C Hjalmar Meissner

2 Meissner, Carl Hjalmar, son till M 1, f 1 mars 1865 i Hfors' odelade förs, d 28 maj 1940 i Sthlm, Engelbr. Elev vid Musikkonservatoriet i Sthlm i harmoni, violin o piano 11 okt 75–23 april 80, studier i Paris 80-82, kapellmästare vid Tivoli-operan i Kristiania 84–85, dirigent vid Nya teatern i Sthlm 85–87, musikförest vid Kalmar reg 26 dec 87, kapellmästare vid Sv teatern i Hfors 87–91, musikdir:ex vid Musikkonservatoriet 20 okt 88 (MA:s prot 16 nov 88), musikdir:s n h o v 8 mars 89, kapellmästare vid Vasateatern 98–04, vid Östermalmsteatern 05, musiksergeant vid Kalmar reg 30 april 05, musikfanjunkare där 31 jan 06–1 maj 11, dirigent vid Oscarsteatern 06–08 o 10–14, vid K teatern 08–10, ånyo musiksergeant vid Kalmar reg 12 sept 13 –26 dec 17, andre dirigent vid Gbgs orkesterfören 14–19, löjtn:s tjänstegrad 30 jan 20, bitr intendent o dirigent vid Konsertfören i Sthlm 20–21, kapellmästare vid Oscarsteatern 21–26, vid Vasateatern 27–jan 29, musikdir vid Kalmar reg:s reserv 1 jan 28. – LMA 21, Litt et art 25.

G 7 maj 1899 i Sthlm, Hedv El, m Emma Olivia Ekström (M 3).

Hjalmar M var ett musikaliskt underbarn och började sina studier på dispens vid tio års ålder vid Musikkonservatoriet i Sthlm, där han bl a hade Liszt-eleven Hilda Thegerström som lärare. Han debuterade som konsertpianist vid tretton års ålder med Chopin-stycken och Mozarts d-moll-konsert vid en av faderns symfonikonserter (1878). Under de följande åren gav han åtskilliga konserter i Sverige och Finland, som finansierade två års studier i Paris för bl a pianisten Théodore Ritter. Han hade nytta av sina släktförbindelser på moderns sida inom den franska adeln (mormodern var grevinna de Serre) och grundlade en gedigen kunskap om fransk opera och operett, som kom att bestämma hans framtida bana som teaterkapellmästare.

M:s första uppdrag kom från Tivoli-operan i Kristiania säsongen 1884–85 (under författarinnan Mattis Lundström och sångerskan Olefine Moe). 1885–87 var M åter i Sthlm som dirigent för operettrepertoaren på Nya teatern under L Josephson. Han uppträdde fortfarande då och då som konsertpianist men oftare som ackompanjatör åt bl a violinisterna E Ysaye och T Aulin och sångerskorna Sigrid Arnoldson och Mathilda Grabow vid deras sv turnéer. 1887–91 var M under vintersäsongerna kapellmästare vid Sv teatern i Hfors som stod under Harald Molanders ledning. Han komponerade under dessa år en del skådespelsmusik (t ex till Rosenkind 1889) och även andra verk, som en prolog till Kungarne på Salamis på Runebergsdagen 1888 (med text av Molander). Själv förnekade M att han varit verksam som kompositör. Hans kompositioner skulle bara ha blivit "kapellmästarmusik" med reminiscenser från annat håll (SvD 28 febr 1935).

Under somrarna började M ägna sig åt militärmusiken och blev efter vederbörlig examen utnämnd till musikdirektör vid Kalmar regemente. Han utvecklade där musikkåren till en skicklig blåsensemble, och 1891–96 konserterade han på Blanchs café i Sthlm dels med musikkåren varje sommar, dels med en egen orkester under vintersäsongen. Med regementsmusikkåren uppträdde han också på Trädgårdsföreningen i Gbg.

1896–97 fylldes av kortare uppdrag, bl a en operaturné med E Lindens sällskap, en resa till Paris och London samt den musikaliska ledningen av Arenateaterns (Cirkus) föreställningar under stockholmsutställningen 1897. Därmed inleddes samarbetet med A Ranft. M dirigerade först vid Vasateatern, sedan vid Ostermalmsteatern och vid Oscarsteatern alltifrån dess invigning 1 dec 1906. När Ranft åren 1908–10 också övertog K teatern, fick M uppdraget att leda operor som d'Alberts Låglandet, Wagners Tristan och Isoide samt Peterson-Bergers Arnljot. 1910–14 återgick M till Oscarsteatern. Under operettåren ledde M en rad framgångsrika föreställningar som Jones' Geishan (1898), Charpentiers Louise (1903), Lehàrs Glada änkan (1907) och Zigenarkärlek (1910).

Hösten 1914 övergick emellertid M till en annan repertoar som andre dirigent (bredvid W Stenhammar) för Orkesterföreningen i Gbg. Han började där också att dirigera skolkonserter och hålla kåserande introduktioner, något som skulle bli en av M:s specialiteter. Han flyttade 1920 till Konsertföreningen i Sthlm, dels som biträdande intendent, dels som dirigent vid skolkonserter och symfoni-matinéer. Hösten 1921 återkom M ännu en gång till Oscarsteatern, varefter han var kapellmästare på Vasateatern fram till ett plötsligt avsked jan 1929.

M tog därefter aldrig något fast engagemang. Däremot blev han efter hand en av de populäraste personligheterna på musikområdet i Sverige genom sin verksamhet som kåsör, conférencier och gästdirigent. Från 1926 medverkade han ett otal gånger i radio i alla tre egenskaperna. Som gästdirigent började han säsongen 1929–30 med en rad framträdanden i Helsingborg och slutade med en konsert av Gbgs radioorkester i mars 1940. Som kåsör och ackompanjatör inledde han en flerårig följd av musikaftnar vid Sthlms borgarskola 1932. Vid de flesta av alla dessa tillfallen hade M den lättare musiken på repertoaren, inklusive teaterminnen och militärmusikaliska program. M var också en flitig skriftställare i tidningar, och han gav ut fem böcker, varav några utgör memoarer, andra samlingar av kåserier och humoresker.