Följande serier är skannade och tillgängliga digitalt: A3 Protokoll över kirurgiska examina C3 Fältläkarkontorets diarier E3 Årsberättelser från provinsialläkare G5:1 Barnmorskekassans räkenskaper
Särskilt tillstånd krävs för att ta del av originalen till handlingar som finns tillgängliga digitalt, kontakta Sektionen för arkiv och samlingar, Avdelning Marieberg.
Medicinalväsendet byggdes till en början upp på basis av den praktiskt inriktade läkekonst som dominerade fram till 1600-talet. Kirurgi utövades under denna tid som ett rent hantverk, företrädesvis av personer med anknytning till barberaryrket, barberare, bardskärare och fältskärer. Johan III lät utfärda en stadga för bardskärareämbetet 1571. Ämbetet utgjorde då närmast ett skrå för huvudstadens barberare, men utnämndes under Karl IX till överordnad myndighet för landets samtliga fältskärer.
En med barberarna konkurrerande grupp var badarna vilka tillredde hälsobad, utövade koppympning m.m.; badarna upphöjdes till skråämbete 1657.
Den lärda medicinen var outvecklad. Medicinsk utbildning kunde bara inhämtas utomlands och det fåtal lärda medicinare som fanns engagerades hos adeln, vid hovet och inom armén. Den lärostol i medicin som inrättades vid Uppsala universitet 1595 förblev obesatt ända till år 1613.
En ny utveckling inleddes med tillkomsten av Collegium medicorum, senare benämt Collegium medicum. Kollegiet erhöll kungliga privilegier 1663. Det skulle bestå av prövade och utvalda medicinare samt andra likvärdiga i Stockholm, och kan närmast betraktas som ett skråämbete för huvudstadens lärda medicinare, utrustat med vissa myndighetsbefogenheter. Kollegiet skulle sammanträda vid uppträdande av svåra sjukdomar och farsoter, under närvaro av en magistratsrepresentant pröva och examinera läkare, kirurger och farmaceuter i Stockholm samt hålla uppsikt över kvacksalvare. Kollegiet fick även i uppgift att utarbeta en farmakopé.
1680 inträdde Överståthållaren i magistratens ställe som en kollegiet överordnad myndighet. I en ny medicinalordning 1688 bekräftades privilegierna och utvidgades. Förutom kirurger och farmaceuter underställdes nu även barnmorskorna kollegiet och det fick rätt att utöva visst inflytande på tillsättningen av stads- och provinsialläkare. Kollegiet benämndes i dessa privilegier Collegium regium medicum, men förhållandena i övrigt var ägnade att understryka kollegiets endast halvt erkända ställning. Ledamöterna utsågs inte av konungen och löner utbetalades till kollegieledamöterna först fr.o.m. 1756. Under långa perioder saknades ämbetslokaler och verksamheten torde tidvis ha legat nere. Kollegiets låga ställning markerades av att Överståthållaren behandlade det som ett skrå bland andra.
Under 1700-talet tillkom andra organ med centrala funktioner inom medicinalväsendet. 1737 inrättades Sundhetskommissionen (upplöst 1766). 1751 förordnades två serafimerriddare att i praktiken utgöra styrelse för Serafimerlasarettet. Överinseendet över andra vårdinrättningar som tillkom under seklet lades hos serafimerriddarna, Barnhus- och hospitalsdeputationen och dess efterträdare (1757-1787) och Serafimerordensgillet (1787-1876). Under 1700-talets senare del fick dock Collegium Medicum utökade uppgifter. Kollegiet utfärdade 1744 den första instruktionen för provinsialläkarna och tog senare emot deras ämbetsberättelser. I instruktionen 1763 fick kollegiet bl.a. till uppgift att ha uppsikt över hälsovården, övervaka hälsobrunnarna samt svara för omarbetning av farmakopé och apotekaretaxa. 1774 gavs kollegiet rätt att föreslå provinsialläkare. 1796 fick kollegiet överinseendet över hela medicinalverket, såväl medicinen som kirurgin. Kirurgiska societeten skulle tills vidare lyda under kollegiet.
1810 ställdes även hela militärläkarevården under kollegiet och Krigskollegiets fältläkarekontor överfördes dit. 1813 upplöstes Collegium medicum och efterträddes av ett nytt ämbetsverk, Sundhetskollegium.
Allmän anmärkning
Arkivet betecknades tidigare: RA/420177.01 "Medicinalstyrelsens föregångare Collegium Medicum"
Serien inbunden om ej annat anges. Även berättelser från barnmorskor. Register i varje volym. Volym 2-4 ger hänvisningar till andra serier med berättelser från provinsialläkare. Serien är säkerhetsfilmad och finns på mikrokort (SVAR). Se förteckning över riksarkivets filmsamlingar respektive SVARs kataloger. Före 1769, se Landahls "Förteckning över provinsialläkares årsberättelser 1755-1834". Förteckningen finns bland övriga förteckningar på plan 10. Berättelser förekommer t.ex. i riksdagsrelationer.
OBS! Se även förteckning över mikrokort i stora forskarsalen.