Tillkomsten av en verklig militärmusikkår i Jämtland torde kunna sättas till 1806. Dåvarande regementschefen Nils Gyldenstolpe lät inköpa ett antal musikinstrument och regementets förste musikdirektör Christian Reijmer började sin verksamhet. Han var bosatt på trumpetarbostället Trusta vid Rödö kyrka och musikkårens repetitioner genomfördes vanligen i det Reijmerska hemmet i Trusta. Efter regementets flytt från Frösö läger till Östersund år 1911, fick regementsmusiken sina lokaler inom det nya kasernområdet. Under de första åren skedde en genomgripande förnyelse av musikkåren och förtjänsten därav tillkom till stor del regementstrumslagaren, musikfanjunkaren H. Haraldsson. Under 1900-talets första decennier kunde Östersundsborna glädjas åt två regementsmusikkårer - Fältjägarnas och Norrlandsartilleristernas, men som en följd av 1925 års försvarsbeslut indrogs den senare 1927. Därefter svarade Fältjägarnas musikkår ensam för garnisonens musiktjänst och den kom att tjänstgöra nästan lika mycket på båda regementena. Till kårens uppgifter hörde också, åtminstone under överste Törngrens tid (1928 - 1931) musik på I 5:s officersmäss nästan varje lördagskväll. 1 januari, 1928 antogs en ny organisation av landets musikkårer och samtidigt bytte dåvarande I 23 nummer och fick i fortsättningen heta I 5. Arméns 30 musikkårer indelades i fyra grupper och I 5:s musikkår fick typ II med följande tjänster: en musikdirektör, en musikfanjunkare, fyra musiksergeanter, fem musikfurirer, två musikkorpraler, två musikvicekorpraler, sex musikvolontärer och fem musikelever. Fram till 1940 skedde all nyrekrytering av kåren genom egna elever, men därefter ökade rörligheten på manskapet och musiker antogs även från andra kårer. Musikeleverna åtnjöt fritt vivre och en symbolisk kontantersättning om 100kr per år. I stort sett hela musikkåren var också engagerad i Östersunds Orkesterförening, vilka därför var helt beroende av kårens musiker. 1 mars, 1946 började den nyutexaminerade musikdirektören, musiksergeanten vid F 8 Hugo Mathiasson sin kvartssekel långa tjänst inom kåren. Under hans tid genomfördes några smärre förbättringar av typ II-musikkårernas personalstater. 1 april, 1957 försvann namnet Jämtlands fältjägarregementes musikkår och fick namnet Arméns musikkår i Östersund. 1960 var det ånyo dags för namnbyte till Militärmusikkåren i Östersund. De nya namnen blev inte populära och för regementets personal samt Östersundsborna gällde det gamla namnet, Jämtlands fältjägarregementes musikkår. 1 oktober, 1970 avgick Mathiasson med pension och efterträddes av Lars Nilsson. Efter många års utredande tillsattes 1968 en musikkommitté vars betänkande ”Regionmusik” med få ändringar ledde till ett riksdagsbeslut 1970. Det innebar att militärmusiken upphörde den 1 juli 1971 och ersattes av den civila organisationen Statens regionmusik. Den 1 januari 1988 inträdde den sista omorganisationen när musikavdelningen bytte huvudman från staten till landstinget. Den nybildade stiftelsen Länsmusiken i Jämtland åtog sig i avtal med Chefen för Armén att svara för tjänstemusik för Försvarsmakten, framför allt inom det egna militärområdet men också med fortsatt högvaktsmusik i Stockholm fem gånger per år. Avtalet med försvaret upphörde slutligen 1993, då kåren gjorde sina sista militära framträdanden, bland annat vid högvakten 1 - 2 juni. Garnisonen blev i fortsättningen hänvisade till att beställa musik från Hemvärnets musikkårer i Gävle och Örnsköldsvik, vilka fick långa resor till spelningarna. Mot den bakgrunden bildades 1996 Hemvärnets Musikkår Jämtland och den fick 2007 efter kontroll fortsatt förtroende till att spela i statsceremoniella sammanhang såsom högvakt m.m. I 5:s musikkår har gått i graven men Hemvärnets Musikkår Jämtland för traditionen vidare till glädje för Fältjägargruppen, många Östersundsbor, samt alla turister som besöker högvaktsavlösningen på Stockholms slott sommartid. Östersunds era som militärstad är över eftersom alla regementen nu är nerlagda och det enda som finns kvar är Fältjägargruppen (Hemvärnet) som numera lyder under I 19, Boden.
Musikdirektörer (motsvarande)
1807 - 1828 Christian Reijmer 1827 - 1828 Johan Gottlieb Hohmann 1830 - 1836 Claes Henric Ström 1837 - 1868 Carl Edvard Löwegren 1863 - 1866 Carl August Herrmann t.f. 1866 - 1867 W. Flagge t.f. 1868 - 1871 Waldemar Emil Fritz Bentzen 1871 - 1877 Sven Ludvig Lagerwall 1877 - 1902 Anders Fredrik Blomström 1902 - 1904 Johan Robert Arnoldson 1904 - 1913 Harald Haraldsson 1913 - 1925 Ernst Fredrik Samuelsson 1925 - 1936 Johan Verner Lindström 1937 - 1945 Gustaf Johan Sundell 1946 - 1970 Hugo Ossian Mathiasson 1970 - 1971 Lars Valentin Nilsson
Regementstrumslagare från 1897
1897 - 1905 Harald Haraldsson 1905 - 1907 Arvid Rosén 1907 - 1933 Carl Bernhard Jansson 1933 - 1935 Anders G. Gustafsson 1935 - 1943 Tyko Westerberg 1943 - 1951 Paul N. Karlsson 1951 - 1956 Arvid Owén 1956 - 1963 A. Gunnar Löthgren 1963 - 1969 Olof Allvin 1963 - 1969 Torsten Wijk 1963 - 1969 Rolf H. Edlund 1969 - 1992 Nils H. Nilsson
Källa: Bl.a. Åke Edenstrands artikel - ”Militärmusiken” ur verket Jämtlands fältjägarregemente, band II
Jämtlands fältjägarregemente Åren 1646-1670 benämndes regementet också Ångermanlands, Medelpads och Jämtlands regemente. Trots namnet dragonregemente från 1688 var det ett infanteriförband, med endast ett kavallerikompani. Dock var hela förbandet avsett för tjänst både till fot och till häst. 1689 indelades förbandet inom landskapet Jämtland. Mötesplats var Frösö läger fram till 1910 då regementet kasernerades i Östersund.
Allmän anmärkning
Alla noter finns i en sökbar PDF-fil samt utskriven i alfabetisk ordning (titel) Antalet titlar är 4794. Alla noter har givits olika repertoarbeteckningar för att möjliggöra mer precisa sökningsurval i databasen beroende på vilken genre, sättning m.m. som eftersöks.
Tillkomsten av en verklig militärmusikkår i Jämtland torde kunna sättas till 1806. Dåvarande regementschefen Nils Gyldenstolpe lät inköpa ett antal musikinstrument och regementets förste musikdirektör Christian Reijmer började sin verksamhet. Han var bosatt på trumpetarbostället Trusta vid Rödö kyrka och musikkårens repetitioner genomfördes vanligen i det Reijmerska hemmet i Trusta. Efter regementets flytt från Frösö läger till Östersund år 1911, fick regementsmusiken sina lokaler inom det nya kasernområdet. Under de första åren skedde en genomgripande förnyelse av musikkåren och förtjänsten därav tillkom till stor del regementstrumslagaren, musikfanjunkaren H. Haraldsson. Under 1900-talets första decennier kunde Östersundsborna glädjas åt två regementsmusikkårer - Fältjägarnas och Norrlandsartilleristernas, men som en följd av 1925 års försvarsbeslut indrogs den senare 1927. Därefter svarade Fältjägarnas musikkår ensam för garnisonens musiktjänst och den kom att tjänstgöra nästan lika mycket på båda regementena. Till kårens uppgifter hörde också, åtminstone under överste Törngrens tid (1928 - 1931) musik på I 5:s officersmäss nästan varje lördagskväll. 1 januari, 1928 antogs en ny organisation av landets musikkårer och samtidigt bytte dåvarande I 23 nummer och fick i fortsättningen heta I 5. Arméns 30 musikkårer indelades i fyra grupper och I 5:s musikkår fick typ II med följande tjänster: en musikdirektör, en musikfanjunkare, fyra musiksergeanter, fem musikfurirer, två musikkorpraler, två musikvicekorpraler, sex musikvolontärer och fem musikelever. Fram till 1940 skedde all nyrekrytering av kåren genom egna elever, men därefter ökade rörligheten på manskapet och musiker antogs även från andra kårer. Musikeleverna åtnjöt fritt vivre och en symbolisk kontantersättning om 100kr per år. I stort sett hela musikkåren var också engagerad i Östersunds Orkesterförening, vilka därför var helt beroende av kårens musiker. 1 mars, 1946 började den nyutexaminerade musikdirektören, musiksergeanten vid F 8 Hugo Mathiasson sin kvartssekel långa tjänst inom kåren. Under hans tid genomfördes några smärre förbättringar av typ II-musikkårernas personalstater. 1 april, 1957 försvann namnet Jämtlands fältjägarregementes musikkår och fick namnet Arméns musikkår i Östersund. 1960 var det ånyo dags för namnbyte till Militärmusikkåren i Östersund. De nya namnen blev inte populära och för regementets personal samt Östersundsborna gällde det gamla namnet, Jämtlands fältjägarregementes musikkår. 1 oktober, 1970 avgick Mathiasson med pension och efterträddes av Lars Nilsson. Efter många års utredande tillsattes 1968 en musikkommitté vars betänkande ”Regionmusik” med få ändringar ledde till ett riksdagsbeslut 1970. Det innebar att militärmusiken upphörde den 1 juli 1971 och ersattes av den civila organisationen Statens regionmusik. Den 1 januari 1988 inträdde den sista omorganisationen när musikavdelningen bytte huvudman från staten till landstinget. Den nybildade stiftelsen Länsmusiken i Jämtland åtog sig i avtal med Chefen för Armén att svara för tjänstemusik för Försvarsmakten, framför allt inom det egna militärområdet men också med fortsatt högvaktsmusik i Stockholm fem gånger per år. Avtalet med försvaret upphörde slutligen 1993, då kåren gjorde sina sista militära framträdanden, bland annat vid högvakten 1 - 2 juni. Garnisonen blev i fortsättningen hänvisade till att beställa musik från Hemvärnets musikkårer i Gävle och Örnsköldsvik, vilka fick långa resor till spelningarna. Mot den bakgrunden bildades 1996 Hemvärnets Musikkår Jämtland och den fick 2007 efter kontroll fortsatt förtroende till att spela i statsceremoniella sammanhang såsom högvakt m.m. I 5:s musikkår har gått i graven men Hemvärnets Musikkår Jämtland för traditionen vidare till glädje för Fältjägargruppen, många Östersundsbor, samt alla turister som besöker högvaktsavlösningen på Stockholms slott sommartid. Östersunds era som militärstad är över eftersom alla regementen nu är nerlagda och det enda som finns kvar är Fältjägargruppen (Hemvärnet) som numera lyder under I 19, Boden.
Musikdirektörer (motsvarande)
1807 - 1828 Christian Reijmer 1827 - 1828 Johan Gottlieb Hohmann 1830 - 1836 Claes Henric Ström 1837 - 1868 Carl Edvard Löwegren 1863 - 1866 Carl August Herrmann t.f. 1866 - 1867 W. Flagge t.f. 1868 - 1871 Waldemar Emil Fritz Bentzen 1871 - 1877 Sven Ludvig Lagerwall 1877 - 1902 Anders Fredrik Blomström 1902 - 1904 Johan Robert Arnoldson 1904 - 1913 Harald Haraldsson 1913 - 1925 Ernst Fredrik Samuelsson 1925 - 1936 Johan Verner Lindström 1937 - 1945 Gustaf Johan Sundell 1946 - 1970 Hugo Ossian Mathiasson 1970 - 1971 Lars Valentin Nilsson
Regementstrumslagare från 1897
1897 - 1905 Harald Haraldsson 1905 - 1907 Arvid Rosén 1907 - 1933 Carl Bernhard Jansson 1933 - 1935 Anders G. Gustafsson 1935 - 1943 Tyko Westerberg 1943 - 1951 Paul N. Karlsson 1951 - 1956 Arvid Owén 1956 - 1963 A. Gunnar Löthgren 1963 - 1969 Olof Allvin 1963 - 1969 Torsten Wijk 1963 - 1969 Rolf H. Edlund 1969 - 1992 Nils H. Nilsson
Källa: Bl.a. Åke Edenstrands artikel - ”Militärmusiken” ur verket Jämtlands fältjägarregemente, band II
Serien i arkivbox. Äldre handskrivna stämmor för stor orkester, som bundits i bokform för olika partier och instrument. Benämns i arkivet som repertoar ÄS.
Serien i arkivbox. Äldre handskrivna stämmor för mindre orkester, som bundits i bokform för olika partier och instrument. Benämns i arkivet som repertoar ÄM.
Serien i arkivbox. Repertoar A var ursprungligen för äldre besättning med äldre instrumenttyper såsom dessflöjt, bombardon, piston osv, men senare halvan av repertoaren var skriven för modernare besättning med t.ex.saxofoner. Serien innehåller mycket tyskt tryck från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet, men även mycket svenskt handskrivet material. Den senare delen innehåller modernare tryckt musik fram till 1970-talet.
Serien i arkivbox. Repertoar C innehåller tryckt och handskriven musik från 1930-talet till 1970-talet i kartongformat. I huvudsak marscher i engelskt, amerikanskt eller svenskt tryck. Även viss populärmusik finns representerat i repertoaren.