Müller, Joachim Daniel Andreas, f 9 juli 1812 (enl vb för Ty, Sthlm, 1839) i Stralsund, Tyskland, d 18 sept 1857 i Uppsala, Domk. Elev vid botan trädgården i Greifswald, orangör vid UU:s botan trädgård 39, trädgårdsmästare hos Sv trädgårdsfören i Sthlm 41, ordf i Sthlms gartnersällsk 48—52, förest för Sv trädgårdsfören:s trädgård o lärare vid dess skola 49—50, drev handelsträdgård på Reimersholme i Sthlm 49—50, örtagårdsmästare vid UU:s botan trädgård från 3 dec 51 (tilltr 1 april 52). G 17 sept 1839 i Sthlm, Ty, m Clarissa Louise Nernst, f 4 febr 1808 (enl vb för Ty o db för Domk, Uppsala 1878) i Wieck, Rügen, Tyskland, d 8 dec 1878 i Uppsala, Domk, dtr till läkaren Joh Christopher N.
Daniel M:s farfar var en skånsk löjtnant Möller som flyttat från Skåne till sv Pommern. Hans son blev trädgårdsmästare och förtyskade sitt efternamn. M valde samma yrke som sin far och efter lärlingsår hos denne och praktik i Greifswalds botaniska trädgård, där han togs omhand och fick botanikundervisning av professor Hornschuch, förvärvade han en grundlig vidareutbildning under anställningar vid botaniska trädgårdar i Tyskland och Holland.
Professor G Wahlenberg i Uppsala hade i universitetets botaniska trädgård låtit uppföra nya växthus och anskaffat exotiska växter, vilkas skötsel krävde en erfaren orangör, som då var svår att uppbringa i Sverige. På rekommendation av kollegan i Greifswald anställde Wahlenberg M, som efter att ha ingått ett länge planerat äktenskap kom till Uppsala 1839. Där utförde han med nit och framgång sina åligganden, men Wahlenberg var svår att göra till lags och lönen var klen. Efter knappt två år antog M därför erbjudandet att bli trädgårdsmästare i Sv trädgårdsföreningens anläggningar i Sthlm och lärare vid föreningens skola. Föreningen hade bildats 1832 och hade bland sina initiativtagare J J Berzelius och M af Pontin. Till trädgården arrenderades ett stort område vid Drottninggatan och 1840 hade en skola öppnats för blivande trädgårdsmäs tare.
Under nio år var M ivrigt verksam som trädgårdens föreståndare; han lät efter egna ritningar bygga växthus, anordnade uppmärksammade utställningar och gjorde en mängd försök med för landet nya blomster och köksväxter. Skolan fick under hans ledning ett gott anseende och från 1844 statsbidrag och två år senare ett av M utarbetat reglemente. På Oscar I:s bekostnad fick M 1846 göra ett studiebesök i S:t Petersburg och 1847 närvara vid naturforskarmötet i Khvn. Trädgårdsföreningens verksamhet fick mot slutet av 1840-talet allt större omfattning och det arbete M påtagit sig blev honom efterhand för tungt, men hellre än att dela det med en likställd medarbetare lämnade han sin tjänst. 1849 hade han förvärvat egendomen Charlottenburg på Reimersholme och där anlagt en handelsträdgård efter tyskt mönster. Trädgården var den första av sitt slag i Sverige och ett mönster för efterföljare. Vid Munkbron hade M en bod där han sålde blommor, frön och grönsaker och enligt tryckt prislista erbjöd han bl a mer än 400 olika blomsterväxter och ett hundratal olika krukväxtfröer. M var den drivande kraften bakom tillkomsten av Sthlms gartnersällskap, som hade till uppgift att främja trädgårdsskötseln genom att anordna utställningar, ge ut litteratur och dela ut stipendier till yngre trädgårdsmän.
När Wahlenberg dog 1851 blev E Fries (bd 16) chef för Botaniska trädgården i Uppsala. Han kände och uppskattade M och erbjöd denne omgående tjänsten som örtagårdsmästare och utverkade för honom fri bostad och personligt lönetillägg. Under den nye mästarens ledning genomgick trädgården stora förändringar. Antalet växtarter ökades med omkr 10000 främst genom byte av frön och plantor med andra botaniska trädgårdar. Trädgårdens fleråriga växter, som tidigare stått spridda över hela området enligt Wahlenbergs idéer, examinerades och ordnades nu strikt efter Fries' naturliga system. På uppdrag av länets hushållningssällskap, som ivrade för trädgårdar och trädplantering, lät M på ett två hektar stort område söder om Botaniska trädgården anlägga en trädskola med parkträd, fruktträd och bärbuskar. För den mönstergilla trädskolan belönades han med sällskapets guldmedalj.
M var även verksam som skriftställare främst inom sitt eget fack och han gav ut populära trädgårdsböcker, som fick stor spridning och kom ut i flera upplagor. I samarbete med sin hustru, som gjort sig känd genom att översätta Runeberg till tyska, gav han 1844 ut ett häfte dikter på tyska och senare ett med sagor på svenska. Paret M fann sig väl tillrätta och fick många vänner i romantikens Uppsala. De tog till sitt hem för några månader den efter moderns död svårt nedstämda Tekla Knös (bd 21) och tillsammans med henne och Fredrika Bremer stod de som författare till en julkalender till vilken M bidrog med något som närmast kan kallas botaniska sagor.
M var en kunnig botaniker men mer intresserad av biologiska och morfologiska observationer än av systematik vilket bl a framgår av hans Taflor ur naturlifvet (1854). Han dog i den farsot som härjade i Uppsala den heta sommaren 1857. 15 år efter hans död tog vänner och fd lärjungar initiativ till en insamling som dels resulterade i en gravvård på Uppsala kyrkogård, dels blev grundplåt till den av Sthlms gartnersällskap förvaltade D M:s stipendiefond.
Olle Franzén