Tillkomsten av vinskänkar som en särskild yrkesgrupp räknas till mitten av 1600-talet efter att 1635 års handelspartering hade stadgat att vinskänksyrket skulle frigöras från gästgiveriidkandet. I början var vinskänkshanteringen begränsad till vin och "utländska drycker", men mot slutet av 1600-talet utvidgades rättigheterna till att även omfatta handel med svenskt brännvin. Ursprungligen bestämdes att vinskänkarna också skulle stå för utskänkning av öl, men det bortföll senare när speciella ölutskänkningsställen som innehades av krögare inrättades. Vinkällare innehades av vinskänkar som vunnit burskap som borgare i yrket och därför ägde rättighet att importera och saluföra vin, både till utskänkning och avhämtning.
En sammanslutning av vinskänkar, Vinskänkssocieteten, bildades 1702. Verksamheten reglerades av ett reglemente utfärdat av Kommerskollegium den 23 april 1703 och senare av Kungl. Maj:ts reglemente den 25 november 1720. Enligt 1703 års stadga uttogs fattigvårdsavgifter till stöd för det allmänna av societetens ledamöter kvartalsvis. I kungliga brev den 14 december 1741 och 23 september 1744 föreskrevs även stöd i form av lasarettspenningar och spinnhusavgifter.
När skråväsendet upplöstes i slutet av 1846 upphörde Vinskänkssocieteten och omvandlades till en pensions- och begravningskassa vars reglemente fastställdes av Handelskollegium den 3 april 1849. Medlemmar i kassan var alla som vid upphörandet av societeten hade innehaft burskap som vinskänk. Delaktighet i kassan kunde även på vissa villkor erhållas mot avläggande av inträdesavgift. Pensions- och begravningskassan upphörde den 27 oktober 1898 då antalet delägare hade minskat till sex personer, samtliga över 60 år. Nyrekrytering omöjliggjordes då det inte längre gick att vinna burskap till vinskänksyrket.
Vinskänkssocieteten arkiv, vari pensions- och begravningskassas handlingar ingår, omfattar en hyllmeter, tiden 1602-1898. De äldsta handlingarna, fr o m 1602, består av inkomna handlingar vilka bland annat innehåller kungliga brev och resolutioner, korrespondens med myndigheter och besvär från enskilda (serie E). I övrigt består arkivet till exempel av protokoll (A 1) och räkenskaper (G) med början år 1702 och sporadiskt bevarade förteckningar över kypare 1771-1845. Arkivet har omordnats och omförtecknats i december 2009.
Stockholms stadsarkiv den 17 mars 2010
Christina Hellgren
KÄLLOR: Vinskänkssocietetens arkiv (se/ssa/0066/87), Inledning till arkivförteckning 1978 (D 2) Alexandersson, Karolina, Vinskänkssocieteten i Stockholm ca 1800-1849, C-uppsats vid Södertörns högskola vt 2001.
Järbe, Bent, Krogarnas Stockholm, Stockholm 1971.
Rehnberg, Mats, Stora krogboken, Stockholm 1987.
Vinskänkssocietetens pensions- och begravningskassa
Ordning & struktur
Arkivnr: SSA/14863
Förteckning 1012
Förteckning
över
Vinskänkssocitetens Kassas arkiv
Tillgänglighet
Sekretess
Nej
Kontroll
Senast ändrad
2013-04-24 10:57:45
VINSKÄNKSSOCIETETEN (66/87)
INLEDNING
Tillkomsten av vinskänkar som en särskild yrkesgrupp räknas till mitten av 1600-talet efter att 1635 års handelspartering hade stadgat att vinskänksyrket skulle frigöras från gästgiveriidkandet. I början var vinskänkshanteringen begränsad till vin och "utländska drycker", men mot slutet av 1600-talet utvidgades rättigheterna till att även omfatta handel med svenskt brännvin. Ursprungligen bestämdes att vinskänkarna också skulle stå för utskänkning av öl, men det bortföll senare när speciella ölutskänkningsställen som innehades av krögare inrättades. Vinkällare innehades av vinskänkar som vunnit burskap som borgare i yrket och därför ägde rättighet att importera och saluföra vin, både till utskänkning och avhämtning.
En sammanslutning av vinskänkar, Vinskänkssocieteten, bildades 1702. Verksamheten reglerades av ett reglemente utfärdat av Kommerskollegium den 23 april 1703 och senare av Kungl. Maj:ts reglemente den 25 november 1720. Enligt 1703 års stadga uttogs fattigvårdsavgifter till stöd för det allmänna av societetens ledamöter kvartalsvis. I kungliga brev den 14 december 1741 och 23 september 1744 föreskrevs även stöd i form av lasarettspenningar och spinnhusavgifter.
När skråväsendet upplöstes i slutet av 1846 upphörde Vinskänkssocieteten och omvandlades till en pensions- och begravningskassa vars reglemente fastställdes av Handelskollegium den 3 april 1849. Medlemmar i kassan var alla som vid upphörandet av societeten hade innehaft burskap som vinskänk. Delaktighet i kassan kunde även på vissa villkor erhållas mot avläggande av inträdesavgift. Pensions- och begravningskassan upphörde den 27 oktober 1898 då antalet delägare hade minskat till sex personer, samtliga över 60 år. Nyrekrytering omöjliggjordes då det inte längre gick att vinna burskap till vinskänksyrket.
Vinskänkssocieteten arkiv, vari pensions- och begravningskassas handlingar ingår, omfattar en hyllmeter, tiden 1602-1898. De äldsta handlingarna, fr o m 1602, består av inkomna handlingar vilka bland annat innehåller kungliga brev och resolutioner, korrespondens med myndigheter och besvär från enskilda (serie E). I övrigt består arkivet till exempel av protokoll (A 1) och räkenskaper (G) med början år 1702 och sporadiskt bevarade förteckningar över kypare 1771-1845. Arkivet har omordnats och omförtecknats i december 2009.
Stockholms stadsarkiv den 17 mars 2010
Christina Hellgren
KÄLLOR: Vinskänkssocietetens arkiv (se/ssa/0066/87), Inledning till arkivförteckning 1978 (D 2) Alexandersson, Karolina, Vinskänkssocieteten i Stockholm ca 1800-1849, C-uppsats vid Södertörns högskola vt 2001.