Serie

Räkenskaper för Kollegii åtskilliga fonder och medel

Kommerskollegium

Grunddata

Referenskod	SE/RA/420132/3/G
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/arkiv/7yioCqwnWY7J82iJ1tLzgA
Arkivinstitution	Riksarkivet i Stockholm/Täby

Innehåll och historik

Allmän anmärkning

Sillexportpremier, reseunderstöd- och konsulersättningsmedel, sjömansrullemedel mm. Även uppgifter om sjömanshus och fårförsäljning.
Serie G j finns inte.

Kontroll

Skapad	2021-03-01 09:37:14
Senast ändrad	2022-01-19 15:47:24

Sillexportpremier, reseunderstöd- och konsulersättningsmedel, sjömansrullemedel mm. Även uppgifter om sjömanshus och fårförsäljning.
Serie G j finns inte.

Serier (12 st)

Referenskod	Titel	Tid	Anmärkning
G a	Räkenskaper för fiskerifonden och anslagen till sillexportpremier	1752 – 1804	Se även Kammarkontoret/Dc /Årsberättelser om utrikeshandel och sjöfart - generalpersedelextrakt mm. Efter en begäran från sekreta utskottet fastställdes den 8 juni 1752 vissa avgifter på importerade fiskvaror och det var dessa avgifter som bildade Fiskerifonden. Fiskerifonden ställdes under Kommerskollegii tillsyn och medlen skulle användas för att uppmuntra fisket – särskilt fisket på det ”holländska sättet” och i Nordsjön och Atlanten. De som bedrev sill och torskfiske i Nordsjön skulle bland annat skulle få årliga fiskepremier som utbetalades efter båtens storlek. Flera försök hade gjorts under frihetstidens första del att förbättra fiskets lönsamhet och öka fångsterna och då särskilt kustfisket som ansågs som eftersatt. Fiske längre ut på havet var i början inte ett angeläget område. Kunskap om hur det skulle bedrivas på ett effektivt sätt saknades. Den kungliga förordningen 1724 om kustfisket markerar en början, men fick ingen egentlig effekt. Från centralt håll framfördes önskemål om en satsning på fiskerinäringen vid denna tid. Frågan behandlades ett flertal gånger på ståndsriksdagen. Sekreta utskottet ansåg att ett antal åtgärder var Eftersom kapital i allmänhet saknades borde kronan gå in med stöd och premier av olika slag. Det sekreta utskottet på riksdagen ansåg att ett antal åtgärder var möjliga för att stimulera verksamheten. Bolag och privatpersoner kunde få disponera kronans mark vid stränderna, och man ville stimulera utländska kunniga fiskare att bosätta sig i Sverige. Bakgrunden till det ökade intresset för fisket vid seklets mitt kan sökas i den negativa handelsbalans som rådde i Sverige när det gäller handeln med fisk av olika slag. De kommande åren därefter skulle exporten av sill stiga dramatiskt. Vid mitten av 1700-talet började myndigheterna i Stockholm att på allvar intressera sig för fisket i Bohuslän. Trots att det fanns fisk i överflöd på västkusten importerades en stor mängd fisk till Sverige. För att förbättra fångsterna tillsattes ett flertal utredningar med uppgift att komma med förslag till åtgärder för fiskeriets upphjälpande. Eftersom kapital saknades borde kronan gå in med premier och stöd av annat slag Den 8 september 1752 sände Kungl. Maj:t. ut ett förslag om fiskeri stöd på remiss till Kommerskollegiet. Detta förslag vidarebefordrades under hösten till samtliga landshövdingar för yttrande Efter en begäran från sekreta utskottet fastställdes den 8 juni 1752 vissa avgifter på importerade fiskvaror och det var dessa avgifter som bildade Fiskerifonden. Fiskerifonden ställdes under Kommerskollegii tillsyn och medlen skulle användas för att uppmuntra fisket – särskilt fisket på det ”holländska sättet” och i Nordsjön och Atlanten. De som bedrev sill och torskfiske i Nordsjön skulle bland annat skulle få årliga fiskepremier som utbetalades efter båtens storlek. Premierna beräknades efter buysarnas lästetal och belöpte sig till 40 dr smt/läst (för kabeljo gällde 30 dr smt/läst), men det krävdes också att skepparen bevisade att han fiskat på behörigt sätt – alltså enligt förordningen. Även strandfisket i Nordsjön och Östersjön ersattes med premier, men här endast med 2-4 dr smt/tunna, beroende på vilken fisk det rörde sig om. År 1753 utfärdades ett reglemente för fisket i rikets skärgårdar och året därpå ett reglemente som reglerade fisketiden. (För vidare läsning se: Fisket vid mitten av 1700-talet av K Awebro)
G b	Räkenskaper för Kommerskollegiums expens- och avlöningsmedel mm	1768 – 1891	Expensmedel: Diverse medel för löpande arbete inom ett ämbetsverk.
G c	Räkenskaper för lästavgiftsmedlen		Lästavgift är en gammal tullavgift baserad på vikt som har använts åtminstone sedan 1700-talet. Under 1800-talet var lästavgiften en av de viktigaste inkomstkällorna för det svensk-norska konsulatväsendet. Lästavgiften var också en av finansieringskällorna för sjömanshusen i Sverige och Finland. Lästavgiften utbetalades av fartygets redare efter en viss procent "per läst", d.v.s. dåtidens mått på fartygs dräktighet. "Bötesandelarna" utdömdes vid sjötvister och vid förseelser mot sjölagen. För varje resa skulle dessutom besättningen erlägga en s.k. "förhyrnings-penning", vilken ävenledes skulle tillfalla sjömanshuset. Verifikationerna är sammanbundna med huvudboken för samtliga år. 1817 ett separat band med verifikationer.
G d	Räkenskaper för kollektmedel till sjömanshusen	1825 – 1880	Insamlade kollektmedel till sjömanshusen (debet och kredit). Inkomster och utgifter redovisade från domkapitlen. Register i början av volymerna. Olika sjömanshus i landet: Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Kristianstad, Göteborg, Gävle, Halmstad, Hudiksvall, Härnösand, Malmö, Norrköping, Nyköping, Piteå, Stockholm, Sundsvall, Söderhamn, Västervik, Varberg, Visby, Ystad
G e	Räkenskaper för karantänsmedel	1837 – 1858	Under mitten 1800-talet var karantänssystemet som mest utbyggt. Ett fartyg från ett land med smittsamma sjukdomar måste ha ett sundhetspass för att få anlöpa en importhamn. Sundhetspasset, som utfärdades av erkända karantänsstationer, skulle påvisa att fartyg och besättning tillbringat tillräcklig tid i karantän, vid exporthamnen, eller vid en station på färdvägen. Karantänsstationerna fick därmed avgörande betydelse också för att upprätta ett lands utrikeshandel under epidemitider.
G f	Räkenskaper för det forna Bergskollegiets fonder och medel1858	1891	Räkenskaper för bergsärenden från det forna Bergskollegiet. Bergskollegium var ett centralt ämbetsverk i Sverige som fungerade åren 1637–1857. Arbetsuppgifter övertogs i början på 1858 av Kommerskollegium.
G g	Kvittenser på arvsmedel	1845 – 1891	Ärvd egendom; om kontanta penningar och räntebärande papper som tillfallit någon
G h	Räkningar över sjömansinvisningsmedel	1869 – 1891	Sjömans-invisning: avsedd att möjliggöra för sjöman att överföra pengar från utlandet. Utfärdades av en svensk konsul på Kommerskollegium
G i	Räkenskaper för mindre fonder och tillfälliga medel	1763 – 1872	Räkenskaper för tillfälliga medel och mindre fonder. Sportelräkenskaper: av statsverket reglerad avgift som tjänstemän hade rätt att ta ut som ett lönetillskott när de utförde vissa tjänster i sin ämbetsutövning. Diskretionsmedel: belopp som är anslaget till gratifikationer åt tjänstemän, utan krav på redovisning. Centonalavgift: en procent av ämbetsmans lön, beneficier och benådningar samt efter 1724 andel i böter och konfiskationer, pensioner och begravningshjälp. Extra licentmedel: avgift som upptogs av tullverket men inte reglerades inte i tulltaxan. Den tillkom vid 1723 års riksdag, då det beslutades att en extra avgift skulle erläggas för att bekosta konvojer
G k	Kommerskollegiums räkningar med Riksbanken och Riksgäldskontoret	1759 – 1881	Berör alla kollegiets fonder och medel, med undantag av diskontfonderna - de bankräkningarna förvaras i Manufakturdiskontkontorets arkiv. Fondräkningarna är inte i löpande tidsföljd på grund av äldre bindning och sammanhäftning.
G l	Handlingar om revision av kollegiets fonder och medel	1813 – 1875
G m	Supplerande räkenskaper angående Kollegiets åtskilliga fonder och medel	1793 – 1847