Johan Moræus

Moræus, Johan, f 9 mars 1672 i Falun, d 29 nov (ringn 10 dec) 1742 i Stora Kopparberg, Kopp. Föräldrar: kronobefalln:mannen Johan M o Barbro Danielsdtr Swedberg. Elev vid Falu trivialskola, vid tyska skolan i Sthlm 86–88, anställd hos J F Friedenreich vid apoteket Svanen där 88–96, informator för sin morbror J Swedbergs barn i Uppsala 96, inskr vid UU 11 dec 97, disp pro exercitio där 12 maj 03, studier i Leiden, Paris o Reims nov 03–05, provinsialmedicus i Skaraborgs län 2 dec 04 (tilltr 05), med dr vid univ i Reims 14 jan 05, läk vid Falu bergslag från okt 08, dessutom stadsfysicus i Falun från 22 febr 09, ex practicum o led av Collegium medicum 13 dec 15, assessors namn 20 (Linné; av Collegium medicum föreslagen till denna värdighet 17 nov 19). – LVA 39.

G 24 febr 1715 (vb saknas för Falun o Stora Kopparberg) m Elisabet Hansdtr, f eller dp 21 maj 1691 i Stora Kopparberg, d 11 okt 1769, begr i Falun, Kristine, dtr till rådmannen Hans Israelsson o Sara Danielsdtr.

M är troligen mest känd som Linnés svärfar men bör även ihågkommas som en duglig företrädare för sin tids läkekonst. Hans öde är typiskt för läkarkarriärens dåvarande betingelser. Sålunda är det slående vilken betydelse släktförbindelser hade när det gällde att förse en fattig men begåvad yngling med lämpliga uppgifter. Efter faderns död 1678 trädde morbrodern Jesper Swedberg in och stöttade M, dels genom att låta honom studera i Sthlm, dels genom att därefter ordna plats åt honom i Uppsala. Vidare gav han finansiell hjälp vid peregrinationen, och slutligen erbjöd han M fritt vivre i biskopsgården i Skara. M:s dedikation till sin patronus i dissertationen 1703 förefaller sålunda välmotiverad. Släktförhållanden spelade även i övrigt en framträdande roll; så hade t ex Eric Benzelius d y (g m M:s kusin Anna, dtr till Swedberg) uppdragit åt M att handla böcker åt UUB i Holland. Bakom M:s inval i VA brukar sägas ligga Linné, men den egentlige förslagsställaren var Mårten Triewald, med vilken M även var befryndad.

Den sena studiestarten efter uppenbarligen hårda år som apotekarlärling – J F Friedenreich skall ha behandlat M med "mycken svårighet och hårdhet" enligt Linné – hade det goda med sig att M bar med sig en rik praktisk erfarenhet genom livet. Ett i London bevarat Vademecum tillhörigt M, fört från 1692 och framåt, ger inblickar i en praktikers receptsamlande från olika håll. Med den utbildning M beskärdes i Uppsala och Leiden var det naturligt att han skulle komma att omfatta de iatromekaniska lärosatserna, och Linné karaktäriserade honom som "mechanicus, sectator [efterföljare] till Boerhaave". I den knappast självständiga vitriolavhandlingen kan man dock märka inflytande från äldre, alkemistisk litteratur. Avhandlingen kan sägas ha passat bra som bakgrund till den roll M fick i gruvstaden Falun. M:s boksamling hade brunnit upp i den stora branden i Uppsala 1702, men med tiden byggde han upp ett gott referensbibliotek, förtecknat av svärsonen och ytterligare ett belägg för M:s läromässiga orientering. Någon skrivande person var M uppenbarligen inte. Sålunda saknas bidrag från honom i den uppsaliensiska vetenskapssocieteten, aktiv särskilt på 1720-talet. De båda uppsatserna som inflöt i VAH vittnar ändå fördelaktigt om hans kunnande, inte minst i naturalhistorien. Den dramatiska berättelsen om blå stormhattens farlighet är botaniskt sakkunnig och beskrivningen av ängsskötsel utgör en tidig plädering for cirkulationsjordbrukets nyttighet. Den utilistiska tonen förbunden med växtkunskap för givetvis tankarna till Linnés ideal. Enligt denne var det också M som accepterade svärsonen in spe medan Sara Lisas mor ställde sig avvisande till giftermålet.

Arkivmaterialet om denna romans ger en skymt av människan M. Hans barn roade sig tillsammans med landshövding Reuterholms och andra ståndspersoners barn med dans, kortspel och flirt, ibland så att omgivningen kände viss oro, men själv omnämns han som en aktad innevånare i sin stad. Hans långa tjänstgöring där, 33 år, ledde med tiden till visst välstånd. Enligt Linné skall M ha varit "religiös, och ej ha rörts av lyckan. Han höll ord och avsked [avtal] helige. Han förslösade ej sitt goda." Rak i hållningen och av medellängd, grovlemmad och "köttfull" [muskulös] skall vi också tänka oss honom. Samme sagesman beskriver honom också som "säkert av svenska medicis på sin tid ibland de käckaste och lyckeligaste, varföre han ock ägde största tillit och förtroende i sin praxi medica". Sådana yttranden kan uppfattas som lojalitetsförklaringar från en svärson, men inga dokument jävar ett positivt slutomdöme.