Hjalmar A Möller

Möller, Hjalmar August, f 26 sept 1866 i Ystad, d 19 mars 1941 i Danderyd, Sth. Föräldrar: bagarmästaren Hans Jakob M o Benedikta Sonesson. Elev vid Lunds h elementarlärov ht 77, mogenhetsex där 3 juni 87, inskr vid LU 9 sept 87, FK 15 sept 90, eo amanuens vid botan instit 14 jan 96–31 dec 00, FL 7 nov 96, allt vid LU, amanuens vid Naturhist riksmuseets avd för arkegoniater o fossila växter 2 jan 01–dec 02 (heltid) o jan–dec 03 (deltid), tf intendent där somrarna 07–09, 11 o 17–21, lär vid olika stockholmsskolor april 01–dec 03, disp vid LU 6 dec 02, FD där 29 maj 03, sekr o assistent vid Sv utsädesfören i Svalöv, Malm, 1 jan 04–18 aug 06, vik lektor vid h a l i Kalmar ht 06–vt 08, vik adjunkt (del av tjänst) vid lärarinnesem där 18 febr–20 dec 07, adjunkt i biologi o kemi vid h a l i Härnösand 23 nov 06 (tilltr ej), i Kalmar 28 febr 07, lektor i samma ämnen vid h a l i Falun 6 mars (tilltr ht) 08, i Västervik 19 dec 13, i Kalmar (tjänstebyte) 24 aug 15–sept 31 (tjänstl från 10 aug 17), anställd som extra biträde vid Riksmuseet för granskn o ordnande av museets mossherbarium aug 17–35. Botanist, växtpaleontolog.

G 23 sept 1905 i Lund m Ebba Maria Anna Lewenhagen, f 16 nov 1875 i Malmö, S:t Petri, d 30 mars 1965 i Danderyd, dtr till häradsh Carl L o Anna Christina Möller.

Efter faderns död flyttade familjen 1875 till Lund där Hjalmar M blev elev i katedralskolan. Han var redan under skolåren ivrig botanist och en av Bengt Lidforss' intimaste vänner och blev första gången uppmärksammad i botaniska sammanhang då han och Lidforss 1881 funnit en för Skånes flora ny Scrophulariaart.

Under studietiden vid universitetet inriktade sig M främst på botanik och paleontologi. Han var en av initiativtagarna till Lunds geologiska fältklubb och hans första vetenskapliga uppsats, utgiven i samarbete med blivande geologiprofessorn J C Moberg (bd 25), behandlade en trilobitgrupp från skånska skifferlager. Samtidigt var han verksam som botanist och omkring. 1890 började han samla mossor. Som amanuens vid botaniska institutionen deltog han flitigt i det vidlyftiga arbetet med Botaniska föreningens växtbyte och var tre år bytesföreståndare. När han med stöd av bl a Battramska stipendiet 1897 fick möjlighet att göra en forskningsresa ägnade han den huvudsakligen åt botaniken. Under energiskt samlande vistades han åtta månader på Java, där han samarbetade med uppsalabryologen Erik Nyman, och någon månad i Burma. Professor F Areschoug skrev om "den fast otroliga mångfald av intressanta växter och växtdelar" (ED ... 1913) han bragte med sig hem och enbart mossamlingen från Java vägde ett ton.

Efter hemkomsten undersökte och bestämde M en stor mossamling från Färöarna men ägnade sig främst åt paleontologin. Efter provårskurs i Lund flyttade han till Sthlm, där han under tre år hade tjänst hos professor A G Nathorst vid Riksmuseet. Samtidigt arbetade han på sin doktorsavhandling som behandlade delar av Bornholms fossila flora. Efter ett par år vid Sv utsädesföreningen tjänstgjorde han de 13 följande som lektor i biologi och kemi vid olika läroverk. Av sina elever uppfattades han som en fordrande men inspirerande lärare och vid ett par skolor medförde hans insatser en uppryckning av den naturvetenskapliga undervisningen. I Kalmar, där han var anställd i två omgångar, blev han ihågkommen för att utan vederlag ha ordnat och katalogiserat den naturvetenskapliga litteraturen i läroverkets stora men oordnade bibliotek.

All ledig tid ägnade M åt botaniken, främst bryologin. 1902–28 företog han för att samla mossor strapatsrika färder över hela Sverige från Ystad till Pältsa i norra Karesuando, oftast åtföljd av sin hustru. Inspirerad av den norske bryologen I Hagen beslöt M att arbeta fram en sv bladmossflora i vilken inte blott systematiska utan även växtgeografiska och ekologiska synpunkter skulle beaktas. 1911 inledde han sitt verk med första delen av Löfmossornas utbredning i Sverige och när del 13 kom ut 1936 hade han hunnit beskriva artegenskaper och utbredning för 1/3 av Sveriges bladmossor.

1917 hade M för vetenskapligt arbete vid Riksmuseet fått tjänstledighet från sin lektorstjänst och den förlängdes till hans pensionering. Genom bidrag från Nathorsts trogne mecenat Seth Kempe (bd 21) fick han under tjänstledigheten ograverad lektorslön. Sitt sista paleontologiska arbete, i vilket fossila växter från Skånes stenkolslager beskrevs, gav han ut 1913 och han inskränkte sig därefter till bryologin och hann vid sidan om sitt arbete med bladmossfloran och Riksmuseets mossamlingar bestämma och beskriva mossherbarier från bl a Nordamerika och Kamtjatka.

M var inte ovillig att ta hänsyn till råd och rättelser och han förde en omfattande korrespondens med sv och utländska mosspecialister, bland de sv särskilt bryologen H W Arnell i Uppsala. Komplikationer i samband med en rosfeber förlamade M:s ben och sina sista 12 år tillbringade han i rullstol. Han fann sig i ödet med förunderlig jämvikt och arbetade vidare, de sista åren med sitt herbarium. M beskrivs som godmodig, hjälpsam och försynt. Han och hustrun förde gästfritt hus för sina många vänner i villa Java i Stocksund.