Härnösands hospital, som var det ursprungliga namnet på Gådeå sjukhus, hade från år 1818 en egen byggnad på den s.k. lasarettstomten vid Härnösands södra stadsport. En ny hospitalsbyggnad uppfördes år 1845 på den s.k. Lerudden i Gådeå, kallad "Gula villan". Härnösands hospital var från 1820-talet fram till år 1943 centralhospital för Härnösands stift, dvs. de fyra nordligaste länen. Då verksamheten vid Härnösands hospital med tiden utökades krävdes även utökade lokaler. En ny hospitalsbyggnad uppfördes intill byggnaden från 1845 åren 1857-1862 med tillbyggnader åren 1876-1878 och 1902-1903. Från 1931 användes inte längre begreppet hospital varmed Härnösands hospital bytte namn till Gådeå sjukhus.
Enligt sinnessjuklagen (1929:321) skulle vård av sinnessjuka ske på särskild anstalt som drevs av staten under överinseende av Medicinalstyrelsen. Sådana anstalter kallades fram till 1958 för sinnessjukhus och därefter för mentalsjukhus.
Sinnessjuklagen innehåller allmänna bestämmelser om sinnessjukvård samt bestämmelser om intagning på mentalsjukhus, om utskrivning från mentalsjukhus och om vård på mentalsjukhus. Vid sidan om sinnesjuklagen finns stadgan (1929:328) angående sinnessjukvården i riket som innehåller närmare bestämmelser om hur verksamheten skulle bedrivas.
Enligt stadgan om sinnessjukvården skulle förvaltningen vid varje mentalsjukhus handhas av en särskild direktion. Direktionen hade det övergripande ansvaret för sjukhuset och utgjordes av en styrelse bestående av fem ledamöter som sammanträdde minst en gång varje månad. Ärenden rörande den vårdande verksamheten föredrogs av sjukhuschefen och ärenden rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning av sysslomannen, efter 1946 titulerad intendenten. Hos direktionen skulle föras ett diarium över inkomna ärenden, utvisande bl.a. när de varit föremål för handläggning, samt protokoll och registratur över meddelade beslut.
Då lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård trädde i kraft den 1 januari 1967 överfördes samtliga mentalsjukhus till landstingskommunalt huvudmannaskap. Förändringen innebar att Västernorrlands läns landsting blev huvudman för verksamheten vid Gådeå sjukhus som organisatoriskt uppgick i Härnösands sjukhus. År 1983 uppfördes en ny akutpsykiatrisk klinik i anslutning till Härnösands sjukhus och år 1989 togs den nybyggda rehabiliteringskliniken Strandgården i bruk, varmed Gådeå sjukhus inte längre behövdes och verksamheten upphörde.
Källor: Harald Wik, Härnösands historia, del III, 1810-1920 Länsmuseet Västernorrland, Kulturhistorisk utredning, Gådeå sjukhusområde, Rapport nr 1996:3 Beata Losman, Svensk förvaltningshistorik, NAD Kungliga Medicinalstyrelsens samling av författningar och cirkulär 1958:94 Kungliga Medicinalstyrelsen cirkulär den 14 oktober 1966 Svensk författningssamling (SFS) Se även artikel i Hernösands-Posten 18/11 1913.
Kontroll
Om postens upprättande
2017-08-30: Arkivförteckning dnr HLA 2017/27174 upprättad. Arkivföreckningen omfattar leveranser 27/1984, 236/2007 och 376/2008. NW 2017-11-02: Nya förteckningsblad i serierna B 3, C 1, C 2, E 3, E 4, E 5 och F 3. NW 2017-11-16: Nya förteckningsblad i serierna F 2 och F 5. NW
Skapad
2005-07-26 00:00:00
Senast ändrad
2023-01-24 15:16:05
GÅDEÅ SJUKHUS. DIREKTIONEN (1818-1966)
Härnösands hospital, som var det ursprungliga namnet på Gådeå sjukhus, hade från år 1818 en egen byggnad på den s.k. lasarettstomten vid Härnösands södra stadsport. En ny hospitalsbyggnad uppfördes år 1845 på den s.k. Lerudden i Gådeå, kallad "Gula villan". Härnösands hospital var från 1820-talet fram till år 1943 centralhospital för Härnösands stift, dvs. de fyra nordligaste länen. Då verksamheten vid Härnösands hospital med tiden utökades krävdes även utökade lokaler. En ny hospitalsbyggnad uppfördes intill byggnaden från 1845 åren 1857-1862 med tillbyggnader åren 1876-1878 och 1902-1903. Från 1931 användes inte längre begreppet hospital varmed Härnösands hospital bytte namn till Gådeå sjukhus.
Enligt sinnessjuklagen (1929:321) skulle vård av sinnessjuka ske på särskild anstalt som drevs av staten under överinseende av Medicinalstyrelsen. Sådana anstalter kallades fram till 1958 för sinnessjukhus och därefter för mentalsjukhus.
Sinnessjuklagen innehåller allmänna bestämmelser om sinnessjukvård samt bestämmelser om intagning på mentalsjukhus, om utskrivning från mentalsjukhus och om vård på mentalsjukhus. Vid sidan om sinnesjuklagen finns stadgan (1929:328) angående sinnessjukvården i riket som innehåller närmare bestämmelser om hur verksamheten skulle bedrivas.
Enligt stadgan om sinnessjukvården skulle förvaltningen vid varje mentalsjukhus handhas av en särskild direktion. Direktionen hade det övergripande ansvaret för sjukhuset och utgjordes av en styrelse bestående av fem ledamöter som sammanträdde minst en gång varje månad. Ärenden rörande den vårdande verksamheten föredrogs av sjukhuschefen och ärenden rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning av sysslomannen, efter 1946 titulerad intendenten. Hos direktionen skulle föras ett diarium över inkomna ärenden, utvisande bl.a. när de varit föremål för handläggning, samt protokoll och registratur över meddelade beslut.
Då lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård trädde i kraft den 1 januari 1967 överfördes samtliga mentalsjukhus till landstingskommunalt huvudmannaskap. Förändringen innebar att Västernorrlands läns landsting blev huvudman för verksamheten vid Gådeå sjukhus som organisatoriskt uppgick i Härnösands sjukhus. År 1983 uppfördes en ny akutpsykiatrisk klinik i anslutning till Härnösands sjukhus och år 1989 togs den nybyggda rehabiliteringskliniken Strandgården i bruk, varmed Gådeå sjukhus inte längre behövdes och verksamheten upphörde.
Källor: Harald Wik, Härnösands historia, del III, 1810-1920 Länsmuseet Västernorrland, Kulturhistorisk utredning, Gådeå sjukhusområde, Rapport nr 1996:3 Beata Losman, Svensk förvaltningshistorik, NAD Kungliga Medicinalstyrelsens samling av författningar och cirkulär 1958:94 Kungliga Medicinalstyrelsen cirkulär den 14 oktober 1966 Svensk författningssamling (SFS) Se även artikel i Hernösands-Posten 18/11 1913.