Anton Meybusch

Meybusch (Meijbusch), Anton, f omkr 1645 trol i Tyskland, d 1 maj 1702 trol i Khvn. Gesäll hos guldsmeden Valentin Toutin i Sthlm på 60-talet, gravör vid k myntet 69, k medalj snidare 13 mars 74, fransk hovmedaljör 84, dansk mynt- o hovmedaljör 92.

G 1) 4 febr 1675 i Sthlm, Ty, m Margareta Reimer (Römer), d 1690 (själaringn 28 aug i Sthlm, Nik o Ty), dtr till guldsmeden Johan R, samt förut g m guldsmeden Christoffer Wulff; 2) i Sthlm (DBL) m Anna Cathrina Warberg, d 5 maj 1731 i Khvn, Petri.

Riksens ständers bank övertog 1669 myntverket från A Cronström (bd 9) och en mångårig strid tog sin början dels mellan banken och Cronström om medalj privilegiet, dels mellan banken och kammarkollegiet om rätten att tillsätta mynt- och medaljgravörer vid myntverket. I detta maktspel kom M tillsammans med G Breuer (bd 6), A Karlsteen (bd 20) och H Zedritz att bli en viktig spelbricka. M hade av banken uppmuntrats att ägna sig åt medaljkonsten och han anställdes på prov som stämpelsnidare vid myntverket 1669. Emellertid kunde banken inte komma överens med M, som krävde bättre löneförmåner än den ansåg sig ha råd med, och 1671 begav han sig utomlands för att vidareutbilda sig.

1673 var M åter i Sthlm och förde en energisk kamp för att få prägla medaljer i sitt eget hus, vilket emellertid avstyrktes av kammarkollegium med hänvisning till risken att han skulle ägna sig åt olaglig myntprägling. M vände sig även till banken men utan framgång. Aret därpå utnämndes han dock till k medaljsnidare, en ställning som emellertid visade sig sakna ekonomisk betydelse eftersom Karlsteen kort därefter erhöll samma privilegium men med förtursrätt till lön. Med anledning av att M utan vederbörligt tillstånd utfört medaljer över kröningen 1675 förbjöds han året därpå att gravera medaljer och enligt k resolution skulle stamparna som han gjort förstöras. M återfick sina rättigheter 1678 efter att under två års tid haft sin medaljörskylt nedtagen. Efter fortsatta stridigheter fick han sitt tillstånd förnyat 1680 och 1683 och kunde öppet konkurrera med banken. Sedan Cronström erbjudit såväl Karlsteen som M att få köpa det s k medaljverket, förvärvades detta efter långa förhandlingar av banken 1683.

I sept 1684 utställdes resepass för M. I nov så befann han sig i Paris, där han var fullt sysselsatt vid det storslagna arbetet med Ludvig XIV:s medaljhistoria. I reseersättning erhöll han 400 livrés och till sept 1687 ytterligare sammanlagt 2 540 livrés för ett okänt antal modeller och stampar; dessutom fick han 600 livrés gratifikation och 3 300 livrés för en av honom uppfunnen maskin.

1688–91 vistades M åter i Sverige efter ett kort uppehåll i London 1688. Den hårdnande konkurrensen med Karlsteen och nu även med R Faltz (bd 15) ledde till att det var svårt för honom att få full sysselsättning. I sept 1691 erhöll M pass för resa till Tyskland men det verkliga målet var Danmark. Redan innan resan anträddes erhöll han 100 riksdaler i resepengar av Kristian V, och i dec s å var han bevisligen i Khvn. Från 1692 hade M en årslön av 1 000 riksdaler i Danmark. Han var verksam även som myntgravör och genom hans medverkan tillkom en ny enhetlig myntserie. Han dog som en välbärgad man, var ägare till flera fastigheter i Khvn och efterlämnade rika samlingar.

M var starkt engagerad i att förbättra tekniska detaljer i samband med mynt- och medaljtillverkning. Han var en av de första som bl a genom en s k fjäderring kunde förse mynt och medaljer med randskrift. Han förefaller även ha varit först med en innovation som möjliggjorde ett förenhetligande av myntserierna genom att framställa helpunsar (patriser). M:s första medaljer i Sverige är tydligt inspirerade av Breuer. Det är tydligt att M och andra medaljkonstnärer arbetade efter samma förlagor. Detta gäller t ex medaljer över regeringstillträdet 1672, eriksgatan 1672–73, kröningen 1675 och enväldets införande 1682, där frånsidesbilderna i allmänhet har samma bildinnehåll. M:s mjuka stil röjer hans utbildning som guldsmed och är särskilt karakteristisk för hans första period i Sverige. M:s mest representativa medalj är den över Karl XI:s segrar 1676–77, där kungens strider och segrar allegoriskt skildras som Zeus' kamp mot titanerna. M:s medaljer för Ludvig XIV:s medaljhistoria kännetecknas av den för serien påbjudna uniformiteten. Han tog dock bestående intryck av den samtida franska medaljkonsten, vilket kan avläsas av hans produktion efter hemkomsten och under hans vistelse i Danmark. – M räknas som en av de främsta inom sitt fack i Norden.