Svartå bruk bestod av en masugn, en hytta, en såg och en kvarn samt stora skogsarealer. Till bruket hörde även 52/64-delar i Forshyttan och 20/128-delar i Pardixhyttan, vars masugnar sköttes av förvaltaren vid Svartå bruk.
Bruket hade sitt ursprung i Svartåhyttan, som anlades 1687. Den var belägen vid Svartån i Brattfors socken, väster om nuvarande länsväg 240, ett par mil söder om Sunnemo. Än idag finns där rester efter bl a masugnen och ett kolhus.
Svartåhyttan priviligierades från början som hjälphytta till Pardix- och Forshyttorna (anlagda 1629 respektive 1642), men blev snart självständig.
År 1756 överflyttades blåsningsrättigheten till Svartåhyttan från Elfsbacka bruk, som då ägde hyttan. Svartåhyttan levererade tackjärn till Elfsbacka bruk, som stod för hamrarna.
Elfsbacka bruk försökte på olika sätt höja den tekniska standarden i takt med industrialiseringen, men misslyckades, mycket p g a de långa transporterna. Man räknade med att kunna avhjälpa detta genom Bergslagsbanan, som var planerad att gå förbi Östanås, Sunnemo-Uddeholm o s v, men förslaget röstades ned av traktens bönder.
1893, då Elfsbacka bruk utbjöds till försäljning upphörde verksamheten vid Svartåhyttan.
1894 köptes Svartåhyttan, Forshyttan och delar av Pardixhyttan, jämte huvuddelen av skogsmarken - ca 10000 hektar - med flottningsleder mot Svartån och Grässjön, av Uddeholms AB. Vid denna tidpunkt var Svartåhyttan ännu i brukbart skick, men driften återupptogs aldrig. Forshyttan och Pardixhyttan hade då varit nedlagda sedan 1846 respektive 1873.
LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING
TRYCKTA KÄLLOR
Andersson, Ingvar; Uddeholms historia till 1914, Stockholm, 1960. Bonnevier, Fr. Lennart; Om bruksforskning - de värmländska hyttorna och hamrarna. Särtryck ur Bergshanteringens vänner, Stockholm, 1961. 222 sevärdheter i Värmland; Värmlands museum och Länsstyrelsen i Värmlands län. Karlstad, 1986, 4:e upplagan.
Svartå bruk Hytta 1687-1893, sågverk, kvarnrörelse. Uppköpt av Uddeholm 1894.
----------
ÄLDRE ARKIVHISTORIK:
Svartå bruk
Svartå bruk bestod av en masugn, en hytta, en såg och en kvarn samt stora skogsarealer. Till bruket hörde även 52/64-delar i Forshyttan och 20/128-delar i Pardixhyttan, vars masugnar sköttes av förvaltaren vid Svartå bruk.
Bruket hade sitt ursprung i Svartåhyttan, som anlades 1687. Den var belägen vid Svartån i Brattfors socken, väster om nuvarande länsväg 240, ett par mil söder om Sunnemo. Än idag finns där rester efter bl a masugnen och ett kolhus.
Svartåhyttan priviligierades från början som hjälphytta till Pardix- och Forshyttorna (anlagda 1629 respektive 1642), men blev snart självständig.
År 1756 överflyttades blåsningsrättigheten till Svartåhyttan från Elfsbacka bruk, som då ägde hyttan. Svartåhyttan levererade tackjärn till Elfsbacka bruk, som stod för hamrarna.
Elfsbacka bruk försökte på olika sätt höja den tekniska standarden i takt med industrialiseringen, men misslyckades, mycket p g a de långa transporterna. Man räknade med att kunna avhjälpa detta genom Bergslagsbanan, som var planerad att gå förbi Östanås, Sunnemo-Uddeholm o s v, men förslaget röstades ned av traktens bönder.
1893, då Elfsbacka bruk utbjöds till försäljning upphörde verksamheten vid Svartåhyttan.
1894 köptes Svartåhyttan, Forshyttan och delar av Pardixhyttan, jämte huvuddelen av skogsmarken - ca 10000 hektar - med flottningsleder mot Svartån och Grässjön, av Uddeholms AB. Vid denna tidpunkt var Svartåhyttan ännu i brukbart skick, men driften återupptogs aldrig. Forshyttan och Pardixhyttan hade då varit nedlagda sedan 1846 respektive 1873.
LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING
TRYCKTA KÄLLOR
Andersson, Ingvar; Uddeholms historia till 1914, Stockholm, 1960. Bonnevier, Fr. Lennart; Om bruksforskning - de värmländska hyttorna och hamrarna. Särtryck ur Bergshanteringens vänner, Stockholm, 1961. 222 sevärdheter i Värmland; Värmlands museum och Länsstyrelsen i Värmlands län. Karlstad, 1986, 4:e upplagan.
Svartå bruk bestod av en masugn, en hytta, en såg och en kvarn samt stora skogsarealer. Till bruket hörde även 52/64-delar i Forshyttan och 20/128-delar i Pardixhyttan, vars masugnar sköttes av förvaltaren vid Svartå bruk.
Bruket hade sitt ursprung i Svartåhyttan, som anlades 1687. Den var belägen vid Svartån i Brattfors socken, väster om nuvarande länsväg 240, ett par mil söder om Sunnemo. Än idag finns där rester efter bl a masugnen och ett kolhus.
Svartåhyttan priviligierades från början som hjälphytta till Pardix- och Forshyttorna (anlagda 1629 respektive 1642), men blev snart självständig.
År 1756 överflyttades blåsningsrättigheten till Svartåhyttan från Elfsbacka bruk, som då ägde hyttan. Svartåhyttan levererade tackjärn till Elfsbacka bruk, som stod för hamrarna.
Elfsbacka bruk försökte på olika sätt höja den tekniska standarden i takt med industrialiseringen, men misslyckades, mycket p g a de långa transporterna. Man räknade med att kunna avhjälpa detta genom Bergslagsbanan, som var planerad att gå förbi Östanås, Sunnemo-Uddeholm o s v, men förslaget röstades ned av traktens bönder.
1893, då Elfsbacka bruk utbjöds till försäljning upphörde verksamheten vid Svartåhyttan.
1894 köptes Svartåhyttan, Forshyttan och delar av Pardixhyttan, jämte huvuddelen av skogsmarken - ca 10000 hektar - med flottningsleder mot Svartån och Grässjön, av Uddeholms AB. Vid denna tidpunkt var Svartåhyttan ännu i brukbart skick, men driften återupptogs aldrig. Forshyttan och Pardixhyttan hade då varit nedlagda sedan 1846 respektive 1873.
LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING
TRYCKTA KÄLLOR
Andersson, Ingvar; Uddeholms historia till 1914, Stockholm, 1960. Bonnevier, Fr. Lennart; Om bruksforskning - de värmländska hyttorna och hamrarna. Särtryck ur Bergshanteringens vänner, Stockholm, 1961. 222 sevärdheter i Värmland; Värmlands museum och Länsstyrelsen i Värmlands län. Karlstad, 1986, 4:e upplagan.
Serien inbunden om inte annat anges. Bokföringsår t o m 1873, därefter kalenderår. Vol: G2A:17b är en gåva av Torsten Lindberg Börsåsv. 3A i Uddevalla.