danmark somrarna 84—86, gymnastiklär vid "Preparandskolan" i Sthlm 89—95, vid GCI i frisk- o sjukgymnastik 95—23 (ord 2^6 febr 01), vid Statens normalskola o Högre lärarinnesem 95—23 (ord 23 nov 09). — Ogift.

I danska folkhögskolekretsar hade man vid 1880-talets början fått positiva intryck av linggymnastiken. Föreståndaren för Vallekilde folkhögskola, E Trier, ville sommaren 1884 introducera den för skolans kvinnliga elever. Valet av lärare föll på H. Hon återkom följande sommar till Vallekilde och undervisade 1886 vid folkhögskolan i Askov. Trots den helt främmande miljön med dess bristfälliga gymnastiktradition nådde H mycket goda resultat. Linggymnastiken utvecklades därefter på ett storartat sätt i Danmark — i åtskilligt vida överträffande situationen i Sverige. H kan tillsammans med Carl Norlander i Lund räknas som pionjären för sv gymnastik i Danmark.

1883—86 var H assistent i sjukgymnastik vid GCI. Samtidigt arbetade hon tillsammans med de tongivande lärarna vid den pedagogiska avdelningen, C Silow och L M Törngren, för den frivilliga kvinnogymnastiken i Sthlm. Hon tillhörde stiftarna av den 1886 bildade Sthlms kvinnliga gymnastikförening och var dess sekreterare 1887— 97. Föreningen, som upplöstes 1926, vände sig i första hand till fackgymnaster och förebådade den 1902 stiftade Föreningen GCI, vari H likaledes tog livlig del.

En annan karaktär hade det av H och Silow 1888 stiftade Kvinnliga gymnastiksällskapet, vars sekreterare H var ända till upplösningen 1932. Det var avsett för arbeterskor i huvudstaden och kan ses som en tidig föregångare till den kategoriinriktade, för fysisk fostran på bred nivå verkande frivilliggymnastik som i så stor skala växte fram under mellankrigstiden. För den av uppvisningar och tävlingar präglade gymnastik- och idrottsrörelsen tycks H ha stått främmande.

Fr o m 1890-talets mitt fick H en i den sv kvinnogymnastiken central ställning. Hon tjänstgjorde som lärare dels vid GCI, dels vid Högre lärarinneseminariet i Sthlm och den därmed förenade Statens normalskola för flickor, båda övningsskolor för GCI. Fr o m samma tid dokumenterar sig H:s intresse för gymnastikens komplement, de fria lekarna. 1895 deltog hon i den första av lekkurserna vid O Salomons skola på Nääs. 1897—98 besökte hon Tyskland, England och Danmark för att studera "lekrörelsen". I enlighet med det lingska systemets uppfattning såg hon ett bättre föredöme i Tyskland än i England, vars sportbetonade undervisning hon ogillade. Hon förordade dock, att det anglosachsiska spelet korgboll introducerades i Sverige, men avfärdade cricket av fysiologiska skäl; det framkallade snedhet. Under visst motstånd pläderade hon för sånglekar i samband med gymnastikundervisningen. Sina idéer i den flitigt diskuterade lekfrågan framförde hon främst i Sv gymnastikläraresällskapet, där hon var en flitig debattör.

Inte minst inom kvinnogymnastiken delade sig fackmännen i två utpräglade grupper, de traditionsbevarande och de reformistiska. H har sin givna plats bland de förra. I striden om de av gymnastikinspektrisen Elin Falk (bd 15) 1913—16 utgivna Dagövningar i gymnastik för Sthlms folkskolor avvisade H kategoriskt en rad föreslagna modifieringar av rådande undervisning. Som sakkunnig i 1915 års gymnastikkommitté tog hon upp kardinalfrågan om förhållandet mellan frisk- och sjukgymnastik. I en inlaga förfäktade hon kraftfullt den ortodoxa uppfattningen om deras oskiljaktighet: "Friskgymnastiken utan sammanhang med sjukgymnastiken bleve snart endast rå akrobatik och sjukgymnastiken skulle sjunka ned till enbart knådande." Trots H:s och andras motstånd skildes sjukgymnastiken ut från GCI 1934. H tillhörde likaså dem som — i längden förgäves — sökte värja linggymnastiken mot den kritiske, danske fysiologen J Lindhards inflytande i Sverige.

Politiskt var H konservativ. I försvarsfrågan före första världskriget pläderade hon för gymnastik som ett led i försvarsarbetet. Hon testamenterade huvuddelen av sina tillgångar till införandet av linggymnastik vid högerpartiets skola i Gimo.